FRITIOFS SAGA

BYESAIAS TEGNÉR

Introduction, Bibliography, Notes, and Vocabulary _Edited by_ANDREW A. STOMBERG

PREFACE. 

Ever since the establishment, many years ago, of courses in Swedish in afew American colleges and universities the need of Swedish texts, supplied with vocabularies and explanatory notes after the model of thenumerous excellent German and French editions, has been keenly felt. This need has become particularly pressing the last three years duringwhich Swedish has been added to the curricula of a large number of highschools. The teachers in Swedish in these high schools as well as incolleges and universities have been greatly handicapped in their work bythe lack of properly edited texts. It is clearly essential to the successof their endeavor to create an interest in the Swedish language and itsliterature, at the same time maintaining standards of scholarship thatare on a level with those maintained by other modern foreign languagedepartments, that a plentiful and varied supply of text material befurnished. The present edition of Tegnér's Fritiofs Saga aims to be amodest contribution to the series of Swedish texts that in the mostrecent years have been published in response to this urgent demand. 

Sweden has since the days of Tegnér been prolific in the creation ofvirile and wholesome literary masterpieces, but Fritiofs Saga by Tegnéris still quite generally accorded the foremost place among the literaryproducts of the nation. Tegnér is still hailed as the prince of Swedishsong by an admiring people and Fritiofs Saga remains, in popularestimation at least, the grand national epic. 

Fritiofs Saga has appeared in a larger number of editions than any otherScandinavian work with the possible exception of Hans ChristianAndersen's Fairy Tales. It has been translated into fourteen Europeanlanguages, and the different English translations alone numberapproximately twenty. In German the number is almost as high. Severalschool editions having explanatory notes have appeared in Swedish and in1909 Dr. George T. Flom, Professor of Scandinavian Languages andLiterature of the University of Illinois edited a text with introduction, bibliography and explanatory notes in English, designed for use inAmerican colleges and universities, but the present edition is the firstone, as far as the editor is aware, to appear with an English vocabulary. 

Fritiofs Saga abounds in mythological names and terms, as well as inidiomatic expressions, and the preparation of the explanatory notes hastherefore been a perplexing task. A fairly complete statement under eachmythological reference would in the aggregate reach the proportions of atreatise on Norse mythology, but the limitations of space made suchelaboration impossible. While brevity of expression has thus been thehard rule imposed by the necessity of keeping within bounds, it is hopedthat the notes may nevertheless be found reasonably adequate inexplaining the text. Many mythological names occur frequently and indifferent parts of the text, and as constant cross references in thenotes would likely be found monotonous, an effort has been made tofacilitate the matter of consulting and reviewing explanatory statementsfor these terms by adding an index table. 

It has not been thought necessary or desirable to translate manyidiomatic expressions in the text, as the vocabulary ought to enable thestudent, without the assistance of a lavish supply of notes, to get atthe meaning. It would seem that the study of a foreign text would be moststimulating and invigorating to a student, if he himself be given achance to wrestle with difficult sentences. 

The introduction that precedes the text makes no pretension of beinganything more than an attempt to state in broad outline the salient factsin the life of Tegnér and in the genesis and development of the FritiofsSaga theme. 

The text in the present edition has been modernized to conform with theorthography officially adopted in Sweden in 1906. 

This new edition of the great masterpiece is accompanied by the editor'ssincere hope that it may in a measure at least serve to create anincreased interest in the study of the sonorous Swedish language and itsrich literature and give a clearer conception of the seriousness andstrength of Swedish character. 

The book owes much to the kindly suggestions and corrections of thosewho have examined it in proof or manuscript. Special acknowledgment isdue Professor A. Louis Elmquist of Northwestern University, who carefullyrevised the vocabulary, and to Mr. E. W. Olson of Rock Island, Ill. , whose accuracy and scholarship has been of invaluable assistancethroughout. 

University of Minnesota, December, 1913. 

A. A. S. 

INTRODUCTION. 

I. 

In the personality of Esaias Tegnér the vigor and idealism of theSwedish people find their completest and most brilliant incarnation. Adeep love of the grandeurs of nature, keen delight in adventure anddaring deeds, a charming juvenility of spirit that at least in the primeof his life caused him to battle bravely and hopefully for great ideas, aclearness of perception and integrity of purpose that abhor shams andnarrow prejudices and with reckless frankness denounce evils and abuses, a disposition tending at times to brooding and melancholy, all theseelements, combined in Tegnér, have made him the idealized type of theSwedish people. He was cast in a heroic mold and his countrymen continueto regard him as the completed embodiment of their national ideals. Andin the same measure that Tegnér stands forth as an expression of Swedishrace characteristics it may be said that Fritiofs Saga is thequintessence of his own sentiments and ideals. 

Tegnér, according to his own words, "was born and reared in a remotemountain region where nature herself composes noble but wild music, andwhere the ancient gods apparently still wander about on winter evenings. "His ancestry went back for several generations through the sturdy bondeclass, though his father was a preacher and his mother the daughter of apreacher. The father's people dwelt in the province of Småland and themother's ancestors had lived in the picturesque province of Värmland. Thefuture poet was born on the 13 of November, 1782, at Kyrkerud, Värmland, his father holding a benefice in that province. While he was yet a merechild of nine the father died and the family was left in poverty. Afriend of the Tegnér family, the judicial officer Branting, gave theyoung Esaias a home in his house. The lad soon wrote a good hand and wasgiven a desk and a high, three-legged chair in the office. Branting tooka fancy to the young clerk and soon fell into the habit of inviting himto accompany the master upon the many official journeys that had to bemade through the bailiwick. Thus Esaias came to see the glories of naturein his native province, and deep and lasting impressions were left uponhis mind. His quick imagination was further stirred by the heroic sagasof the North, in the reading of which he at times became so absorbed thatthe flight of the hours or the passing events were entirely unnoticed byhim. 

Branting, who had become convinced that his young clerk was by natureendowed for a much higher station than a lowly clerkship offered, generously provided Esaias with an opportunity for systematic study. In1796 he wrote a good friend in whose home an elder brother of Esaias wasthen acting as tutor, suggesting that the younger brother be given a homethere also and thus have the advantage of the brother's tutelage. A readyacquiescence meeting this proposal, Esaias now went to Malma, the home ofCaptain Löwenhjelm, and at once plunged into the study of Latin, Frenchand Greek under the brother's guidance. Independently of the instructorhe at the same time acquired a knowledge of English and read principallythe poems of Ossian, which greatly delighted him. 

The following year the elder brother accepted a more profitable positionas tutor in the family of the great iron manufacturer Myhrman at Rämen inVärmland and thither Esaias accompanied him. Here he could drink deepfrom the fountain of knowledge for at Rämen he found a fine library ofFrench, Latin and Greek classics. He worked prodigiously and this, coupled with a remarkably retentive memory, enabled him to makeremarkably rapid progress in his studies. He would have remained in thelibrary all the time poring over his dear classic authors but for thefortunate intervention of the young members of the Myhrman family, sevenin all, who frequently would storm into his room and carry him off bysheer force to their boisterous frolics. To one of these playmates, AnnaMyhrman, the youngest daughter of the family, he soon became attached bythe tender ties of love. 

In 1799 Tegnér was enabled, through the generosity of Branting andMyhrman, to repair to Lund and enter the university of that place. Herehe made a brilliant record as a student, particularly in the classics, and after three years he was awarded the master's degree. In recognitionof his remarkable scholarship he was soon after made instructor inaesthetics, secretary to the faculty of philosophy and assistantlibrarian. In 1806 he claimed Anna Myhrman as his bride. 

We have the testimony of Tegnér himself that already as a child he beganto write poetry, in fact these efforts began so early in his life that hecould not remember when he for the first time exercised the power thatlater was to win him an abiding fame. As early as his clerkship days inthe office of Branting he wrote a poem in Alexandrine verse with thesubject taken from the Old Norse sagas. His numerous productions before1808 attracted little attention and failed to get any prize for theyoung author. But in the above mentioned year he sprang into immediatepopularity by the stirring "War Song of the Scanian Reserves" (Krigssångför skånska lantvärnet), the Marseillaise of the Swedish nation. Swedenhad just suffered great reverses in war, her very existence as anindependent power seemed to hang in the balance, and confusion anddiscouragement were evident on every hand. Then came Tegnér's patrioticbugle blast, stirring the nation to renewed hope and courage. Speakingof this poem Professor Boyesen says: "As long as we have wars we musthave martial bards and with the exception of the German Theodore KörnerI know none who can bear comparison with Tegnér. English literature cancertainly boast no war poem which would not be drowned in the mightymusic of Tegnér's 'Svea', 'The Scanian Reserves', and that magnificentdithyrambic declamation, 'King Charles, the Young Hero'. Tennyson's'Charge of the Light Brigade' is technically a finer poem than anythingTegnér has written, but it lacks the deep, virile bass, the tremendousvolume of breath and voice, and the captivating martial lilt which makesthe heart beat willy nilly to the rhythm of the verse" (Essays onScandinavian Literature, 233). 

The ability evinced by Tegnér as an instructor, but principally theenthusiasm aroused by his "Song to the Scanian Reserves", gave him in1810 a call to the Greek professorship at Lund. He did not, however, enter into this position until 1812. 

In the meantime Tegnér had given to his native land the solemn didacticpoem "Svea". In stately Alexandrine verse he scathingly rebukes hiscountrymen for their foolish aping after foreign manners and dependingon foreign goods to satisfy their desires. The people, says the poet, canbecome strong again only by a return to the simple life and homelyvirtues of the great past. Not on the arena of war but through faithfulendeavor in industry, science and art may the Swedish people restore totheir fatherland its former power and glory. As though transported bythis noble thought into a state of ecstasy, the bard then, in theconcluding portion of the poem, pictures in magnificent dithyrambic songthe titanic struggle that ensues and enthrones Peace as the beneficentruler of the land. "Svea" won the prize of the Swedish Academy and firmlyestablished Tegnér in the affection of his countrymen. 

The most productive and brilliant period of Tegnér's literary activity iscontemporaneous with his incumbency of the Greek professorship at Lund(1812-1824). In this period he enriches Swedish literature with a seriesof lyrics which still rank among the best both in point of lucidity ofthought and brilliance of diction. Only a few that stand out mostprominently in a list of about one hundred poems from this period canreceive mention here. 

The intolerance and bitterness of the reaction that followed close uponthe downfall of Napoleon and found its cruel instrument of oppression inthe Holy Alliance aroused the bitter opposition of Tegnér. His vision wasnot obscured, a fate that befell so many in that day, but he saw clearlythe nobility and necessity of tolerance, freedom and democracy. It is tothe great glory of Tegnér that he consistently used his brilliant powersin battling against the advancing forces of obscurantism and tyranny. Hisenlightened and humanitarian ideas find a beautiful utterance in thepoem "Tolerance" (Fördragsamhet) which dates from 1808, but later wasrewritten and appeared under the title "Voices of Peace" (Fridsröster). In "The Awakened Eagle" (Den vaknade örnen), 1815, he celebrates thereturn of Napoleon from Elba, The Union of Norway and Sweden stirsTegnér to write a poem "Nore", a high-minded protest against politics ofaggression and a plea for justice and a spirit of fraternity. 

In "The New Year 1816" (Nyåret 1816) he scores the Holy Alliance inbitter and sarcastic terms. The liberal ideas of Tegnér are furtherelucidated in a famous address, delivered in 1817 at the celebration ofthe three hundredth anniversary of the Lutheran Reformation. In thisevent the poet saw the unfolding of the great forces that led to thespiritual and intellectual emancipation of man, and ushered in a new eraof freedom and progress. The reactionaries in the realm of literaturebecome the object of his attack in "Epilogue at the Master'sPresentation" (Epilog vid magisterpromotionen). Other poems of thisperiod, as "The Children of the Lord's Supper" (Nattvardsbarnen), admirably translated by Longfellow, "Axel", the tragic tale of one of thewarriors of Charles XII. , and his fair Russian bride, "Karl XII", whichbreathes the defiant spirit not only of the hero king but of the nation, "Address to the Sun" (Sång till solen), an eloquent eulogy to themarvelous beauty of the King of Day, merely served to establish Tegnérmore firmly in the affection of the people. But his fame was to be placedon a still firmer foundation when the greatest creation of his fertilemind, Fritiofs Saga, appeared. 

II. 

The genesis of Fritiofs Saga is to be found partly in the renascence of astrong national sentiment in Sweden after the disastrous wars and loss ofFinland, early in the nineteenth century, partly in Tegnér's personalityand in his profound knowledge and warm admiration of the Old Norse sagas. We have seen how already as a boy he had read the sagas with keen zestand even tried his hand at a heroic poem in stately Alexandrine verse. 

To the thoughtful minds of that day it seemed clear that the cause ofSweden's misfortunes was to be found in her loss of a strong manhood, dueto a senseless readiness in adopting enervating foreign customs and to afatal relaxation in morals. In 1811 a handful of enthusiastic students, mostly from Tegnér's native province of Värmland, formed the Gothic Union(Götiska förbundet) for the purpose of working with united efforts forthe regeneration of the nation. This, they believed, could best beachieved by reviving the memories of the old Goths, merely another namefor the people of the Saga period, which in turn would help to bring backthe vigorous integrity and dauntless courage of the past. The ancientsagas must therefore be popularized. 

Tegnér, who already in his "Svea" had bewailed the loss of national powerand urged his people to become independent and strong again, joined theGothic Union, at the same time expressing his disapproval of a toopronounced and narrow-minded imitation of old Gothic life and thought. Erik Gustaf Geijer, the great historian and poet, also a native ofVärmland and in power of mind and loftiness of ideals almost the peer ofTegnér, published in Iduna, the organ of the Gothic Union, a few poemsthat faithfully reproduce the old Northern spirit and in strength andsimplicity stand almost unsurpassed. An extremist in the camp was PerHenrik Ling, an ardent patriot, who, inspired by Danish and GermanRomanticism, would rehabilitate the nation by setting before it in aseries of epics the strong virtues of the past, albeit that these oftenappeared in uncouth and brutal forms. For the physical improvement ofhis countrymen Ling worked out a scientific system of exercise, andthough his epics were failures, largely because they set up coarse modelsfor an age that aesthetically had risen superior to them, his system ofphysical training entitles him to an honored place among the great men ofScandinavia. 

Tegner had been greatly grieved at Ling's literary mistakes. It seemedto him deplorable that a worthy cause should be doomed to ignominiousfailure just because unskilled hands had undertaken to do the work. Thisfeeling prompted him to undertake the writing of a great epic based onthe old sagas, but excluding their crudities. But it would be a mistaketo think that this was the only force that impelled him to write. Tegnérhas now reached the heyday of his wonderful poetic powers and he mustgive expression to the great ideas that stir his soul. And so he proceedsto paint a picture of Fritiof the Bold and his times. The great Danishpoet Oehlenschläger had already published "Helge", an Old Norse cycle ofpoems which Tegnér warmly admired. This poem revealed to him thepossibilities of the old saga themes in the hands of a master. 

Fritiofs Saga did not appear as a completed work at first, but merely ininstallments of a certain number of cantos at a time and these not inconsecutive order. In the summer of 1820, cantos 16-19, being the firstinstallments or "fragments, " as Tegnér himself called them, appeared inIduna; the five concluding cantos were completed and published two yearslater, and not until then did the poet proceed to write the first part. The work was finally completed in 1825. 

Although the first cantos published had received a most enthusiasticreception on the part of the people and won unstinted praise from most ofthe great literary men, even from many who belonged to opposing literaryschools, an enthusiasm that grew in volume and sincerity as thesubsequent portions appeared, Tegnér became increasingly dissatisfied anddiscouraged because of the task that confronted him and the seriousdefects that he saw in his creation. Tegnér was at all times his ownseverest critic and there is found in him an utter absence of vanity orillusion. "Speaking seriously", he wrote in 1824, "I have never regardedmyself as a poet in the higher significance of the word. -- -- -- I am atbest a John the Baptist who is preparing the way for him who is to come. "[Tegnér, Samlade Skrifter, II, 436. ]

III. 

As the basis for Tegnér's epic lies the ancient story of Fritiof theBold, which was probably put in writing in the thirteenth century, although the events are supposed to have transpired in the eighthcentury. But Tegnér has freely drawn material from other Old Norse sagasand songs, and this, and not a little of his own personal experience, hehas woven into the story with the consummate skill of a master. He madefull use of his poetic license and eliminated and added, reconstructedand embellished just as was convenient for his plan. "My object", hesays, "was to represent a poetical image of the old Northern hero age. Itwas not Fritiof as an individual whom I would paint; it was the epoch ofwhich he was chosen as the representative. " [Tegnér, Samlade Skrifter, II, 393. ]

It was Tegnér's firm conviction that the poet writes primarily for theage in which he himself lives, and since he wrote for a civilizedaudience he must divest Fritiof of his raw and barbarous attributes, though still retaining a type of true Northern manhood. On this pointTegnér says: "It was important not to sacrifice the national, the lively, the vigorous and the natural. There could, and ought to, blow through thesong that cold winter air, that fresh Northern wind which characterizesso much both the climate and the temperament of the North. But neithershould the storm howl till the very quicksilver froze and all the moretender emotions of the breast were extinguished. "

"It is properly in the bearing of Fritiof's character that I have soughtthe solution of this problem. The noble, the high-minded, the bold--whichis the great feature of all heroism--ought not of course to be missingthere, and sufficient material abounded both in this and many othersagas. But together with this more general heroism, I have endeavored toinvest the character of Fritiof with something individually Northern--that fresh-living, insolent, daring rashness which belongs, or at leastformerly belonged to the national temperament. Ingeborg says of Fritiof(Canto 7):

 'How glad, how daring, how inspired with hope, Against the breast of norn he sets the point Of his good sword, commanding: "Thou shalt yield!"'

These lines contain the key to Fritiof's character and in fact to thewhole poem. " [Tegnér, Samlade Skrifter, II, p. 393. The entire treatiseis found in English translation in Andersen's Viking Tales. ]

In what manner Tegnér modernizes his story by divesting the original sagaof its grotesque and repugnant features can most readily be illustratedin a comparison between his account of Fritiof's encounter with kingHelge in Balder's temple (Canto 13) and the original story. The lattertells how Fritiof unceremoniously enters the temple, having first givenorders that all the king's ships should be broken to pieces, and threwthe tribute purse so violently at the king's nose that two teeth werebroken out of his mouth and he fell into a swoon in his high seat. But asFritiof was passing out of the temple, he saw the ring on the hand ofHelge's wife, who was warming an image of Balder by the fire. He seizedthe ring on her hand, but it stuck fast and so he dragged her along thefloor toward the door and then the image fell into the fire. The wife ofHalfdan tried to come to her assistance, only to let the image she waswarming by the fire fall into the flames. As the image had previouslybeen anointed, the flames shot up at once and soon the whole house waswrapped in fire. Fritiof, however, got the ring before he went away. Butas he walked out of the temple, said the people, he flung a firebrand atthe roof, so that all the house was wrapped in flames. Of the violentfeeling that, according to Tegnér, racked Fritiof's soul as he went intoexile or of the deep sense of guilt that latter hung as a pall over hislife there is no mention in the original. Here we touch upon the mostthoroughgoing change that Tegnér made in the character of his hero. Heinvested him with a sentimentality, a disposition towards melancholy, anaccusing voice of conscience that torments his soul until full atonementhas been won, that are modern and Christian in essence and entirelyforeign to the pagan story. On this point Tegnér: "Another peculiaritycommon to the people of the North is a certain disposition for melancholyand heaviness of spirit common to all deeper characters. Like someelegiac key-note, its sound pervades all our old national melodies, andgenerally whatever is expressive in our annals, for it is found in thedepths of the nation's heart. I have somewhere or other said of Bellman, the most national of our poets:

 'And work the touch of gloom his brow o'shading, A Northern minstrel-look, a grief in rosy red!'

For this melancholy, so far from opposing the fresh liveliness andcheering vigor common to the nation, only gives them yet more strengthand elasticity. There is a certain kind of life-enjoying gladness (and ofthis, public opinion has accused the French) which finally reposes onfrivolity; that of the North is built on seriousness. And therefore Ihave also endeavored to develop in Fritiof somewhat of this meditativegloom. His repentant regret at the unwilling temple fire, his scrupulousfear of Balder (Canto 15) who--

 'Sits in the sky, cloudy thoughts sending down, Ever veiling my spirit in gloom', and his longing for the final reconciliation and for calm withinhim, are proofs not only of a religious craving, but also and still moreof a national tendency to sorrowfulness common to every serious mind, atleast in the North of Europe. " [Tegnér, Samlade Skrifter, II, p. 394. ]

Tegnér thus found it easy to justify the sentimentality thatcharacterizes Fritiof's love for Ingeborg, an element in Fritiofs Sagathat has been most severely condemned by the critics. To the criticismthat this love is too modern and Platonic, Tegnér correctly answers thatreverence for the sex was from the earliest times a characteristic of theGerman people so that the light and coarse view that prevailed among themost cultivated nations of antiquity was a thing quite foreign to thehabits of the North. 

Ingeborg like Fritiof is idealized by the poet although here thedeparture from the original is not as wide. That delicacy of sentimentwhich is inseparable from Ingeborg and guides her right in the greatcrisis is not, he maintains, a trait merely of the woman of ancientScandinavia but is inherent in each noble female, no matter when or whereshe lives. And Tegnér, who surely was no realist after the fashion ofStrindberg, chooses to picture woman as she appears in her loveliestforms. 

The brooding and melancholy spirit that Tegnér had infused into the soulof Fritiof had in a large measure come from his own life. The depressionof mind that had cast its shadows over him in the years that saw thecreation of Fritiofs Saga grew steadily worse. The period that followedimmediately upon the completion of this work was filled with doubt anddespair. The explanation for this must be found partly in the insidiousprogress of a physical disease, partly to a change of place andenvironment. Certain hereditary tendencies, which caused him to fear thatthe light of reason would desert him, also played a part in this. 

In 1824 he gave up the Greek professorship at Lund to become bishop ofthe diocese of Växiö in the province of Småland, but the duties of thenew position were not congenial to him. The spiritual and intellectuallife of the diocese was on a low plane and Tegnér threw himself withtremendous earnestness into the work of reform, but the prejudice andinertia of clergy and people stood constantly in the way. In his effortsto purge the church of some unworthy ecclesiastics he encountered bitteropposition and suffered some humiliations. He took a special interest inthe schools of his diocese and his many pedagogical addresses are modelsin point of clearness and practical good sense. 

The many and varied duties imposed on him by the episcopal office, particularly official inspection trips, attendance upon the sessions ofthe Riksdag, and serving on numerous important committees made itimpossible for Tegnér to continue his literary activities in the mannerof his university days, but occasionally he would give to his countrymena literary masterpiece that showed that the brilliant mind had not beendimmed. 

His mental and physical ailments grew steadily worse and after 1840 therecame periods of insanity which expressed itself in the most chimericalplans for travel, literary activities, and great national enterprises. Light came to his reason again, but his strength had been permanentlybroken. He died on November 2, 1846, and his body was laid to rest in thecemetery at Växiö, where a simple monument of marble and Swedish granitemarks his final resting place. 

FRITIOFS SAGA

I. 

FRITIOF OCH INGEBORG. 

Där växte uti Hildings gård 1två plantor under fostrarns vård. Ej Norden förr sett två så sköna, de växte härligt i det gröna. 

Den ena som en ek sköt fram, 2och som en lans är hennes stam;men kronan, som i vinden skälver, liksom en hjälm sin rundel välver. 

Den andra växte som en ros, 3när vintern nyss har flytt sin kos;men våren, som den rosen gömmer, i knoppen ligger än och drömmer. 

Men stormen skall kring jorden gå, 4med honom brottas eken då, och vårsol skall på himmeln glöda, då öppnar rosen läppar röda. 

Så växte de i fröjd och lek, 5och Fritiof var den unga ek;men rosen uti dalar grönahon hette Ingeborg den sköna. 

Såg du de två i dagens ljus, 6du tänkte dig i Frejas hus, där månget litet brudpar svingarmed gula hår och rosenvingar. 

Men såg du dem i månens sken 7kringdansa under lummig gren, du tänkte: Under lundens kransarälvkungen med sin drottning dansar. 

Det var så glatt, det var så kärt, 8när han sin första runa lärt. En kung var ej som han i ära;den runan fick han Ingborg lära. 

Hur glättigt sam han i sin slup 9med henne över mörkblå djup!Hur hjärtligt, när han seglen vänder, hon klappar i små vita händer!

Det fanns ej fågelbo så högt, 10som han för henne ej besökt. Själv örnen, som i molnen gungar, blev plundrad båd' på ägg och ungar. 

Det fanns ej bäck, hur strid han var, 11varöver han ej Ingborg bar. Det är så skönt, när forsen larmar, att tryckas av små vita armar. 

Den första blomma, våren fött, 12det första smultron, som blev rött, det första ax, vars guld blev moget, dem bjöd han henne glatt och troget. --

Men barnets dagar flyga bort, 13där står en yngling innan kortmed eldig blick, som ber och hoppas, där står en mö med barm, som knoppas. 

Ung Fritiof drog på jakt alltjämt; 14den jakten skulle mången skrämt, ty utan spjut och utan klingaden djärve ville björnen tvinga. 

Då kämpade de, bröst mot bröst, 15och jägarn, segrande, fast klöst, med ludet byte kom tillbaka;hur skulle jungfrun det försaka?

Ty mannens mod är kvinnan kärt, 16det starka är det sköna värt:de bägge passa för varannan, som hjälmen passar sig för pannan. 

Men läste han i vinterkväll 17vid eldsken ifrån spiselna hällen sång om strålande Valhalla, om gudar och gudinnor alla, han tänkte: Gult är Frejas hår, 18ett kornland, som för vinden går. Från det kan jag ej Ingborgs skilja, ett nät av guld kring ros och lilja. 

Idunas barm är rik, och skönt 19han hoppar under silke grönt;jag vet ett silke, där det hopparljusalfer två med rosenknoppar. 

Och Friggas ögon äro blå 20som himmeln till att se uppå;jag känner ögon: mot de bådaär ljusblå vårdag mörk att skåda. 

Vi prisas Gerdas kinder så, 21en nyfälld snö med norrsken på?Jag kinder sett: en dag, som tändertvå morgonrodnader i sänder. 

Jag vet ett hjärta, lika ömt 22som Nannas, fast ej så berömt. Med rätta prisas du av skalder, du Nannas lyckelige Balder!

O! att som du jag finge dö, 23begråten av en trogen mö, Så öm, så trogen som din Nanna;hos Hel jag ville gärna stanna. --

Men kungadottern satt och kvad 24en hjältesång och vävde gladi duken in den hjältens underoch vågor blå och gröna lunder. 

Där växte in i snövit ull 25de sköldar utav spolat gull, och röda flögo stridens lansar, men styvt av silver var vart pansar. 

Dock, hur hon väver, dag från dag, 26får hjälten Fritiofs anletsdag, och som de blicka fram ur väven, då rodnar hon men glädes även. 

Men Fritiof skär, var han går fram, 27ett I, ett F i björkens stam. De runor gro med fröjd och gamman, liksom de ungas hjärtan, samman. 

När dagen uppå fästet står, 28världskungen med de gyllne hår, och livet rörs och mänskor vandra, då tänka de blott på varandra. 

När natten uppå fästet står, 29världsmodern med de mörka hår, och tystnad rår och stjärnor vandra, då drömma de blott om varandra. 

"Du jord, som smyckar dig var vår 30med blommor i ditt gröna hår, giv mig de skönsta! Jag vill viraen krans av dem att Fritiof sira. "

"Du hav, som satt din dunkla sal 31med pärlor full i tusental, giv mig de skönaste, de bästa!Kring Ingborgs hals vill jag dem fästa. "

"Du knapp på Odens kungastol, 32du världens öga, gyllne sol!Var du blott min, din blanka skivatill sköld jag ville Fritiof giva. "

"Du lykta i Allfaders hus, 33du måne med ditt bleka ljus!Var du blott min, jag gav dig gärnatill smycke åt min sköna tärna. "--

Men Hilding sade: "Fosterson, 34den älskog vänd din håg ifrån!Ej lika falla ödets lotter, den tärnan är kung Beles dotter. 

Till Oden själv i stjärnklar sal 35uppstiger hennes ättartal;du är blott Torstens son; giv vika!ty lika trives bäst med lika. "

Men Fritiof log: "Mitt ättartal 36går nedåt i de dödas dal. Nyss slog jag skogens kung så luden, hans anor ärvde jag med huden. 

Friboren man ej vika vill, 37ty världen hör den frie till. Vad lyckan bröt, kan hon försona, och hoppet bär en konungs krona. 

Högättad är all kraft, ty Tor, 38dess ättefar, i Trudvang bor. Han väger börden ej men värdet:en väldig friare är svärdet. 

Jag kämpar om min unga brud, 39om ock det var med dundrets gud. Väx trygg, väx glad, min vita lilja, ve den, som dig och mig vill skilja!"

II. 

KUNG BELE OCH TORSTEN VIKINGSSON. 

Kung Bele, stödd på svärdet, i kungssal stod, 1hos honom Torsten Vikingsson, den bonde god, hans gamle vapenbroder, snart hundraårig, och ärrig som en runsten och silverhårig. 

De stodo, som bland bergen två offerhus, 2åt hedna gudar vigda, nu halvt i grus;men visdomsrunor många på muren täljas, och höga forntidsminnen i valven dväljas. 

"Det lider emot kvällen", sad' Bele kung, 3"ej mjödet vill mig smaka, och hjälm känns tung, inför mitt öga mörkna de mänskoöden, men Valhall skiner närmre, jag anar döden. 

Jag kallat mina söner och din också, 4ty de tillsammans höra, liksom vi två. En varning vill jag giva de örnar unga, förrn orden somnat alla på död mans tunga. "--

Då trädde de i salen, som kung befallt, 5och främst bland dem gick Helge, en mörk gestalt. Han dvaldes helst bland spåmän kring altarrundenoch kom med blod på händren ur offerlunden. 

Därefter syntes Halvdan, ljuslockig sven; 6vart anletsdrag var ädelt men vekligt än. Till lek han tycktes bära ett svärd vid bälteoch liknade en jungfru, förklädd till hjälte. 

Men efter dem kom Fritiof i mantel blå, 7ett huvud var han högre än bägge två. Han stod emellan brödren, som dag står mogenemellan rosig morgon och natt i skogen. 

"I söner", sade kungen, "min sol går ned. 8I endräkt styren riket, i brödrafred!Ty endräkt håller samman: hon är som ringenpå lansen; den förutan hans kraft är ingen. 

Låt styrkan stå som dörrsven vid landets port 9och friden blomstra inom å hägnad ort!Till skygd blev svärdet givet men ej till skada, och sköld är smidd till hänglås för bondens lada. 

Sitt eget land förtrycker dåraktig man, 10ty kungen kan allenast vad folket kan. Grönlummig krona vissnar, så snart som märgeni stammen är förtorkad på nakna bergen. 

På pelarstoder fyra står himlens rund, 11men tronen vilar endast på lagens grund. När våld på tinget dömer, står ofärd nära;men rätt är landets fromma och kungens ära. 

Väl dväljas gudar, Helge, i disarsal, 12men ej som snäckan dväljes i slutet skal. Så långt som dagsljus skiner, som stämma ljudar, så långt som tanke flyger, bo höge gudar. 

Nog svika lungans tecken i offrad falk, 13och flärd är mången runa, som skärs på balk;men redligt hjärta, Helge, och friskt tillika, skrev Oden fullt med runor, som aldrig svika. 

Var icke hård, kung Helge, men endast fast! 14Det svärd, som bitar skarpast, är böjligast. Milt sinne pryder kungen, som blommor skölden, och vårdag bringar mera än vinterkölden. 

En man förutan vänner, om än så stark, 15dör hän, som stam i öken med skalad bark. Men vänsäll man han trives som träd i lunden, där bäcken vattnar roten och storm är bunden. 

Yvs ej af fädrens ära! envar har dock blott sin; 16kan du ej spänna bågen, är han ej din. Vad vill du med det värde, som är begravet?Stark ström med egna vågor går genom havet. 

Du Halvdan, glättigt sinne är vis mans vinst; 17men joller höves ingen, och kungen minst. Med humle brygges mjödet, ej blott med honung;lägg stål i svärd och allvar i leken, konung!

För mycket vett fick ingen, hur vis han het, 18men litet nog vet mången, som intet vet. Fåkunnig gäst i högbänk försmås, men vitterhar ständigt lagets öra, hur lågt han sitter. 

Till trofast vän, o Halvdan, till fosterbror 19är vägen gen, om också han fjärran bor;men däremot avsides, långt hän belägenär oväns gård, om även han står vid vägen. 

Välj icke till förtrogen vemhelst som vill! 20Tomt hus står gärna öppet, men rikt stängs till. Välj _en_, onödigt är det den andra leta, och världen vet, o Halvdan, vad trenne veta. "--

Därefter uppstod Torsten och talte så: 21"Ej höves kung att ensam till Oden gå. Vi delat livets skiften ihop, kung Bele, och döden, vill jag hoppas, vi också dele. 

Son Fritiof, ålderdomen har viskat mig 22i örat mången varning, den ger jag dig. På ätthög Odens fåglar slå ned i Norden, men på den gamles läppar mångvisa orden. 

Främst vörda höga gudar! ty ont och gott, 23som storm och solsken, komma från himlen blott. De se i hjärtats lönvalv fast det är slutet, och långa år få gälda, vad stunden brutit. 

Lyd kungen! _En_ skall styra med kraft och vett: 24skum natt har många ögon, men dagen ett. Helt lätt den bättre, Fritiof, fördrar den bäste, och egg har svärdet nödig men även fäste. 

Hög kraft är gudars gåva; men, Fritiof, minns, 25att styrka båtar föga, där vett ej finns. Tolvmannakraft har björnen, av _en_ man slagen;mot svärdshugg hålles skölden, mot våldet lagen. 

Av få den stolte fruktas men hatas av envar, 26och övermod, o Fritiof, är fallets far. Högt såg jag mången flyga, nu stödd på krycka, ty vädret rår för årsväxt, och vind för lycka. 

Dag skall du prisa, Fritiof, sen bärgad sol sig döljt, 27och öl, när det är drucket, och råd, när följt. På mången sak förlitar sig ungersvennen, men striden prövar klingan, och nöden vännen. 

Nattgammal is tro icke, ej vårdags snö, 28ej somnad orm, ej talet av knäsatt mö;ty kvinnans bröst är svarvat på hjul, som rullar, och vankelmod bor under de liljekullar. 

Du själv dör hän, och hän dör vad dig tillhör; 29men en ting vet jag, Fritiof, som aldrig dör, och det är domen över död man: därförevad ädelt är, du vilje, vad rätt, du göre"--

Så varnade de gamle i kungasal, 30som skalden varnat sedan i Havamal. Från släkt till släkte gingo kärnfulla orden, och djupt ur kumlen viska de än i Norden. 

Därefter talte bägge mång' hjärtligt ord 31allt om sin trogna vänskap, berömd i Nord;hur trofast intill döden, i nöd och gamman, två knäppta händer lika, de hållit samman. 

"Med rygg mot rygg vi stodo, och varifrån 32som nornan kom, hon stötte på sköld, min son!Nu före er till Valhall vi gamle ile;men edra fäders ande på eder vile!"--

Och mycket talte kungen om Fritiofs mod, 33om hjältekraft, som mer är än kungablod. Och mycket talte Torsten om glans, som krönerde höga Nordlands kungar, de asasöner. 

"Och hållen I tillhopa, I söner tre, 34er överman--det vet jag--skall Nord ej se;ty kraft, till kungahöghet osvikligt sluten, hon är som mörkblå stålrand, kring guldsköld gjuten. 

Och halsen till min dotter, den rosenknopp! 35I lugn, som det sig hövdes, har hon växt opp;omhägnen henne, låten ej stormen kommaoch fästa i sin hjälmhatt min späda blomma!

På dig, o Helge, lägger jag faderns sorg, 36o, älska som en dotter min Ingeborg !Tvång retar ädelt sinne, men saktmod lederbåd' man och kvinna, Helge, till rätt och heder. --

Men läggen oss, I söner, i högar två 37på var sin sida fjärden vid bölja blå;ty hennes sång är ljuvlig ännu för anden, och som ett drapa klinga dess slag vid stranden. 

När månen strör kring bergen sitt bleka sken 38och midnattsdaggen faller på bautasten, då sitta vi, o Torsten, på högar rundaoch spraka över vattnet om ting, som stunda. 

Och nu farväl, I söner! Gån mer ej hit! 39Vår gång är till Allfader; vi längta dit, liksom till havet längtar den trötta floden;men Frej välsigne eder, och Tor och Oden!"

III. 

FRITIOF TAGER ARV EFTER SIN FADER. 

Voro nu satta i hög kung Bele och Torsten den gamle, där de själva befallt: på var sin sida om fjärdenhögarna lyfte sin rund, två bröst, dem döden har åtskilt. Helge och Halvdan, på folkets beslut, nu togo i sam-arvriket efter sin far; men Fritiof, som endaste sonen, 5delte med ingen och fäste i lugn sin boning på Framnäs, Tre mil sträckte sig kring den gårdens ägor: på tre hålldalar och kullar och berg, men på fjärde sidan var havet. Björkskog krönte de kullarnas topp, men på sluttande sidorfrodades gyllene korn, och manshög vaggade rågen. 10Sjöar, många i tal, sin spegel höllo för bergen, höllo för skogarna opp, i vars djup höghornade älgarhade sin kungliga gång och drucko av hundrade bäckar. Men i dalarna vida omkring där bette i grönskanhjordar med glänsande hull och med juver, som längta till stävan. 15Mellan dem spriddes än hit och än dit en oräknelig skaraav vitulliga får, som du ser vitaktiga strömolnflockvis spridda på himmelens valv, när det blåser om våren. Springare två gånger tolv, bångstyriga, fjättrade vindar, stampande stodo i spiltornas rad och tuggade vallhö, 20manarna knutna med rött och hovarna blanka av järnskor. Dryckessalen, ett hus för sig själv, var timrad av kärnfur. Ej fem hundrade män--till tio tolfter på hundrat--fyllde den rymliga sal, när de samlats att dricka om julen. Genom salen, så lång som han var, gick bordet av stenek, 25bonat och blankt som av stål; högsätes-pelarna bådastodo för ändan därav, två gudar, skurna av almträd:Oden med härskareblick och Frej med solen på hatten. Nyss emellan de två på sin björnhud--huden var kolsvart, gapet scharlakansrött, men klorna skodda med silver-- 30Torsten bland vännerna satt, som gästfriheten bland glädjen. Ofta, när månen bland skyarna flög, förtalde den gamleunder från främmande land, dem han sett, och vikingafärderfjärran i Östervåg och i Västersaltet och Gandvik. Tyst satt lyssnande lag, och dess blickar hängde vid gubbens 35läppar, som bi't vid sin ros; men skalden tänkte på Brage, när med sitt silfverskägg och med runor på tungan han sitterunder den lumimiga bok och förtäljer en saga vid Mimersevigt sorlande våg, han själv en levande saga. 

Mitt på golvet--med halm var det strött--brann lågan beständigt 40glatt på sin murade häll, och igenom det luftiga rökfångblickade stjärnorna in, de himmelska vänner, i salen. Men kring väggen, på naglar av stål, där hängde det radvisbrynja och hjälm vid varann, och här och där dem emellanblixtrade neder ett svärd, som i vinterkvällen ett stjärnskott. 45Mera än hjälmar och svärd dock sköldarna lyste i salen, blanka som solens rund eller månens skiva av silver. Gick där stundom en mö kring bordet och fyllde i hornen, slog hon ögonen ned och rodnade: bilden i sköldenrodnade även som hon; det gladde de drickande kämpar. -- 50

Rikt var huset: varhelst som du skådade, mötte ditt ögafyllda källrar och proppade skåp och rågade visthus. Många klenoder jämväl där gömdes, byten av segern, guld med runor uppå och det konstarbetade silver. Tre ting skattades dock av all den rikedom ypperst: 55_svärdet_, som ärvdes från fader till son, var främst av de trenne, Angurvadel, så kallades det, och broder till blixten. Fjärran i Österland var det smitt--som sagan förtäljer--, härdat i dvärgarnas eld: Björn Blåtand bar det från början. Björn förlorade dock på en gång båd' svärdet och livet 60söder i Gröningasund, där han stridde mot väldige Vifell. Vifell hade en son, het Viking. Men gammal och bräcklig, bodde på Ulleråker en kung med sin blomstrande dotter. Se, då kom det ur skogarnas djup en oskapelig jätte, högre till växten än människors ätt och luden och vildsint, 65fordrade envigeskamp eller kungadottern och riket. Ingen vågade kampen likväl, ty det fanns ej ett stål, sombet på hans skalle av järn, och därför nämndes han Järnhös. Viking allena, som nyss fyllt femton vintrar, emottogstriden, i hopp på sin arm och på Ångurvadel. I ett hugg 70klöv han till midjan det rytande troll och frälste den sköna. Viking lämnade svärdet till Torsten, sin son, och från Torstengick det till Fritiof i arv: när han drog det, sken det i salen, liksom flöge en blixt därigenom eller ett norrsken. Hjaltet var hamrat av guld, men runor syntes på klingan, 75underbara, ej kända i Nord, men de kändes vid solensportar, där fäderna bott, förrn åsarna förde dem hit upp. Matta lyste de runor alltjämt, när fred var i landet, men när Hildur begynte sin lek, då brunno de allaröda som hanens kam, när han kämpar: förlorad var den, som 80mötte i slaktningens natt den klingan med lågande runor. Svärdet var vida berömt, och av svärd var det ypperst i Norden. Därnäst ypperst i pris var en _armring_, vida beryktad, smidd av nordiska sagans Vulkan, av den haltande Vaulund. Tre mark höll han i vikt, och arbetad var han av rent guld. 85Himlen var tecknad därpå med de tolv odödligas borgar, växlande månaders bild, men av skalderna nämndes de solhus. Alfhem skådades där, Frejs borg: det är solen, som nyföddbörjar att klättra igen för himmelens branter vid julen. Sökvabäck var där också: i dess sal satt Oden hos Saga, 90drack sitt vin ur det gyllene kärl; det kärlet är havet, färgat med guld av morgonens glöd, och Sagan är våren, skriven på grönskande fält med blommor i stället för runor. Balder syntes jämväl på sin tron, midsommarens sol, somgjuter från fästet sin rikedom ner, en bild av det goda; 95ty det goda är strålande ljus, men det onda är mörker. Solen tröttnar att stiga alltjämt, och det goda desslikessvindlar på höjdernas brant: med en suck försjunka de bådaneder till skuggornas land, till Hel: det är Balder på bålet. Glitner, den fredliga borg, sågs även: förlikande alla, 100satt där med vågen i hand Forsete, domarn på höstting. Dessa bilder och många ännu, som betecknade ljusetsstrider på himmelens valv och i människans sinne, de voroskurna av mästarens hand i den ringen. En präktig rubinknappkrönte dess buktiga rund, som solen kröner sin himmel. 105Ringen var länge i släkten ett arv, ty hon ledde sin ättlängd, endast på mödernet dock, till Vaulund, räknad för stamfar. En gång stals den klenoden dock bort av rövaren Söte, svärmande kring på de nordiska hav; sen fanns han ej åter. Slutligen taltes det om, att Sote på kusten av Bretland 110levande satt sig med skepp och med gods i sin murade gravhög;men, där fann han ej ro, och det spökade ständigt i högen. Torsten förnam det ryktet också, och med Bele besteg handraken och klöv den skummande våg och styrde till stället. Vid som ett tempelvalv, som en kungsgård, vore den bäddad 115in i grus och grönskande torv, så välvde sig högen. Ljus ock lyste därur. Igenom en springa på portentittade kämparna in, och det beckade vikingaskeppetstod där med ankar och master och rår; men hög i dess bakstamsatt en förfärlig gestalt: han var klädd i en mantel av lågor. 120Bister satt han och skurade där blodfläckade klingan, kunde ej skura de fläckarna bort: allt guld, som han rånat, låg i högar omkring, och ringen bar han på armen. "Stiga vi", viskade Bele, "dit ner och kämpa mot trollet, två mot en ande av eld?" Men halvvred svarade Torsten: 125"En mot en var fädernas sed, jag kämpar väl ensam. "Länge tvistades nu, vem först av de tvenne det tillkompröva den vådliga färd; men till slut tog Bele sin stålhjälm, skakade om två lotter däri, och vid stjärnornas skimmerkände Torsten igen sin lott. För en stöt av hans järnlans 130sprungo riglar och lås, och han nedsteg. --Frågade någon, vad han förnam i det nattliga djup, då teg han och ryste. Bele hörde dock först en sång, den lät som en trollsång;sedan förnam han ett rasslande ljud, som av klingor som korsas, sist ett gräseligt skri; då blev tyst. Ut störtade Torsten, 135blek, förvirrad, förstörd; ty med döden hade han kämpat. Ringen bar han likväl. "Den är dyrköpt", sade han ofta, "ty jag har darrat en gång i mitt liv, och det var, när jag tog den. "Smycket var vida berömt och av smycken ypperst i Norden. 

_Skeppet Ellida_ till slut var en av släktens klenoder. 140Viking--sägs det--en gång, när han vände tillbaka från härtåg, seglade längs med sin strand; då såg han en man på ett skeppsvraksorglöst gungande hän; det var, som han lekte med vågen. Mannen var hög och av ädel gestalt och hans anlete öppet, glatt, men föränderligt dock, likt havet, som leker i solsken. 145Manteln var blå och bältet av guld, besatt med koraller, skägget vitt som vågornas skum, men håret var sjögrönt. Viking styrde sin snäcka däråt för att bärga den arme, tog den förfrusne hem till sin gård och förplägade gästen. Dock, när han bjöds av värden till sängs, då log han och sade: 150"Vinden är god, och mitt skepp, som du sett, är ej att förakta;hundrade mil, det hoppas jag visst, jag seglar i afton. Tack för din bjudning ändå! den är välment; kunde jag endastge dig ett minne av mig! men min rikedom ligger i havet;kanske finner du dock i morgon en gåva på stranden. " 155Dagen därpå stod Viking vid sjön, och si! som en havsörn, när han förföljer sitt rov, flög in i viken ett drakskepp. Ingen syntes därpå, ej en gång man märkte en styrman, rodret dock lette sin buktiga väg bland klippor och blindskär, liksom bodde en ande däri: när det nalkades stranden, 160revade seglet sig självt, och, ej rört av människohänder, ankaret sänkte sig ned och bet med sin hulling i djupet. Stum stod Viking och såg, men då sjöngo de lekande vågor:"Bärgade Ägir ej glömmer sin skuld, han skänker dig draken. "Gåvan var kunglig att se, ty de buktiga plankor av eke 165voro ej fogade hop som annars men vuxna tillsammans. Sträckningen var som en drakes i sjön: i stammen där frammelyfte han huvudet högt, och av rött guld lågade svalget. Buken var spräcklig med blått och med gult, men baktill vid rodretslog han sin väldiga stjärt i en ringel, fjällig av silver; 170vingarna svarta med kanter av rött; när han spände dem alla, flög han i kapp med den susande storm, men örnen blev efter. Fylldes det skeppet med väpnade män, då skulle du trott digskåda en flytande konungastad, en simmande fästning. Skeppet var vida berömt, och av skepp var det ypperst i Norden. 175

Detta och mera därtill tog Fritiof i arv av sin fader. Knappast fanns i de nordiska land en rikare arving, om ej en konungason; ty kungars välde är ypperst. Var han ej konungason, likväl hans sinne var kungligt, vänsällt, ädelt och milt, och med var dag växte hans rykte. 180Kämpar hade han tolv, gråhåriga furstar i idrott, faderns kamrater, med bröst av stål och med ärriga pannor. Nederst på kämparnas bänk, jämnårig med Fritiof, en ynglingsatt som en ros bland vissnade löv: Björn hette den unge, glad som ett barn men fast som en man och vis som en gubbe. 185Upp med Fritiof han växt, och de blandat blod med varandra, fosterbröder på nordmannasätt, och svurit att levasamman i lust och i nöd och att hämna varandra i döden. Mitt bland kämpar och gästernas mängd, som kommit till gravöl, Fritiof, en sörjande värd, med ögon fyllda av tårar, 190drack på fädernas vis sin faders minne och hördeskaldernas sång till hans lov, ett dundrande dräpa; men sedansteg han i faderns säte, nu hans, och satte sig nedermellan dess Oden och Frej: det är Tors plats uppe i Valhall. 

IV. 

FRITIOFS FRIERI. 

Väl klingar sången i Fritiofs sal, 1och skalderna prisa hans ättartal. Men sången gläderej Fritiof, han hör ej, vad skalden kväder. 

Och jorden har åter klätt sig grön, 2och drakarna simma igen på sjön. Men hjältesonenhan vandrar i skogen och ser på månen. 

Nyss var han likväl så lycklig, så glad, 3ty muntre kung Halvdan till gäst han badoch Helge dyster, och de hade med sig sin sköna syster. 

Han satt vid dess sida, han tryckte dess hand 4och kände tillbaka en tryckning iblandoch såg betagenalltjämt på de kära, de ädla dragen. 

De taltes vid om de glada dar, 5då morgonens dagg låg på livet kvar, om barndomsminnen, de rosengårdar i ädla sinnen. 

Hon hälsade honom från dal och park, 6från namnen, som grodde i björkens bark, och från den kullen, där ekarna frodas i hjältemullen. 

"Det var ej så trevligt i kungens gård, 7ty Halvdan var barnslig och Helge hård. De kungasönerde höra ej annat än lov och böner. 

Och ingen--här rodnade hon som en ros--, 8åt vilken en klagan kunde förtros!I kungasalarhur kvavt var det där mot i Hildings dalar!

Och duvorna, som de matat och tämt, 9nu voro de flugna, ty höken dem skrämt. Ett par allenavar kvar; av de tvenne tag du den ena!

Den duvan hon flyger väl hem igen, 10hon längtar, som andra, väl till sin vän. Bind under vingenen vänlig runa! det märker ingen. "

Så sutto de viskande dagen om, 11de hviskade ännu, när kvällen kom, som aftonvindarom våren viska i gröna lindar. 

Men nu är hon borta, och Fritiofs mod 12är borta med henne. Det unga blodi kinden stiger, han lågar och suckar alltjämt och tiger. 

Sin sorg, sin klagan med duvan han skrev, 13och glad for hon av med sitt kärleksbrev;men ack, tillbakahon vände ej mer, hon blev hos sin maka. 

Det väsen behagade icke Björn. 14Han sade: "Vad fattas vår unga örn, så tyst, så sluten?Är bröstet träffat, är vingen skjuten?

Vad vill du? Ha vi ej i överflöd 15det gula fläsk och det bruna mjödoch skalder många?Det tar aldrig slut på de visor långa. 

Sant nog, att gångaren stampar i spilt; 16på rov, på rov skriker falken vilt. Men Fritiof jagari molnen allena, och tärs och klagar. 

Ellida hon har ingen ro på våg, 17hon rycker alltjämt på sitt ankartåg. Ligg still, Ellida!ty Fritiof är fredlig, han vill ej strida. 

Den strådöd är också en död: till slut 18jag rister, som Oden, mig själv med spjut. Det kan ej fela, vi bliva välkomna hos blåvit Hela. "

Då släppte Fritiof sin drake lös, 19och seglet svällde, och vågen fnös. Rakt över fjärdentill kungens söner han styrde färden. 

De sutto på Beles hög den dag 20och hörde folket och skipade lag;men Fritiof talar:den stämman förnimmes kring berg och dalar. 

"I kungar, skön Ingeborg är mig kär; 21av eder jag henne till brud begär, och den föreninghon var väl även kung Beles mening. 

Han lät oss växa hos Hilding opp, 22likt ungträn, som växa tillsammans i topp. Där ovanföreband Freja de toppar med gyllne snöre. 

Min far var ej konung, ej jarl en gång, 23dock lever hans minne i skaldens sång. Högvälvda grifterförtälja på runsten min ätts bedrifter. 

Lätt kunde jag vinna mig rike och land, 24men hellre jag blir på min fädernestrand. Där vill jag skyddaså kungens gård som den ringes hydda. 

Vi äro på Beles hög; han hör 25vart ord i djupet här nedanför. Med Fritiof bederden gamle i högen: betänken eder!"--

Då reste sig Helge och talte med hån: 26"Vår syster är ej för en bondeson. Nordlandens drottermå tävla, ej du, om den Valhallsdotter. 

Yvs gärna att hälsas för ypperst i Nord, 27vinn männer med handkraft och kvinnor med ord!Men Odensblodettill pris ger jag icke åt övermodet. 

Mitt rike behöfver du ej ta dig an, 28jag skyddar det själv; vill du bli min man, en plats är ledigibland mitt husfolk, den kan jag ge dig. "--

"Din man blir jag knappast", var Fritiofs svar, 29"är man för mig själv, som min fader var. Ur silverskidaflyg, Angurvadel, du får ej bida!"

I solen glänste den klinga blå, 30och runorna lågade röda därpå. "Du Angurvadel, du är dock", sad' Fritiof, "av gammal adel. 

Och vore det ej för högens fred, 31på stället jag högge dig, svartekung, ned. Vill dock dig läraen ann' gång ej komma mitt svärd för nära. "--

Så sagt, han klöv i ett hugg allen 32kung Helges guldsköld, som hängde på gren. I två halvrundorhan klang emot högen, det klang inunder. 

"Väl träffat, min klinga! Ligg nu och dröm 33om högre bedrifter; till dess förgömde runolågor. Nu segla vi hem över mörkblå vågor. "

V. 

KUNG RING. 

Och kung Ring sköt tillbaka sin guldstol från bord, och kämpar 1 och skalderuppstego att lyssna till kungens ord, berömd i Nord;han var vis som gud Mimer och from som Balder. 

Hans land var som lunden, där gudar bo, och vapnen komma 2ej inom dess gröna, dess skuggiga ro, och gräsen grofridlysta därstädes, och rosorna blomma. 

Rättvisan satt ensam, båd' sträng och huld, på domarstolen, 3och friden betalte vart år sin skuld, och kornets guldlåg strött över landet och sken i solen. 

Och snäckorna kommo med bringa svart, med vita vingar, 4från hundrade land och förde från vart mångfaldig artav rikdom, som rikdomen tingar. 

Men frihet bodde hos friden kvar i glad förening, 5och alla älskade landets far, fast en och varfritt sade på tinget sin mening. 

I tretti vintrar han fredlig och säll styrt Nordlands söner, 6och ingen gått missnöjd hem till sitt tjäll, och varje kvällhans namn gick till Oden med folkets böner. 

Och kung Ring sköt tillbaka sin guldstol från bord, och alla glade 7uppstego att lyssna till kungens ord, berömd i Nord;men han suckade djupt och talte och sade:

"Min drottning sitter i Folkvangs loft på purpurtäcken, 8men här är det gräs över hennes stoft, och blomsterdoftkringånga dess gravhög vid bäcken. 

Ej får jag drottning så god, så skön, mitt rikes ära. 9Till gudarna gick hon, till Valhalls lön; men landets bön, och barnens, en moder begära. 

Kung Bele, som ofta kom till min sal med sommarvinden, 10har lämnat en dotter; hon är mitt val, den lilja smalmed morgonrodnad på kinden. 

Jag vet, hon är ung, och den unga mö helst blomman plockar; 11men jag gått i frö, och vintrarna strö alltren sin snöi kungens de glesnade lockar. 

Men kan hon älska en redlig man med vitt i håren, 12och vill hon ta sig de späda an, vars mor försvann, så bjuder Hösten sin tron åt Våren. 

Ta'n guld ur valven, ta'n smycken åt brud ur skåp af eke; 13och följen, I skalder, med harpoljud, ty sångens gudär med då vi frie, är med då vi leke!"--

Och ut drogo svenner med buller och bång, 14med guld och böner, och skalderna följde, en rad så lång, med hjältesång, och ställde sig fram för kung Beles söner. 

De drucko i dagar, de drucko i tre, men på den fjärde, 15vad svar kung Helge dem månde ge, åtsporde de, ty nu de ville å färde. 

Kung Helge han offrar båd' falk och häst i lunden gröna, 16han spörjer båd' vala och offerpräst, vad som var bästallt för hans syster, den sköna. 

Men lungorna nekade bifall alltjämt, som präst och vala, 17och då gav kung Helge, den tecknen skrämt, sitt nej bestämt, ty mänskan bör lyda, då gudar tala. 

Men muntre kung Halvdan han log och sad': "Farväl med festen! 18Kung Gråskägg själv bort rida åstad, jag hulpit gladden hedersgubben på hästen. "

Förbittrade draga de sändmän bort och budskap bära 19om kungens skymf; men han svarar dem torrt, att inom kortkung Gråskägg skall hämna sin ära. 

Han slog sin härsköld, som hängde å stam i höga linden. 20Då simma drakar på vågen fram med blodröd kam, och hjälmarna nicka i vinden. 

Och härbud flögo till Helges gård, som sade dyster: 21"Kung Ring är mäktig, den strid blir hård; i Balders vård, i templet jag sätter min syster. "

Där sitter den älskande vemodsfull å fridlyst tilja. 22Hon sömmar i silke, hon sömmar i gull och gråter fullsin barm: det är dagg över lilja. 

VI. 

FRITIOF SPELAR SCHACK. 

Björn och Fritiof sutto båda 1vid ett schackbord, skönt att skåda. Silver var varannan ruta, och varannan var av guld. 

Då steg Hilding in. "Sitt neder! 2Upp i högbänk jag dig leder, töm ditt horn, och låt mig slutaspelet, fosterfader huld!"

Hilding kvad: "Från Beles söner 3kommer jag till dig med böner. Tidningarna äro onde, och till dig står landets hopp. "

Fritiof kvad: "Tag dig till vara, 4Björn, ty nu är kung i fara. Frälsas kan han med en bonde:den är gjord att offras opp. "

"Fritiof, reta icke kungar! 5Starka växa örnens ungar:fast mot Ring de aktas svaga, stor är deras makt mot din. "

"Björn, jag ser, du tornet hotar, 6men ditt anfall lätt jag motar. Tornet blir dig svårt att taga, drar sig i sin sköldborg in. "

"Ingeborg i Baldershagen 7sitter och förgråter dagen. Kan _hon_ dig till strids ej locka, gråterskan med ögon blå?"

"Drottning, Björn, du fåfängt jagar, 8var mig kär från barndomsdagar;hon är spelets bästa docka, hur det går, _hon_ räddas må. "

"Fritiof, vill du icke svara? 9Skall din fosterfader faraohörd från din gård, emedanej ett dockspel vill ta slut?"

Då steg Fritiof upp och lade 10Hildings hand i sin och sade:"Fader, jag har svarat redan, du har hört min själs beslut. 

Rid att Beles söner lära, 11vad jag sagt! De kränkt min ära, inga band vid dem mig fästa, aldrig blir jag deras man. "

"Väl, din egen bana vandra! 12Ej kan jag din vrede klandra;Oden styre till det bästa!"sade Hilding och försvann. 

VII. 

FRITIOFS LYCKA. 

Kung Beles söner gärna dragé 1från dal till dal att be om svärd!Mitt få de ej; i Balders hagedär är min valplats, är min värld. Där vill jag ej tillbaka blickapå kungars hämnd, på jordens sorg, men endast gudars glädje drickatvemännings med min Ingeborg. 

Så länge ännu solen tömmer 2sin purpurglans på blomstren varm, likt rosenfärgat skir, som gömmeren blomstervärld, min Ingborgs barm;så länge irrar jag på stranden, av längtan, evig längtan tärd, och ritar suckande i sandendet kära namnet med mitt svärd. 

Hur långsamt gå de tröga stunder! 3Du Dellings son, vi dröjer du?Har du ej skådat berg och lunderoch sund och öar förrän nu?Bor ingen mö i västersalar, som väntar dig för länge senoch flyger till ditt bröst och talarom kärlek först, om kärlek sen?

Dock äntligt trött av vägens möda, 4du sjunker ned ifrån din höjd, och kvällen drar det rosenrödasparlakanet för gudars fröjd. Om kärlek viska jordens floder, om kärlek viskar himlens fläkt. Välkommen, natt, du gudars moder, med pärlor på din bröllopsdräkt!

Hur tyst de höga stjärnor skrida, 5likt älskarn till en mö på tå!Flyg över fjärden, min Ellida!Skjut på, skjut på, du bölja blå!Där borta ligga gudens lunder, till goda gudar styra vi, och Balderstemplet står därunder, med kärlekens gudinna i. 

Hur lycklig träder jag på stranden! 6Du jord, jag ville kyssa dig, och er, I blommor små, som randenmed vitt och rött den krökta stig!Du måne, somj ditt skimmer tömmerkring lund och tempel, hög och vård, hur skön du sitter där och drömmer, lik Saga i en bröllopsgård!

Vem lärde dig, du bäck, som talar 7med blommorna, min känslas röst?Vem gav er, Nordens näktergalar, den klagan, stulen ur mitt bröst?Med kvällens rodnad alfer målamin Ingborgs bild på mörkblå duk;den bilden kan ej Freja tåla, hon blåser bort den, avundsjuk. 

Dock, gärna hennes bild försvinne! 8Där är hon själv, som hoppet skönoch trogen som ett barndomsminne;hon kominer med min kärleks lön. Kom, älskade, och låt mig tryckadig till det hjärta, du är kär!Min själs begär, min levnads lycka, kom i min famn och vila där!

Så smärt som stjälken av en lilja, 9så fyllig som en mognad ros!Du är så ren som gudars viljaoch dock så varm, som Freja tros. Kyss mig, min sköna! Låt min lågafå genomströmma även dig!Ack! jordens rund och himmelns bågaförsvinna, när du kysser mig. 

Var icke rädd, här finns ej fara; 10Björn står där nere med sitt svärd, med kämpar nog att oss försvara, om det behövdes, mot en värld. Jag själv, o att jag strida fingeför dig, som jag dig håller nu!Hur lycklig jag till Valhall ginge, om min valkyria vore du!

Vad viskar du om Balders vrede? 11Han vredgas ej, den fromme gud, den älskande, som vi tillbede, vårt hjärtas kärlek är hans bud:den gud med solsken på sin panna, med evig trohet i sin barm:var ej hans kärlek till sin Nanna, som min till dig, så ren, så varm?

Där står hans bild, han själv är nära, 12hur milt han ser på mig, hur hult!Till offer vill jag honom bäraett hjärta varmt och kärleksfullt. Böj knä med mig! Ej bättre gåva, ej skönare för Balder fannsän tvenne hjärtan, vilka lovavarann en trohet, fast som hans. 

Till himmeln mera än till jorden 13min kärlek hör, försmå ej den!I himmeln är han ammad vordenoch längtar till sitt hem igen. O den som ren däruppe vore!O den som nu med dig fick döoch segrande till gudar förei famnen på sin bleka mö!

När då de andra kämpar rida 14ur silverportarna till krig, jag skulle sitta vid din sida, en trogen vän, och se på dig. När Valhalls mor kring bordet bringade mjödhorn med sitt skum av gull, med dig jag ensamt skulle klingaoch viska öm och kärleksfull. 

En lövsal ville jag oss bygga 15på näset vid en mörkblå bukt. Där låge vi i skuggan tryggaav lunden med den gyllne frukt. När Valhalls sol sig återtände--hur klart, hur härligt är dess bloss!--till gudarna vi återvände, och längtade dock hem till oss. 

Med stjärnor skulle jag bekransa 16din panna, dina lockars glöd;i Vingolvs sal jag skulle dansamin bleka lilja rosenröd;till dess jag dig ur dansen drogetill kärlekens, till fridens tjäll, där silverskäggig Brage slogedin brudsång ny för varje kväll. 

Hur vakan sjunger genom lunden! 17Den sången är från Valhalls strand. Hur månen skiner över sunden!Han lyser ur de dödas land. Den sången och det ljuset bådaen värld av kärlek utan sorg;den världen ville jag väl skådamed dig, med dig, min Ingeborg!

Gråt icke! Ännu livet strömmar 18i mina ådror, gråt ej så!Men kärlekens och mannens drömmarkringsvärma gärna i det blå. Ack, blott din famn mot mig du breder, blott dina ögon se på mig, hur lätt du lockar svärmarn nederfrån gudars salighet till dig!--

"Tyst, det är lärkan. " Nej, en duva 19i skogen kuttrar om sin tro;men lärkan slumrar än på tuvahos maken i sitt varma bo. De lyckliga! dem skiljer ingen, när dagen kommer eller far, men deras liv är fritt som vingen, som bär i skyn det glada par. 

"Se, dagen gryr. " Nej, det är flamman 20av någon vårdkas öster ut. Ännu vi kunna språka samman, än har den kära natt ej slut. Försov dig, dagens gyllne stjärna, och morgna sen dig långsamt till!För Fritiof må du sova gärnatill Ragnarök, om du så vill. 

Dock, det är fåfängt till att hoppas; 21där blåser ren en morgonvind, och redan österns rosor knoppasså friska som på Ingborgs kind. En vingad sångarskara kvittrar--en tanklös hop--i klarnad sky, och livet rörs, och vågen glittrar, och skuggorna och älskarn fly. 

Där kommer hon i all sin ära! 22Förlåt mig, gyllne sol, min bön!Jag känner det, en gud är nära, hur präktig är hon dock, hur skön!O, den som fram i banan träddeså väldig, som du träder nu, Och stolt och glad sin levnad kläddei ljus och seger liksom du!

Här ställer jag inför ditt öga 23det skönaste, du sett i Nord. Tag henne i din vård, du höga!Hon är din bild på grönklädd jord. Dess själ är ren som dina strålar, dess öga som din himmel blått, och samma guld, din hjässa målar, har hon i sina lockar fått. 

Farväl, min älskade! En annan, 24en längre natt vi ses igen. Farväl! Ännu en kyss på pannanoch en på dina läppar än!Sov nu, och dröm om mig och vaknavid middag; och med trogen själtälj timmarna som jag, och saknaoch brinn som jag! Farväl, farväl!

VIII. 

AVSKEDET. 

_Ingeborg_. Det dagas ren, och Fritiof kommer icke!I går likväl var redan tinget utlystpå Beles hög: den platsen valdes rätt;hans dotters öde skulle där bestämmas. Hur många böner har det kostat mig, 5hur många tårar, räknade av Freja, att smälta hatets is kring Fritiofs hjärtaoch locka löftet från den stoltes munatt åter bjuda handen till försoning!Ack! mannen är dock hård, och för sin ära 10--så kallar han sin stolthet--räknar hanej just så noga, om han skulle krossaett troget hjärta mera eller mindre. Den arma kvinnan, sluten till hans bröst, är som en mossväxt, blommande på klippan 15med bleka färger: blott med möda hållerden obemärkta sig vid hällen fast, och hennes näring äro nattens tårar. 

I går alltså blev då mitt öde avgjort, och aftonsolen har gått ner däröver. 20Men Fritiof kommer ej! De bleka stjärnor. En efter annan, slockna och försvinna, och med varenda utav dem, som släcks, går en förhoppning i mitt bröst till graven. Dock, varför också hoppas? Valhalls gudar 25ej älska mig, jag har förtörnat dem. Den höge Balder, i vars skygd jag vistas, är förolämpad, ty en mänsklig kärlekär icke helig nog för gudars blickar;och jordens glädje får ej våga sig 30inunder valven, där de allvarsamma, de höga makter ha sin boning fäst. --Och likafullt, vad är mitt fel, vi vredgasden fromme guden öfver jungfruns kärlek?Är han ej ren som Urdas blanka våg, 35ej oskuldsfull som Geflons morgondrömmar?Den höga solen vänder icke bortfrån tvenne älskande sitt rena öga;och dagens änka, stjärnenatten, hörmitt i sin sorg med glädje deras eder. 40Vad som är lovligt under himmelns valv, hur blev det brottsligt under tempelvalvet?Jag älskar Fritiof. Ack, så långt tillbaka, som jag kan minnas, har jag älskat honom;den känslan är ett årsbarn med mig själv; 45jag vet ej, när hon börjat, kan ej ensden tanken fatta, att hon varit borta. Som frukten sätter sig omkring sin kärnaoch växer ut och rundar omkring hennei sommarsolens sken sitt klot av guld: 50så har jag även vuxit ut och mognatomkring den kärnan, och mitt väsen ärdet yttre skalet endast av min kärlek. Förlåt mig, Balder! Med ett troget hjärtajag trädde i din sal, och med ett troget 55vill jag gå därifrån: jag tar det med migutöver Bifrosts bro och ställer migmed all min kärlek fram för Valhalls gudar. Där skall han stå, en asason som de, och spegla sig i sköldarna och flyga 60med lösta duvovingar genom blå, oändlig rymd uti Allfaders sköte, varfrån han kommit. --Varför rynkar dui morgongryningen din ljusa panna?I mina ådror flyter, som i dina, 65den gamle Odens blod. Vad vill du, frände?Min kärlek kan jag icke offra dig, vill det ej ens; han är din himmel värdig. Men väl jag offra kan min levnads lycka, kan kasta bort den, som en drottning kastar 70sin mantel från sig och är likafulltdensamma, som hon var. --Det är beslutat!Det höga Valhall skall ej blygas försin fränka: jag vill gå emot mitt öde, som hjälten går mot sitt. --Där kommer Fritiof. 75Hur vild, hur blek! Det är förbi, förbi!Min vreda norna kommer jämte honom. Var stark, min själ!--Välkommen, sent omsider!Vårt öde är bestämt, det står att läsauppå din panna. 80

_Fritiof_. Stå där icke ävenblodröda runor, talande om skymfoch hån och landsflykt?

_Ingeborg_. Fritiof, sansa dig, berätta vad som hänt! Det värsta anar 85jag länge sen, jag är beredd på allt. 

_Fritiof_. Jag kom till tinget uppå ättehögen, och kring dess gröna sidor, sköld vid sköldoch svärd i handen, stodo Nordens män, den ena ringen innanför den andra, 90upp emot toppen; men på domarstenen, mörk som ett åskmoln, satt din broder Helge, den bleke blodman med de skumma blickar;och jämte honom, ett fullvuxet barn, satt Halvdan, tanklöst lekande med svärdet. 95Då steg jag fram och talte: "Kriget ståroch slår på härsköld invid landets gränser;ditt rike, konung Helge, är i fara:giv mig din syster, och jag lånar digmin arm i striden, den kan bli dig nyttig. 100Låt grollet vara glömt emellan oss!Ej gärna när jag det mot Ingborgs broder. Var billig, konung, rädda på en gångdin gyllne krona och din systers hjärta!Här är min hand. Vid Asa-Tor, det är 105den sista gång hon bjuds dig till försoning. "--Då blev ett gny på tinget. Tusen svärdsitt bifall hamrade på tusen sköldar, och vapenklangen flög mot skyn, som gladdrack fria männers bifall till det rätta. 110"Giv honom Ingeborg, den smärta liljan, den skönaste, som växt i våra dalar;han är den bästa klingan i vårt land, giv honom Ingeborg!"--Min fosterfader, den gamle Hilding, med sitt silverskägg, 115steg fram och höll ett tal, av vishet fullt, med korta kärnspråk, klingande som svärdshugg;och Halvdan själv ifrån sitt kungasätesig reste, bedjande med ord och blickar. Det var förgäves; varje bön var spilld, 120liksom ett solsken, slösat bort på klippan, det lockar ingen växt från hennes hjärta;och konung Helges anlet blev sig likt:ett bleklagt nej på mänsklighetens böner. "Åt bondesonen--sade han föraktligt-- 125jag kunnat Ingborg ge, men tempelskändarnsyns mig ej passa för Valhalladottern. Har du ej, Fritiof, brutit Balders fred?Har du ej sett min syster i hans tempel, när dagen gömde sig för edert möte? 130Ja eller nej!" Då skallade ett ropur mannaringen: "Säg blott nej, säg nej!Vi tro dig på ditt ord, vi fria för dig, du Torstens son, så god som kungasonen;säg nej, säg nej, och Ingeborg är din!"-- 135"Min levnads lycka hänger på ett ord--sad' jag--, men frukta ej för det, kung Helge!Jag vill ej ljuga mig till Valhalls glädje, och ej till jordens. Jag har sett din syster, har talt med henne uti templets natt, 140men Balders fred har jag ej därför brutit. "--Jag fick ej tala mer. Ett sorl av fasaflög tinget genom: de, som stodo närmast, sig drogo undan, liksom för en pestsjuk;och när jag såg mig om, den dumma vantron 145förlamat varje tunga, kalkat vitvar kind, nyss blossande av glad förhoppning. Då segrade kung Helge. Med en röstså hemsk, så dyster som den döda valansi Vegtamskvida, när hon sjöng för Oden 150om åsars ofärd och om Helas seger, så hemskt han talte: "Landsflykt eller dödjag kunde sätta, efter fädrens lagar, uppå ditt brott; men jag vill vara mild, som Balder är, vars helgedom du skymfat. 155I Västerhavet ligger det en kransav öar, dem jarl Angantyr behärskar. Så länge Bele levde, jarlen gavvart år sin skatt; sen har den uteblivit. Drag öfver böljan hän och indriv skatten! 160det är den bot, jag fordrar för din djärvhet. Det sägs--tillade han med nedrigt hån--, att Angantyr är hårdhänt, att han ruvarsom draken Fafner på sitt guld, men vemstår mot vår nye Sigurd Fafnesbane? 165En mera manlig bragd försöke duän dåra jungfrur uti Balders hage!Till nästa sommar vänta vi dig härmed all din ära, framför allt med skatten. Om icke, Fritiof, är du var mans niding 170och för din livstid fridlös i vårt land. "--Så var hans dom, och härmed löstes tinget. 

_Ingeborg_. Och ditt beslut?

_Fritiof_. Har jag väl mer ett val? 175Är ej min ära bunden vid hans fordran?Den skall jag lösa, om ock Angantyrförgömt sitt lumpna guld i Nastrands floder. I dag ännu far jag. 

_Ingeborg_. Och lämnar mig?

_Fritiof_. Nej, icke lämnar dig, du följer med. 180

_Ingeborg_. Omöjligt!

_Fritiof_. Hör mig, hör mig, förrn du svarar!Din vise broder Helge tycks ha glömt, att Angantyr var vän utav min fader, liksom av Bele; kanske giver han 185med godo vad jag fordrar; men om icke, en väldig övertalare, en skarp, har jag, han hänger vid min vänstra sida. Det kära guldet skickar jag till Helge, och därmed löser jag oss bägge från 190den krönte hycklarns offerkniv för alltid. Men själva, sköna Ingborg, hissa viEllidas segel över okänd våg;hon gungar oss till någon vänlig strand, som skänker fristad åt en bil tog kärlek. 195Vad är mig Norden, vad är mig ett folk, som bleknar för ett ord av sina diaroch vill med fräcka händer gripa imitt hjärtas helgedom, mitt väsens blomkalk?Vid Freja, det skall icke lyckas dem. 200En usel trål är bunden vid den torva, där han blef född, men jag vill vara fri, så fri som bergens vind. En handfull stoftutav min faders hög och en av Belesfå ännu rum om skeppsbord; det är allt 205vad vi behöva utav fosterjorden. Du älskade, det finns en annan solän den, som bleknar över dessa snöberg;det finns en himmel, skönare än här, och milda stjärnor med gudomlig glans 210se ner därfrån i varma sommarnätter, i lagerlundar på ett troget par. Min fader, Torsten Vikingsson, for vidaomkring i härnad och förtalte oftavid brasans sken i långa vinterkvällar 215om Greklands hav och öarna däri, de gröna lunder i den blanka böljan. Ett mäktigt släkte bodde fordom däroch höga gudar uti marmortempel. Nu stå de övergifna, gräset frodas 220å öde stigar, och en blomma växerur runorna, som tala forntids vishet;och smärta pelarstammar grönska där, omlindade av Söderns rika rankor. Men runtomkring bär jorden av sig själv 225en osådd skörd, vad människan behöfver, och gyllne äpplen glöda mellan löven, och röda druvor hänga på var grenoch svälla yppiga som dina läppar. Där, Ingeborg, där bygga vi i vågen 230ett litet Norden, skönare än här;och med vår trogna kärlek fylla vide lätta tempelvalven, fägna änmed mänsklig lycka de förgätna gudar. När seglarn då med slappa dukar gungar 235--ty stormen trivs ej där--förbi vår öi aftonrodnans sken och blickar gladfrån rosenfärgad bölja upp mot stranden, då skall han skåda uppå templets tröskelden nya Freja--Afrodite, tror jag, 240hon nämns i deras språk--och undra påde gula lockar, flygande i vinden, och ögon, ljusare än Söderns himmel. Och efter hand kring henne växer oppett litet tempelsläkte utav alfer 245med kinder, där du tror att Södern satti Nordens drivor alla sina rosor. --Ack, Ingeborg, hur skön, hur nära stårall jordisk lycka för två trogna hjärtan!Blott de ha mod att gripa henne fatt, 250hon följer villigt med och bygger demett Vingolv redan här inunder molnen. Kom, skynda! varje ord, som talas än, tar bort ett ögonblick ifrån vår sällhet. Allt är berett, Ellida spänner redan 255de mörka örnevingarna till flykt, och friska vindar visa vägen från, för evigt från den vantrofyllda stranden. Vi dröjer du?

_Ingeborg_. Jag kan ej följa dig. 270

_Fritiof_. Ej följa mig?

_Ingeborg_. Ack, Fritiof, du är lycklig!Du följer ingen, du går själv förut, som stammen på ditt drakskepp, men vid rodretdin egen vilja står och styr din fart 265med stadig hand utöver vreda vågor. Hur annorlunda är det ej med mig!Mitt öde vilar uti andras händer, de släppa ej sitt rov, fastän det blöder;och offra sig och klaga och förtyna 270i långsam sorg är kungadotterns frihet. 

_Fritiof_. Är du ej fri, så snart du vill?--I högendin fader sitter. 

_Ingeborg_. Helge är min fader, är i min faders ställe; av hans bifall 275beror min hand, och Beles dotter stjälsin lycka ej, hur nära ock den ligger. Vad vore kvinnan, om hon slet sig lösifrån de band, varmed Allfader fästinvid den starke hennes svaga väsen? 280Den bleka vattenliljan liknar hon:med vågen stiger hon, med vågen faller, och seglarns köl går över henne framoch märker icke, att han skär dess stängel. Det är nu hennes öde; men likväl, 285så länge roten hänger fast i sanden, har växten än sitt värde, lånar färgenav bleka syskonstjärnor ovanfrån, en stjärna själv uppå de blåa djupen. Men rycker hon sig lös, då driver hon, 290ett vissnat blad, omkring den öde böljan. Förliden natt--den natten var förfärlig, jag väntade dig ständigt, och du kom ej, och nattens barn, de allvarsamma tankarmed svarta lockar, gingo jämt förbi 295mitt vakna öga, brinnande och tårlöst;och Balder själv, blodlöse guden, sågmed blickar fulla utav hot uppå mig--förliden natt har jag betänkt mitt öde, och mitt beslut är fattat: jag blir kvar, 300ett lydigt offer vid min broders altar. Dock var det väl, att jag ej hört dig dåmed dina öar, diktade i molnen, där aftonrodnan ligger ständigt kringen enslig blomstervärld av frid och kärlek. 305Vem vet, hur svag man är? Min barndoms drömmar, de länge tystade, stå upp igenoch viska i mitt öra med en röstså välbekant, som vore det en systers, så öm, som vore det en älskares. 310Jag hör er icke, nej, jag hör er icke, I lockande, I fordom kära stämmor!Vad skulle jag, ett Nordens barn, i Södern?Jag är för blek för rosorna däri, för färglöst är mitt sinne för dess glöd, 315det skulle brännas av den heta solen, och längtansfullt mitt öga skulle semot Nordens stjärna, vilken står alltjämt, en himmelsk skiltvakt, över fädrens gravar. Min ädle Fritiof skall ej flykta från 320det kära land han föddes att försvara, skall icke kasta bort sitt rykte fören sak så ringa som en flickas kärlek. Ett liv, där solen spinner, år från år, den ena dagen alltid lik den andra, 325ett skönt men evigt enahanda ärför kvinnan endast; men för mannens själ, och helst för din, blev livets stiltje tröttsam. Du trives bäst, där stormen tumlar kringpå skummig gångare utöver djupen 330och på din planka, uppå liv och död, du kämpa får med faran om din ära. Den sköna öknen, som du målar, bleveen grav för bragder, icke födda än, och med din sköld förrostades jämväl 335ditt fria sinne. Så skall det ej vara!Ej skall jag stjäla bort min Fritiofs namnur skaldens sånger, icke jag skall släckamin hjältes ära i dess morgonrodnad. Var vis, min Fritiof, låt oss vika för 340de höga nornor, låt oss rädda urvårt ödes skeppsbrott dock ännu vår ära, vår levnads lycka kan ej räddas mer:vi _måste_ skiljas. 

_Fritiof_. Varför måste vi? 345För det en sömnlös natt förstämt ditt sinne!

_Ingeborg_. För det mitt värde räddas bör och ditt. _Fritiof_. På mannens kärlek vilar kvinnans värde. 

_Ingeborg_. Ej länge älskar han den, han ej aktar. 

_Fritiof_. Med lösa nycker vinns hans aktning ej. 350

_Ingeborg_. En ädel nyck är känslan av det rätta. 

_Fritiof_. Vår kärlek stridde ej mot den i går. 

_Ingeborg_. I dag ej heller, men vår flykt dess mera. 

_Fritiof_. Nödvändigheten bjuder henne, kom!

_Ingeborg_. Vad som är rätt och ädelt, är nödvändigt. 355

_Fritiof_. Högt rider solen, tiden går förbi. 

_Ingeborg_. Ve mig, han är förbi, förbi för alltid!

_Fritiof_. Besinna dig, är det ditt sista ord?

_Ingeborg_. Jag har besinnat allt, det är mitt sista. 

_Fritiof_. Välan, farväl, farväl, kung Helges syster! 360

_Ingeborg_. O Fritiof, Fritiof, skola _så_ vi skiljas?Har du ej någon vänlig blick att geåt barndomsvännen, ingen hand att räckaåt den olyckliga, du älskat förr?Tror du, jag står på rosor här och visar 365min levnads lycka leende ifrån migoch sliter utan smärta ur mitt bröstett hopp, som växt tillhopa med mitt väsen?Var icke du mitt hjärtas morgondröm?Var glädje, som jag kände, hette Fritiof, 370och allt, vad livet stort och ädelt har, tog dina anletsdrag inför mitt öga. Fördunkla ej den bilden för mig, mötmed hårdhet ej den svaga, när hon offrar, vad henne kärast var på jordens rund, 375vad henne kärast blir i Valhalls salar!Det offret, Fritiof, är nog tungt ändå;ett ord till tröst det kunde väl förtjäna. Jag vet, du älskar mig, har vetat det, alltsen mitt väsen började att dagas, 380och säkert följer dig din Ingborgs minnei många år ännu, varthelst du far. Men vapenklangen dövar sorgen dock, hon blåser bort uppå de vilda vågoroch törs ej sätta sig på kämpens bänk, 385vid dryckeshornet firande sin seger. Blott då och då, när uti nattens friddu mönstrar än en gång förflutna dagar, då skymtar fram bland dem en bleknad bild:du känner honom väl, han hälsar dig 390från kära trakter, det är bilden avden bleka jungfrun uti Balders hage. Du må ej visa honom bort, fastänhan blickar sorgligt, du må viska honomett vänligt ord i örat: nattens vindar 395på trogna vingar föra det till mig, _en_ tröst likväl, jag har ej någon annan!--För mig är intet, som förströr min saknad;i allt, som omger mig, har hon en målsman. De höga tempelvalven tala blott 400om dig, och gudens bild, som skulle hota, tar dina anletsdrag, när månen skiner. Ser jag åt sjön, där sam din köl och skari skum sin väg till längterskan på stranden. Ser jag åt lunden, där står mången stam 405med Ingborgs runor ritade i barken. Nu växer barken ut, mitt namn förgås, och det betyder döden, säger sagan. Jag frågar dagen, var han såg dig sist, jag frågar natten, men de tiga still, 410och havet självt, som bär dig, svarar påmin fråga endast med en suck mot stranden. Med aftonrodnan skall jag skicka digen hälsning, när hon släcks i dina vågor, och himmelns långskepp, molnen, skola ta 415ombord en klagan från den övergivna. Så skall jag sitta i min jungfrubur, en svartklädd änka efter livets glädje, och sömma brutna liljor uti duken, tills en gång våren vävt sin duk och sömmar 420den full med bättre liljor på min grav. Men tar jag harpan för att sjunga utoändlig smärta uti djupa toner, då brister jag i gråt, som nu----

_Fritiof_. Du segrar, Beles dotter, gråt ej mera! 425Förlåt min vrede; det var blott min sorg, som för ett ögonblick tog vredens dräkt;den dräkten kan hon icke bära länge. Du är min goda norna, Ingeborg:vad ädelt är, lär bäst ett ädelt sinne. 430Nödvändighetens vishet kan ej haen bättre förespråkerska än dig, du sköna vala med de rosenläppar!Ja, jag vill vika för nödvändigheten, vill skiljas från dig men ej från mitt hopp; 435jag tar det med mig över västervågor, jag tar det med mig intill gravens port. Med nästa vårdag är jag här igen;kung Helge, hoppas jag, skall se mig åter. Då har jag löst mitt löfte, fyllt hans fordran, 440försont jämväl det brott, man diktat på mig;och då begär jag, nej, jag fordrar digpå öppet ting emellan blanka vapen, ej utav Helge men av Nordens folk;det är din giftoman, du kungadotter! 445Jag har ett ord att säga den, som vägrar. Farväl till dess, var trogen, glöm mig ej, och tag, till minne av vår barndomskärlek, min armring bär, ett skönt vaulunderverk, med himlens under ritade i guldet 450--det bästa undret är ett troget hjärta--. Hur skönt han passar till din vita arm, en lysmask lindad kring en liljestängel!Farväl, min brud, min älskade, farväl, om några måna'r är det annorlunda! 455

_(Går. )_

_Ingeborg_. 

Hur glad, hur trotsig, hur förhoppningsfullhan sätter spetsen av sitt goda svärdpå nornans bröst och säger: Du skall vika!Du arme Fritiof, nornan viker ej, hon går sin gång och ler åt Angurvadel. 460Hur litet känner du min mörke broder!Ditt öppna hjältesinne fattar ejdet dystra djupet utav hans och hatet, som glöder i hans avundsjuka barm. Sin systers hand ger han dig aldrig; förr 465han ger sin krona, ger sitt liv till spillooch offrar mig åt gamle Oden elleråt gamle Ring, som nu han kämpar mot. --Varhelst jag ser, finns intet hopp för mig;dock är jag glad, det lever i ditt hjärta. 470Jag vill behålla för mig själv min smärta, men alla goda gudar följe dig!Här på din armring dock sig räkna låtervar särskild månad av en långsam sorg;två, fyra, sex, då kan du vara åter 475men finner icke mer din Ingeborg. 

IX. 

INGEBORGS KLAGAN. 

Nu är det höst, 1stormande häver sig havets bröst. Ack, men hur gärna jag suteändå där ute!

Länge jag såg 2seglet i väster, det flög på sin våg. Ack, det är lyckligt, får följaFritiof på bölja. 

Bölja, du blå, 3sväll ej så högt det går fort nog ändå. Lysen, I stjärnor, och sägenseglaren vägen!

När det blir vår, 4kommer han hem, men den älskade gårej till hans möte i salen, icke i dalen;

ligger i mull, 5bleknad och kall för sin kärleks skull, eller hon klagar och blöder, offrad av bröder. --

Falk som han glömt! 6Du skall bli min, jag vill älska dig ömt. Själv vill jag mata för ägarnvingade jägarn. 

Här på hans hand 7virkar jag in dig i dukens rand, vingar av silver och rikaguldklor tillika. 

Falkvingar tog 8Freja en gång och kring rymderna drog, sökte i norr och i söderälskade Öder. 

Länte du ock 9vingarna ut, du ej bure mig dock. Döden allena mig bringargudarnas vingar. 

Jägare skön, 10sitt på min skuldra och blicka åt sjön!Ack, hur vi längte och blicke, kommer han icke. 

När jag är död, 11kommer han säkert; minns då, vad jag bjöd:hälsa och hälsa du återFritiof, som gråter!

X. 

FRITIOF PÅ HAVET. 

 Men på stranden stod 1 kung Helge och kvad med förbittrat mod, och till trollen han bad. 

Se, då mörknar himlabågen, dundret går kring öde rum, och i djupet kokar vågen, och dess yta höljs med skum. Blixtarna i molnen dragahär och där en blodig rand, alla havets fåglar jagaskrikande emot sin strand. 

 "Hårt blir vädret, bröder! Stormens vingar hör jag flaxande i fjärran, men vi blekna ej. Sitt du lugn i lunden, tänk på mig och längta, skön i dina tårar, sköna Ingeborg!"

 Mot Ellidas stam 2 drog ett trollpar till fejd. Det var vindkall Ham, det var snöig Hejd. 

Och då lösas stormens vingar, och den vilde doppar demän i djupet, än han svingarvirvlande mot gudars hem. Alla fasans makter skrida, ridande på vågens topp, ur den skummiga, den vida, bottenlösa graven opp. 

 "Skönare var färden uti månens skimmer över spegelvågor hän mot Balders lund. Varmare, än här är, var vid Ingborgs hjärta, vitare än havsskum svällde hennes barm. "

 Nu Solundar-ö 3 står ur våg, som går vit, där är stillare sjö, där är hamn, styr dit!

Men förvågen viking rädesej så lätt på trofast ek, står vid styret själv och gladesåt de vilda vindars lek. Hårdare han seglen fäster, skarpare han vågen skär. Rakt i väster, rakt i västerskall det gå, vart böljan bär. 

 "Lyster mig att kämpa än en stund mot stormen. Storm och nordbo trivas väl ihop pä sjön. Ingborg skulle blygas, om dess havsörn flöge rädd, med slappa vingar, för en il i land. "

 Men nu växer våg, 4 nu fördjupas gõl, och det viner i tåg, och det knakar i köl. 

Dock, hur vågorna må strida, tumlande nu med, nu mot, gudatimrade Ellidatrotsar ännu deras hot. Som ett stjärnskott uti kvällen, skjuter hon sin fart i fröjd, hoppar, som en bock på fjällen, över avgrund, över höjd. 

 "Bättre var att kyssa brud i Balders hage än stå här och smaka saltskum, som yr opp. Bättre var att famna kungadotterns midja än stå här och gripa roderstången om. "

 Men oändlig köld 5 snöar skyn utur, och på däck och på sköld smattrar hagelskur. 

Och emellan skeppets stammarkan du icke se för natt, där är mörkt som i den kammar, där den döde bliver satt. Oförsonlig våg, förtrollad, vill dra seglaren i krav;vitgrå, som med aska sållad, gapar en oändlig grav. 

 "Blåa bolstrar bäddar Ran i djupet åt oss, men mig bida dina bolstrar, Ingeborg! Goda drängar lyfta årorna Ellidas, gudar byggde kölen, bär oss än en stund. "

 Över styrbord gick 6 nu en sjö med fart, i ett ögonblick, spolas däcket klart. 

Då från armen Fritiof dragerlödig guldring, tre mark tung, blank som sol i morgondager, var en skänk av Bele kung. Hugger så i stycken ringen, konstfullt utav dvärgar gjord, delar den och glömmer ingenutav sina män ombord. 

 "Guld är gott att hava uppå giljarfärden, tomhänt träde ingen ner till sjöblå Ran. Kall är hon att kyssa, flyktig till att famna, men vi fästa havsbrud med det brända guld. "

 Med förnyat hot 7 faller stormen på, och då brister skot, och då springer rå. 

Och mot skeppet, halvt begravet, vågorna till äntring gå. Hur man också öser, havetöser man ej ut ändå. Fritiof själv kan ej sig dölja, att han döden har ombord. Högre dock än storm och böljaryter än hans härskarord. 

 "Björn, kom hit till roder, grip det starkt med björnram! Sådant väder sända Valhalls makter ej. Trolldom är å färde: Helge niding kvad den säkert över vågen, jag vill upp och se. "

 Som en mård han flög 8 uti masten opp, och där satt han hög och såg ned från topp. 

Se, då simmar för Ellidahavsval, lik en lossnad ö, och två leda havstroll ridapå hans rygg i skummig sjö. Hejd, med pälsen snöad neder, skepna'n lik den vita björn, Ham med vingar, dem han brederviftande som stormens örn. 

 "Nu, Ellida, gäller visa, om du gömmer hjältemod i järnfast, buktig barm av ek. Lyssna till min stämma: är du gudars dotter, upp, med kopparkölen stånga trollad val!"

 Och Ellida hör 9 på sin herres röst, med ett språng hon kör emot valens bröst. 

Och en blodig stråle rykerutur såret upp mot sky;genomborrat vilddjur dykervrålande til djupets dy. På en gång två lansar springa, slungade av hjältearm, mitt i luden isbjörns bringa, mitt i becksvart stormörns barm. 

 "Bra, Ellida, träffat! Ej så hastigt, tror jag, dyker Helges drakskepp upp ur blodig dy. Hejd och Ham ej heller hålla sjön nu längre: bittert är att bita i det blåa stål. "

 Och nu stormen flyr 10 på en gång från sjön, blott en svallvåg styr mot den nära ön. 

Och på en gång solen trädersom en konung i sin sal, återlivar allt och gläderskepp och bölja, berg och dal. Hennes sista strålar krönaklippans topp och dunkel lund, alla känna nu de grönastränderna av Efjesund. 

 "Stego Ingborgs böner, bleka mör, mot Valhall, böjde liljevita knän på gudars guld. Tår i ljusblå ögon, suck ur svandunsbarmar rörde asars hjärtan. Låt oss tacka dem!"

 Men Ellidas stam, 11 utav valen stött, går i marvad fram, är av färden trött. 

Tröttare ändå av färdenäro alla Fritiofs män, knappast, stödda emot svärden, hålla de sig uppe än. Björn på väldig skuldra dragerfyra utav dem i land, Fritiof ensam åtta tager, sätter dem kring brasans brand. 

 "Blygens ej, I bleka! Våg är väldig viking; det är hårt att kämpa emot havets mör. Se, där kommer mjödhorn vandrande på guldfot, värmer frusna lemmar. Skål för Ingeborg!"

XI. 

FRITIOF HOS ANGANTYR. 

Nu är att säga, huru 1jarl Angantyr satt änuti sin sal av furuoch drack med sina män. Han var så glad i hågen, såg ut åt blånad ban, där solen sjöng i vågenallt som en gyllne svan. 

Vid fönstret gamle Halvar 2stod utanför på vakt. Han vaktade med allvar, gav ock på mjödet akt. En sed den gamle hade:han jämt i botten drack, och intet ord han sade, blott hornet in han stack. 

Nu slängde han det vida 3i salen in och kvad:"Skepp ser jag böljan rida, den färden är ej glad. Män ser jag döden nära;nu lägga de i land, och tvenne jättar bärade bleknade på strand. "--

Utöver böljans spegel 4från salen jarl såg ned. "Det är Ellidas segeloch Fritiof, tror jag, med. På gången och på pannankänns Torstens son igen. Så blickar ingen annani Nordens land som den. "

Från dryckesbord helt modig 5sprang Atle viking då, svartskäggig bärsärk, blodigoch grym att se uppå. "Nu", skrek han, "vill jag pröva, vad ryktet ment därmed, att Fritiof svärd kan dövaoch aldrig ber om fred. "

Och upp med honom sprungo 6hans bistra kämpar tolv, på förhand luften stungooch svängde svärd och kolv. De stormade mot stranden, där tröttat drakskepp stod, och Fritiof satt å sandenoch talte kraft och mod. 

"Lätt kunde jag dig fälla, " 7

skrek Atle med stort gny, "vill i ditt val dock ställaatt kämpa eller fly. Men blott om fred du beder, fastän en kämpe hård, jag som en vän dig lederallt upp till jarlens gård. "

"Väl är jag trött av färden", 8genmälte Fritiof vred, "dock må vi pröva svärden, förrän jag tigger fred. "Då såg man stålen ljungai solbrun kämpehand, på Angurvadels tungavar runa stod i brand. 

Nu skiftas svärdshugg dryga, 9och dråpslag hagla nu, och bägges sköldar flygapå samma gång itu. De kämpar utan tadelstå dock i kretsen fast. Men skarpt bet Angurvadel, och Atles klinga brast. 

"Mot svärdlös man jag svänger", 10sad' Fritiof, "ej mitt svärd, men lyster det dig länger, vi pröva annan färd. "Likt vågor då om höstende bägge storma an, och stålbeklädda bröstenslå tätt emot varann. 

De brottades som björnar 11uppå sitt fjäll av snö, de spände hop som örnarutöver vredgad sjö. Rotfästad klippa hölleväl knappast ut att stå, och lummig järnek fölleför mindre tag än så. 

Från pannan svetten lackar, 12och bröstet häves kallt, och buskar, sten och backaruppsparkas överallt. Med bävan slutet bidastålklädda män å strand;det brottandet var vidaberömt i Nordens land. 

Till slut dock Fritiof fällde 13sin fiende till jord, han knät mot bröstet ställdeoch talte vredens ord:"Blott jag mitt svärd nu hade, du svarte bärsärksskägg, jag genom livet ladepå dig den vassa egg. "

"Det skall ej hinder bringa", 14sad' Atle, stolt i håg. "Gå du och tag din klinga, jag ligger som jag låg. Den ena som den andraskall en gång Valhall se:i dag må jag väl vandra, i morgon du kanske. "

Ej länge Fritiof dröjde, 15den lek han sluta vill, han Angurvadel höjde, men Atle låg dock still. Det rörde hjältens sinne, sin vrede då han band, höll midt i hugget inneoch tog den fallnes hand. 

Nu Halvar skrek med iver 16och hov sin vita stav:"För edert slagsmål bliverhär ingen glädje av. På bord stå silverfatenoch ryka länge sen, för er skull kallnar maten, och törsten gör mig men. "

Försonta trädde båda 17nu inom salens dörr, där mycket var att skåda, som Fritiof ej sett förr. Grovhyvlad planka kläderej nakna väggar därmen dyrbart gyllenlädermed blommor och med bär. 

Ej mitt på golvet glöder 18den muntra brasans sken, men emot vägg sig stöderkamin av marmorsten. Ej rök i sal sig lade, ej sågs där sotad ås, glasrutor fönstren hade, och dörren hade lås. 

Där sträcka silverstakar 19ut armarna med ljus, men intet stickbloss sprakaratt lysa kämpens rus. Helstekt, med späckad bringa, står hjort på bordets rund, med guldhov lyft att springaoch löv i hornens lund. 

Bak kämpens stol en tärna 20står med sin liljehyoch blickar som en stjärnabakom en stormig sky. Där flyga lockar bruna, där stråla ögon blå, och som en ros i runaså glöda läppar små. 

Men hög å silverstolen 21satt jarlen i sin prakt;hans hjälm var blank som solenoch pansar't guldbelagt. Med stjärnor översålladvar manteln rik och fin, och purpurbrämen fålladmed fläcklös hermelin. Tre steg han gick från bordet, 22bjöd handen åt sin gästoch vänligt tog till ordet:"Kom hit och sitt mig näst!Rätt månget horn jag tömdemed Torsten Vikingsson;hans son, den vittberömde, ej sitte fjärran från!"

Då sågs han bägarn råga 23med vin från Sikelö;det gnistrade som låga, det skummade som sjö:"Välkommen gäst här inne, du son utav min vän!Jag dricker Torstens minne, Jag själv och mina män". En skald från Morvens kullar 24då prövar harpans gång. I välska toner rullarhans dystra hjältesång. Men i norräna tungaen ann på fädrens vishörs Torstens bragder sjunga, och han tog sångens pris. 

Nu mycket jarlen sporde 25om fränderna i Nord, och Fritiof redogjordeför allt med vittra ord. Ej någon kunde klagapå vald uti hans dom, han talte lugnt som Sagai minnets helgedom. 

När han därnäst berättar, 26vad han på djupet såg, om Helges troll och jättar, besegrade på våg, då gladas kämpar alla, då småler Angantyr, och höga bifall skällatill hjältens äventyr. 

Men när han talar åter 27om älskad Ingeborg, hur ömt den sköna gråter, hur ädel i sin sorg, då suckar mången tärnamed kinderna i brand. Ack, hur hon tryckte gärnaden trogne älskarns hand!

Sitt ärende framförde 28den ungersven till slut, och jarlen tåligt hörde, till dess han talat ut. "Skattskyldig var jag icke, mitt folk är fritt som jag:kung Beles skål vi drickemen lyda ej hans lag. 

Hans söner ej jag känner, 29men fordra de en gärd, väl, som det höves männer, de kräve den med svärd!Vi möta dem på stranden--dock var din far mig kär. "--Då vinkar han med handensin dotter, som satt när. 

Då: sprang den blomstervidja 30från stol med gyllne karm;hon var så smal om midja, hon var så rund om barm. I gropen uppå kindensatt Astrild, liten skalk, lik fjäriln, förd av vindenallt i en rosenkalk. 

Hon sprang till jungfruburen 31och kom tillbaka medgrönvirkad pung, där djurengå under höga trädoch silvermånen skinerpå sjö av segel full;dess lås är av rubineroch tofsarna av gull. 

Hon lade den i handen 32uppå sin fader huld;han fyllde den till randenmed fjärran myntat guld. "Där är min välkomstgåva, gör med den vad du vill;men nu skall Fritiof lovabli här i vinter still. 

Mod gagnar allestädes, 33men nu är stormens tid, och Hejd och Ham, jag rädes, ha åter kvicknat vid. Ej alltid gör Bllidaså lyckligt språng som sist, och många valar ridasin våg, fast en vi mist. "

Så skämtades i salen 34och dracks till dager ljus, men gyllne vinpokalengav glädje blott, ej rus. Fullbräddad skål vart ägnadåt Angantyr till slut, och så i god välfägnadsatt Fritiof vintern ut. 

XII. 

FRITIOFS ÅTERKOMST. 

Men våren andas i blånad sky, och jordens grönska blir åter ny. Då tackar Fritiof sin värd och sätterånyo ut över böljans slätter, och glättigt skjuter hans svarta svan 5sin silverfåra på solblank ban;ty västanvindar med vårens tungasom näktergalar i seglen sjunga, och Ägirs döttrar med slöjor blåkring rodret hoppa och skjuta på. 10Det är så skönt, när du stäven vänderfrån fjärran segling mot hemmets stränder, där röken stiger från egen härdoch minnet vaktar sin barndomsvärldoch friska källan din lekplats lögar, 15men fädren sitta i gröna högaroch, full av längtan, den trogna mönstår på sin klippa och ser åt sjön. --Sex dar han seglar, men på den sjundeen mörkblå strimma han skönja kunde 20vid himlaranden; den växer utmed skär och öar och land till slut. Det är _hans_ land, som ur böljan träder, han ser dess skogar i gröna kläder, han hör dess forsar med skummigt larm, 25och klippan blottar sin marmorbarm. Han hälsar näsen, han hälsar sundenoch seglar tätt under gudalunden, där sista sommar så mången nattden glade svärmarn med Ingborg satt. 30"Vi syns hon icke, kan hon ej ana, hur när jag gungar på mörkblå bana?Kanske hon lämnat sin Balders vårdoch sitter sorgsen i kungens gårdoch harpan slår eller guldet tvinnar. "--35Då stiger plötsligt från templets tinnarhans falk i höjden och skjuter nedpå Fritiofs axel, så var hans sed. Han flaxar ständigt med vita vingen, från skuldran lockar den trogne ingen; 40han krafsar ständigt med brandgul klo, han ger ej vika, han ger ej ro. Han lutar kroknäbb till Fritiofs öra, det är som hade han bud att förakanske från Ingborg, från älskad brud, 45men ingen fattar de brutna ljud. 

Ellida susar nu fram om näset, hon hoppar glad som en hind på gräset, ty välkänd bölja mot kölen slår, men Fritiof munter i stäven står. 50Han gnuggar ögat, han lägger handenutöver pannan och ser åt stranden, men hur han gnuggar, och hur han ser, han finner icke sitt Framnäs mer. Den nakna eldstad står upp ur mullen, 55lik kämpens benrad i ättekullen;där gården var, är ett svedjeland, och askan virvlar kring härjad strand. Förbittrad Fritiof från skeppet hastar, kring brända tomter han ögat kastar, 60sin faders tomter, sin barndoms ban. Då kommer hastigt lurvhårig Bran, hans hund, som ofta, så käck som trogen, för honom brottats med björn i skogen. Han gör i glädjen så många hopp, 65han springer högt på sin herre opp. Mjölkvite gångarn med guld i manen, med ben som hinden, med hals som svanen, den Fritiof ridit så mången gång, ur dalen ilar med höga språng. 70Han gnäggar glättigt, han halsen vänder, han vill ha bröd ur sin herres händer. Den arme Fritiof, mer arm än de, har ingenting att de trogna ge. --

Bedröfvad, husvill--på ärvda grunden 75står Fritiof, blickar kring svedda lunden, då gamle Hilding mot honom går, hans fosterfader med silverhår. "Vad här jag skådar mig knappt förundrar;när örn är flugen, hans bo man plundrar. 80En kunglig idrott för landets fred!Väl håller Helge sin kungaedatt gudar dyrka och mänskor hata, och mordbrand heter hans eriksgata. Det gör mig snarare harm än sorg; 85men säg mig nu, var är Ingeborg?"--"De bud, jag bär dig", den gamle sade, "jag räds, du finner dem föga glade. Så snart du seglat, kung Ring bröt fram, fem sköldar väl jag mot en förnam. 90I Disardalen, vid ån, stod slaget, och blodrött skummade vattendraget. Kung Halvdan skämtade jämt och log, men likafullt som en man han slog. Jag höll min sköld över kungasonen, 95jag var så glad åt den lärospånen. Men länge hölls ej den leken ut;kung Helge flydde, då vart det slut. Men som han flydde, den asafrände, förbi din gård, han i hast den tände. 100För brödren sattes då två beting:sin syster skulle de ge kung Ring, hon ensam kunde hans skymf försona;om ej, så toge han land och krona. Och av och an gingo fredens bud; 105men nu kung Ring har fört hem sin brud. "--"O kvinna, kvinna!" nu Fritiof sade, "den första tanke, som Loke hade, det var en lögn, och han sände deni kvinnoskepnad till jordens män. 110En blåögd lögn, som med falska tåraralltjämt oss tjusar, alltjämt oss dårar, högbarmad lögn med sin rosenkind, med dygd av våris och tro av vind;i hjärtat flärden och sveket viska, 115och mened dansar på läppar friska. --Och dock, hur var hon mitt hjärta kär, hur kär hon var mig, hur kär hon är!Jag kan ej minnas så långt tillbaka, att hon i leken ej var min maka. 120Jag minns ej bragd, som jag tänkt uppå, där hon ej tänktes som pris också. Som stammar, vuxna från rot tillsamman, slår Tor den ena med himlaflamman, den andra vissnar; men lövas en, 125den andra kläder i grönt var gren:så var vår glädje, vår sorg gemensam, jag är ej van att mig tänka ensam. Nu är jag ensam. Du höga Var, som med din griffel kring jorden far 130och skriver eder på gyllne skiva, låt bli det narrspel, låt bli att skriva!Med lögner ristar du skivan full, det skada är på det trogna gull. En dikt jag minnes om Balders Nanna, 135men sanning finns ej på mänsklig panna, det finns ej trohet i mänskobröst--när sveket länte min Ingborgs röst, den röst lik vinden på blomsterängar, lik harpoljudet från Brages strängar. 140Jag vill ej lyssna till harpoljud, jag vill ej tänka på trolös brud. Vart stormen dansar, dit vill jag följa, blod skall du dricka, du världshavsbölja!Varhelst en klinga sår högens säd, 145på berg, i dal, vill jag vara med. Jag tör väl möta en kung med krona, mig lyster se, om jag då skall skona. Jag tör väl möta bland sköldars larmen ungersven med förälskad barm, 150en narr, som litar på tro och heder, den vill jag hugga av ömkan neder, vill spara honom att stå en dagbesviken, skymfad, förrådd som jag. "--

"Hur ungdomsblodet dock kokar över", 155sad' gamle Hilding, "hur väl behöverdet dock att kylas av årens snö, och orätt gör du den ädla mö. Anklaga icke min fosterdotter, anklaga nornan, vars vreda lotter 160ej mänskor rubba; de falla frånåskdiger himmel på jordens son. Väl hörde ingen den ädlas klagan, hon teg som Vidar i gudasagan, hon sörjde tyst som i sunnanskog 165en turturduva, vars make dog. För mig hon yppade dock sitt hjärta, i djupet bodde oändlig smärta. Som vattenfågeln med sårat brösttill bottnen dyker--det är hans tröst, 170att dagen icke i såret glöder, på bottnen ligger han och förblöder--, så hennes smärta i natt sjönk ned, jag ensam vet vad den starka led. 'Ett offer är jag', hon sade ofta, 175'för Beles rike: snöblommor doftai fridsmöns lockar, och vintergröntkring offret hänges, det är dock skönt!Jag kunde dö, men det vore skoning;förtörnad Balder vill blott försoning, 180en långsam död, kan ej vila få, dess hjärta klappar, dess pulsar slå. Men säg för ingen den svagas strider!Jag vill ej ömkas, ehur jag lider;kung Beles dotter fördrar sin sorg, 185men hälsa Fritiof från Ingeborg!'--När bröllopsdagen nu kom--den dagenjag gärna sett från min runstav tagen--, mot templet skredo i långsam färdvitklädda jungfrur och män med svärd. 190För skaran tågade dyster sångarn, men blek satt bruden på svarte gångarn, blek som en ande, som sitter pådet svarta molnet, när åskor gå. Jag hov ur sadeln min höga lilja, 195jag ledde henne på tempeltiljatill altarrunden; där sade honåt Lofn sitt löfte med säker ton, och mycket bad hon till vite guden, och alla gräto, så när som bruden. 200Då märkte Helge på hennes armdin ring, han ryckte den bort med harm;--på Balders bild nu den gyllne hänger--. Min vrede styrde jag då ej länger;jag rev från länden mitt goda svärd, 205ej mycket var då kung Helge värd. Men Ingborg viskade mig: 'Låt vara, en broder kunnat mig detta spara, dock mycket tål man, förrn man förgås, Allfader dömer emellan oss. '"-- 210

"Allfader dömer", sad' Fritiof dyster, "men litet också mig döma lyster. Är nu ej Balders midsommarfest?I templet är väl den krönte präst, mordbrännarkungen, som sålt sin syster; 215mig också litet att döma lyster. "

XIII. 

BALDERS BÅL. 

Midnattssolen på bergen satt, 1blodröd till att skåda;det var ej dag, det var ej natt, det vägde emellan båda. 

Baldersbålet, den solens bild, 2brann på vigda härden. Snart är ändå lågan spilld, då rår Höder för världen. 

Präster stodo kring tempelvägg, 3makade bålets bränder, bleka gubbar med silverskäggoch med flintkniv i hårda händer. 

Kung med krona står bredvid, 4sysslar kring altarrunden. Hör! Då klinga i midnattstidvapen i offerlunden. 

"Björn, håll endast dörren till, 5fångna äro de alle. Ut eller in om någon vill, klyv hans huvudskalle!"

Blek vart kungen, alltför väl 6kände han den rösten. Fram steg Fritiof med vredgad själ, kvad som en storm om hösten:

"Här är skatten, som du bjöd 7hämtas från västervågor. Tag den! Sedan på liv och dödslåss vi vid Balders lågor;

sköld på ryggen, barmen bar, 8ingen skall striden klandra. Första hugget som kung du har, glöm ej, mitt är det andra. 

Blicka ej åt dörren så! 9Räv är fångad i kula. Tank på Framnäs, tänk uppåsystern med lockar gula!"--

Så han talte med hjältefog, 10drog ur gördel pungen;föga varsamt han den slogmitt i pannan på kungen. 

Blodet frusade ut ur mund, 11svart det blev för öga:dånad låg vid altarrundasafränden höga. 

"Tål du ej ditt eget guld, 12fegaste i ditt rike?Angurvadel vill ej ha skuldatt ha fällt din like. 

Stilla, präster med offerkniv, 13bleka månskensförstar!Kunde gälla ert usla liv, ty min klinga törstar. 

Vite Balder, styr din harm, 14se ej på mig så mulen!Ringen, som du bär på arm, med förlov, han är stulen. 

Ej för dig, så vitt jag vet, 15smiddes han av Vaulunder. Våldet rånade, jungfrun grät, bort med de nidingsfunder!"--

Tappert drog han, men ring och arm 16voro som grodda samman:när den lossnade, stöp av harmguden i offerflamman. 

Hör! det knattrar, lågan slår 17guldtand i tak och sparrar. Dödsblek Björn i porten står, Fritiof blygs, att han darrar. 

"Öppna dörren, släpp folket ut! 18Vakt ej mer jag behöver. Templet brinner, gjut vatten, gjuthela havet däröver!"

Nu från templet och ned till strand 19knyts en kedja av händer, böljan vandrar från hand till hand, fräser mot svedda bränder. 

Fritiof sitter som regnets gud 20högt på bjälken och flödar, delar till alla sitt härskarbud, lugn bland de heta dödar. 

Fåfängt! Elden tar överhand, 21rökmoln virvla och välta, guldet droppar på glödhet sand, silverplåtarna smälta. 

Allt förlorat! Ur halvbränd sal 22eldröd hane sig svingar, sitter på takets ås och gal, flaxar med lösta vingar. 

Morgonvinden spelar från norr, 23högt det mot himmeln blossar. Balderslunden är sommartorr, lågan är hungrig och frossar. 

Rasande far hon från gren till gren, 24än har hon långt till målet. Eja, vad vilt, vad rysligt sken!Väldigt är Baldersbålet. 

Hör, hur det knakar i rämnad rot, 25se, hur topparna glöda!Vad är människokraft emotMuspels söner, de röda!

Eldhav böljar i Balders lund, 26strandlöst svalla dess vågor. Sol går opp, men fjärd och sundspegla blott avgrundslågor. 

Aska är templet inom kort, 27aska tempellunden;sorgsen drager Fritiof bort, gråter i morgonstunden. 

XIV. 

FRITIOF GÅR I LANDSFLYKT. 

På skeppsdäck satti sommarnattbedrövad hjälte. Som vågor välteän sorg, än harm 5uti hans barm;och tempelbrandenrök än från stranden. "Du tempelrök, flyg högt och sök, 10sök opp Valhallaoch nederkalladen Vites hämnd, åt mig bestämd!Flyg dit och skvallra, 15så valven skallra, om tempelrund, förbränd till grund;om träbelätet, som föll från sätet 20och brände nedsom annan ved;om lunden sedan, fridlyst, alltsedansvärd bands vid länd-- 25nu är han bränd, fick ej den hederatt ruttna neder!--Det där, med mer, som var man ser, 30glöm ej att föratill Balders öra, du töckenbudtill töcknig gud!

Helt visst besjungen 35blir milde kungen, som bannlyst mig, ej just från sig, men från sitt rike. Välan, vi vike 40till riken blå, där vågor gå. Du får ej vila, du måste ila, Ellida, ut 45till världens slut. Du måste vaggai saltad fragga, min drake god;en droppe blod 50ej heller skadar, evar du vadar. I stormens susär du mitt hus;det andra brände 55gud Balders frände. Du är min Nord, min fosterjord;ifrån den andrajag måste vandra. 60Du är min brudi becksvart skrud;ty på den vitavar ej att lita. --

Du fria hav, 65du vet ej avkung, som förtryckermed härskarnycker. Din kung är denbland fria män, 70som aldrig skälver, hur högt du välveri retad harmvitskummig barm. De blåa fälten 75förnöja hjälten. Hans kölar gåsom plog därpå, och blodregn duggai ekens skugga, 80men stålblankt ärutsädet där. De fälten bärasin skörd av ära, sin skörd av guld. 85Bliv du mig huld, du vilda bölja!Dig vill jag följa. Min faders högstår still, och trög, 90och vågor dönaomkring den gröna. Min skall bli blå, med havsskum på, skall ständigt simma 95i storm och dimmaoch dra allt fleri djupet ner. --Du blev mig givettill hem i livet, 100du blir min grav, du fria hav!"

Så kvad den vilde. Med sorg sig skildehans trogna stäv 105från välkänd säv. Han vaggar saktabland skär, som vaktaännu i Nordden grunda fjord. 110Men hämnden vakar:med tio drakarkung Helge sami sundet fram. Då ropte alla: 115"Nu kung vill falla. Ett slag han ger;ej trives mervalhallasoneninunder månen, 120vill ovanom, varfrån han kom;den gudablodenvill hem till Oden. "

Knappt var det sagt, 125förrn osedd maktvid köln sig hakarpå Helges drakar. Allt mer och merde dragas ner 130till Ranas döda, och själv med mödakung Helge samfrån halvdränkt stam. --

Men Björn den glade 135log högt och sade:"Du asablod, den list var god. Mig ingen sporrat, jag skeppen borrat 140förliden natt, ett lovligt spratt!Jag hoppas, Banaaf gammal vanadem håller kvar; 145men skada var, att icke drottengick med till botten. "

I vredesmodkung Helge stod, 150knappt frälst ur vågen. Han spände bågen, stålgjuten, rund, mot klippig grund. Han själv ej kände, 155hur hårt han spände, tills med en klangstålbågen sprang. 

Men Fritiof vägersin lans och säger: 160"En dödsörn bärjag bunden här. Om ut den flöge, då låge högekungsniding fälld 165för våld och väld. Men frukta icke, min lans ej drickeden feges blod!Den är för god 170för de bedrifter. På runogrifterhan ristas må, men icke påde nidingsstänger, 175där ditt namn hänger. Ditt mandomsrönförsjönk i sjön. Till lands ej hellerdet mycket gäller. 180Rost bryter stål, ej du; ett målmer högt än dettavill jag mig sätta. Giv akt, hur vitt 185det går från ditt. "--

Då tar han furen, till åra skuren, en mastfur fälldi Gudbrands däld. 190Han tar dess makeoch ror sin drake. Han ror med kraft:som rörpils skaft, som kallbräckt klinga, 195de åror springa. --

Nu sol går oppbak fjällens topp, och vinden ljuderfrån land och bjuder 200var våg till dansi morgonglans. På böljans topparEllida hoppari fröjd åstad; 205men Fritiof kvad:

"Heimskringlas panna, du höga Nord!Jag får ej stannauppå din jord. 210Från dig att stammajag yvs med skäl. Nu, hjälteamma, farväl, farväl!

Farväl, du höga 215valhallastol, du nattens öga, midsommarsol!Du klara himmel, lik hjältens själ, 220du stjärnevimmel, farväl, farväl!

Farväl, I fjällar, där äran bor!I runohällar 225för väldig Tor!I blåa sjöar, jag känt'å väl, I skär och öar, farväl, farväl! 230

Farväl, I högarvid bölja blå, dem linden snögarsitt blomdoft på;men Saga dömer 235med rättvis självad jorden gömmer:farväl, farväl!Farväl, I lunder, I gröna hus, 240jag lekt inundervid bäckens sus!I barndomsvänner, som ment mig väl, jag än er känner; 245farväl, farväl!Min kärlek gäckad, min gård är bränd, min ära fläckad, i landsflykt sänd! 250Från jord vi vädjetill havet väl, men livets glädje, farväl, farväl!"

XV. 

VIKINGABALK. 

Nu han svävade kring på det ödsliga hav, han for vida 1 som jagande falk;men för kämpar ombord skrev han lagar och rätt. Vill du höra hans vikingabalk?

"Ej må tältas å skepp, ej må sovas i hus: inom salsdörr 2 blott fiender stå. Viking sove på sköld och med svärdet i hand, och till tält har han himmeln den blå. 

Kort är hammarens skaft hos den segrande Tor, blott 3 en aln långt är svärdet hos Frej. Det är nog; har du mod, gå din fiende när, och för kort är din klinga då ej. 

När det stormar med makt, hissa seglen i topp! det är 4 lustigt på stormande hav. Låt det gå, låt det gå! den, som stryker, är feg; förrn du stryker, gå hellre i krav!

Mö är fridlyst å land, får ej komma ombord: var det 5 Freja, hon sveke dig dock;ty den gropen på kind är den falskaste grop, och ett nät är den flygande lock. 

Vin är Valfaders dryck, och ett rus är dig unt, om du 6 endast med sansning det bär:den, som raglar å land, kan stå upp, men till Ran, till den sövande, raglar du här. 

Seglar krämare fram, må du skydda hans skepp, men 7 den svage ej vägre dig tull!Du är kung på din våg, han är slav av sin vinst, och ditt stål är så gott som hans gull. 

Gods må skiftas å däck genom tärning och lott: hur den 8 faller, beklaga ej dig!Men sjökonungen själv kastar tärningen ej, han behåller blott äran för sig. 

Nu syns vikingaskepp, då är äntring och strid, det går 9 hett under sköldarna till;Om du viker ett steg, har du avsked från oss, det är lagen, gör sen som du vill!

När du segrat, var nöjd! Den, som beder om frid, har 10 ej svärd, är din fiende ej;bön är valhallabarn, hör den bleknades röst, den är niding, som ger henne nej. 

Sår är vikingavinst, och det pryder sin man, när på bröst 11 eller panna det står;låt det blöda, förbind det, sen dygnet är om men ej förr, vill du hälsas för vår. "--

Så han ristade lag, och hans namn med var dag växte 12 vida på främmande kust, och sin like han fann ej på blånande sjö, och hans kämpar de stridde med lust. 

Men han själv satt vid rodret och blickade mörk, han 13 såg ned i det vaggande blå:"Du är djup; i ditt djup trives friden kanske, men hon trives ej ovanuppå. 

Är den Vite mig vred, må han taga sitt svärd, jag vill 14 falla, om så är bestämt;men han sitter i skyn, skickar tankarna ned, som förmörka mitt sinne alltjämt. "--

Dock, när striden är när, tar hans sinne sin flykt, stiger 15 djärvt som den vilade örn, och hans panna är klar, och hans stämma är hög, och som Ljungaren står han i förn. 

Så han sam ifrån seger till seger alltjämt, han var trygg 16 på den skummande grav, och han synte i Söder båd öar och skär, och så kom han till Grekelands hav. 

När han lunderna såg, som ur vågorna stå, med de 17 lutande templen uti, vad han tänkte, vet Freja, och skalden det vet, I, som älsken, I veten det, I!

"Här vi skulle ha bott, här är ö, här är lund, här är 18 templet, min fader beskrev:det var hit, det var hit jag den älskade bjöd, men den ¨ hårda i Norden förblev. 

Bor ej friden i saliga dalarna där, bor ej minnet i pelaregång? 19Och som älskandes viskning är källornas sorl, och som brudsång är fåglarnas sång. 

Var är Ingeborg nu? Har hon glömt mig alltren för 20 gråhårige, vissnade drott?Ack! jag kan icke glömma; jag gåve mitt liv för att se, för att se henne blott. 

Och tre år ha förgått, sen jag skådat mitt land, idrotternas 21 konungasal;stå de härliga fjällen i himmeln ännu? Är det grönt i min fädernedal?

På den hög, där min fader är lagd, har jag satt en lind, 22 månn' hon lefver ännu?Och vem vårdar den späda? Du jord, giv din must, och din dagg, o du himmel, giv du!

Dock, vi ligger jag längre på främmande våg och tar 23 skatt och slår mänskor ihjäl?Jag har ära alltnog, och det flammande guld, det lumpna, föraktar min själ. 

Där är flagga på mast, och den visar åt norr, och i norr 24 är den älskade jord;jag vill följa de himmelska vindarnas gång, jag vill styra tillbaka mot Nord. "

XVI. 

FRITIOF OCH BJÖRN. 

_Fritiof_. Björn, jag är ledsen vid sjö och våg, 1höljorna äro oroliga sällar. Nordens de fasta, de älskade fjällarlocka med underlig makt min håg. Lycklig är den, som hans land ej förskjutit, ingen förjagat från fädernas grav!Ack, för länge, för länge jag flutitfridlös omkring på det vilda hav. 

_Björn_. Havet är gott, det må du ej klandra: 2frihet och glädje på havet bo, veta ej av den vekliga ro, älska alltjämt att med böljorna vandra. När jag blir gammal, vid grönskande jordväxer jag också väl fast som gräsen. Nu vill jag kämpa och dricka ombord, nu vill jag njuta mitt sorgfria väsen. 

_Fritiof_. Isen har nu dock oss jagat i land, 3runt kring vår köl ligga vågorna döda:vintern, den långa, vill jag ej förödahär ibland klippor på ödslig strand. Ännu en gång vill i Norden jag jula, gästa kung Ring och min rövade brud;se vill jag åter de lockarna gula, höra dess stämmas de älskade ljud. 

_Björn_. Gott, jag förstår dig: kung Ring skall röna, 4vikingahämnden är föga blid. Kungsgård vi tända vid midnattstid, sveda den gamle och röva den sköna. Eller kanhända på vikingavisaktar du drotten en holmgång värdig, eller han stämmes till härslag på is:--säg, hur du vill, jag är genast färdig. 

_Fritiof_. Nämn mig ej mordbrand, och tänk ej på krig 5fredlig till kungen min kosa jag ställer. Han har ej felat, hans drottning ej heller, hamnande gudar ha straffat mig. Litet har jag att på jorden hoppas, vill blott ta avsked av den, jag har kär, avsked för evigt! När lundarna knoppas, kanske ock förr, är jag åter här. 

_Björn_. Fritiof, din dårskap jag aldrig förlåter. 6Klagan och suck för en kvinnas skull!Jorden, ty värr, är av kvinnor full, miste du en, stå dig tusen åter. Vill du, så hämtar jag dig av det kramhastigt en laddning från glödande Söder, röda som rosor och späka som lamm, sen dra vi lott eller dela som bröder. 

_Fritiof_. Björn, du är öppen och glad som Frej, 7tapper att strida och klok att råda;Oden och Tor, dem känner du båda, Freja, den himmelska, känner du ej. Icke om gudarnas makt må vi tvista:akta dig, väck ej den evigas harm!Fort eller sent hennes slumrande gnistavaknar i gudars och människors barm!

_Björn_. Gå dock ej ensam, din hemväg kan stängas. 8

_Fritiof_. Ej går jag ensam, mitt svärd följer med. 

_Björn_. Minns du, hur Hagbart blev hängd i träd?

_Fritiof_. Den, som kan tagas, är värd att hängas. 

_Björn_. Stupar du, stridsbror, jag hämnar dig väl, ristar väl blodörn på Fritiofs bane. 

_Fritiof_. Onödigt, Björn, den galande hanehör han ej längre än jag. Farväl!

XVII. 

FRITIOF KOMMER TILL KUNG RING. 

Kung Ring han satt i högbänk om julen och drack mjöd, 1hos honom satt hans drottning så vit och rosenröd. Som vår och höst dem båda man såg bredvid varann;hon var den friska våren, den kulna höst var han. 

Då trädde uti salen en okänd gubbe in, 2från huvud och till fötter han insvept var i skinn. Han hade stav i handen, och lutad sågs han gå, men högre än de andra den gamle var ändå. 

Han satte sig på bänken längst ned vid salens dörr; 3där är de armas ställe ännu, som det var förr. De hovmän logo smädligt och sågo till varannoch pekade med fingret på luden björnskinnsman. 

Då ljungar med två ögon den främmande så vasst, 4med ena handen grep han en ungersven i hast, helt varligen han vände den hovman upp och ned;då tystnade de andra--vi hade gjort så med. 

"Vad är för larm där nere? Vem bryter kungens frid? 5Kom upp till mig, du gamle, och låt oss talas vid!Vad är ditt namn? Vad vill du? Var kommer du ifrån?"Så talte kungen vredgad till gubben, gömd i vrån. 

"Helt mycket spör du, konung, men jag dig svara vill. 6Mitt namn ger jag dig icke, det hör mig ensam till. I Ånger är jag uppfödd, min arvgård heter Brist, hit kom jag ifrån Ulven, hos honom låg jag sist. 

Jag red i forna dagar så glad på drakens rygg, 7han hade starka vingar och flög så glad och trygg;nu ligger han förlamad och frusen jämte land, själv är jag gammal vorden och bränner salt vid strand. 

Jag kom att se din vishet, i landet vida spord, 8då mötte man med hån mig, för hån är jag ej gjord;jag tog en narr för bröstet och vände honom kring, dock steg han upp helt oskadd, förlåt mig det, kung Ring!"--

"Ej illa", sade kungen, "du lägger dina ord; 9de gamla bör man ära, kom, sätt dig vid mitt bord!Låt din förklädning falla, låt se dig, som du är, förklädd trivs glädjen icke, jag vill ha glädje här. "

Och nu från gästens huvud föll luden björnhud ner; 10i stället för den gamle envar en yngling ser. Ifrån den höga pannan kring skuldran bred och fullde ljusa lockar flöto liksom ett svall av gull. 

Och präktig stod han för dem i sammetsmantel blå, 11i handsbrett silverbälte med skogens djur uppå. I drivet arbet' alla den konstnär bragt dem an, och runt kring hjältens midja de jagade varann. 

Och ringens gyllne smycke kring armen satt så rikt, 12vid sidan häng hans slagsvärd, en stannad ljungeld likt. Den lugna hjälteblicken kring sal och gäster for;skön stod han där som Balder och hög som Asa-Tor. 

Den häpna drottnings kinder de skifta färg så snällt, 13som röda norrsken måla de snöbetäckta fält;som tvenne vattenliljor inunder stormens larmstå gungande på vågen, så hävdes hennes barm. 

Nu blåste lur i salen, och tyst blev överallt, 14ty nu var löftets timme, och in bars Frejers galt, med kransar omkring bogen och äpple uti mund, och fyra knän han böjde på silverfatets rund. 

Och konung Ring sig reste i sina lockar grå, 15han rörde galtens panna och gjorde löfte så:"Jag svär att Fritiof vinna, fastän en kämpe stor;så hjälpe Frej och Oden, därhos den starke Tor!"

Med trotsigt löje reste sig främlingen så hög, 16en blixt av hjältevrede hans anlet' överflög;han slog sitt svärd i bordet, så det i salen klang, och upp från ekebänken varenda kämpe sprang. 

"Och hör du nu, herr konung, mitt löfte ävenväl: 17ung Fritiof är min frände, jag känner honom väl. Jag svär att Fritiof skydda, och var det mot en värld;så hjälpe mig min norna, därhos mitt goda svärd!"

Men kungen log och sade: "Helt dristigt är ditt tal, 18dock, orden äro fria i nordisk kungasal. Fyll honom hornet, drottning, med vin, som du har bäst!Den främling, vill jag hoppas, i vinter är vår gäst. "

Och drottningen tog hornet, som framför henne stod, 19av urens panna brutet, en kostelig klenod, på blanka silverfötter, med mången gyllne ring, med forntidsbilder sirad och runeskrift omkring. 

Med nederslagna ögon hon räckte hornet då, 20men darrande var handen, och vin blev spillt därpå. Som aftonrodnans purpur på liljorna ibland, de dunkla droppar brunno på hennes vita hand. 

Och glad tog gästen hornet utav den ädla fru; 21ej tvenne män det tömde, som männer äro nu;men lätt och utan tvekan, den drottning till behag, den väldige det tömde uti ett andedrag. 

Och skalden tog sin harpa--han satt vid kungens bord-- 22och sjöng ett hjärtligt kväde om kärleken i Nord, om Hagbart och skön Signe, och vid hans djupa röstde hårda hjärtan smälte i stålbeklädda bröst. 

Han sjöng om Valhalls salar och om einheriars lön, 23om tappra fäders bragder på fältet och på sjön. Då grep var hand åt svärdet, då flammade var blick, och flitigt omkring laget det djupa hornet gick. 

Helt skarpt blev där nu drucket allt i det kungahus, 24varenda kämpe tog sig ett ärligt julerus, gick sedan bort att sova förutan harm och sorg;men konung Ring den gamle sov hos skön Ingeborg. 

XVIII. 

ISFARTEN. 

Kung Ring med sin drottning till gästabud far, 1på sjön står isen så spegelklar. 

"Far ej över isen", den främling sad': 2"han brister, för djupt är det kalla bad. "--

"Kung drunknar icke så lätt", sad' Ring, 3"den, som är rädd, kan gå sjön omkring. "

Den främling blickar så mörk med hot, 4han spänner stålsko i hast på fot. 

Slädtravarn sätter med makt åstad, 5han frustar lågor, han är så glad. 

"Sträck ut", skrek kungen, "min travare god, 6låt se, om du är av Sleipners blod!"

Det går, som stormen går över sjön, 7den gamle ej aktar sin drottnings bön. 

Men stålskodd kämpe står heller ej still, 8han far dem förbi, så snart han vill. 

Han ritar mång' runa i isens famn, 9skön Ingeborg åker över sitt namn. 

Så ila de fram på den glatta ban, 10men under dem lurar den falska Ran. 

Hon stöter ett hål i sitt silvertak, 11och släden ligger i öppen vak. 

Skön Ingeborg vart så blek på kind, 12då kommer den gäst som en virvelvind. 

Han borrar sin stålsko i isen fast 13och griper i gångarns man med hast. 

Då svänger han lätt med ett enda hopp 14båd' häst och släde på isen opp. 

"Det tag vill jag prisa", sad' kungen fort, 15"ej Fritiof den starke det bättre gjort. "

Så vände de åter till kungsgård om; 16den främmande blev där, tills våren kom. 

XIX. 

FRITIOFS FRESTELSE. 

Våren kommer, fågeln kvittrar, skogen lövas, solen ler, 1och de lösta floder dansa sjungande mot havet ner. Glödande som Frejas kinder tittar rosen ur sin knopp, och i mänskans hjärta vakna levnadslust och mod och hopp. 

Då vill gamle kungen jaga, drottningen skall med på jakt, 2och det hela hov församlas, vimlande i brokig prakt. Bågar klinga, kogar skramla, hingstar skrapa mark med hov, och med kappor över ögat skrika falkarna på rov. 

Se, där kommer jaktens drottning! Arme Fritiof, se ej dit! 3Som en stjärna på en vårsky sitter hon på gångarn vit, hälften Freja, hälften Rota, skönare än bägge två, och från lätta purpurhatten vaja högt de fjädrar blå. 

Se ej på de ögons himmel, se ej på de lockars gull! 4Akta dig, det liv är smidigt, akta dig, den barm är full!Blicka ej på ros och lilja, skiftande på hennes kind, hör ej på den kära stämman, susande som vårens vind!

Nu är jägarskaran färdig. Hejsan, över berg och dal! 5Hornet smattrar, falken stiger lodrätt emot Odens sal. Skogens åbor fly med ångest, söka sina kulors hem, men med spjutet sträckt framför sig är valkyrjan efter dem. 

Gamle kungen kan ej följa jakten, som hon flyger fram, 6ensam vid hans sida rider Fritiof, tyst och allvarsam. Mörka, vemodsfulla tankar växa i hans kvalda bröst, och varthelst han än sig vänder, hör han deras klagoröst. 

"O! vi övergav jag havet, för min egen fara blind? 7Sorgen trivs ej rätt på vågen, blåser bort med himmelns vind. Grubblar viking, kommer faran, bjuder honom opp till dans, och de mörka tankar vika, bländade av vapnens glans. 

Men här är det annorlunda: outsäglig längtan slår 8sina vingar kring min panna; som en drömmande jag går, kan ej glömma Balders hage, kan ej glömma eden än, som hon svor, --_hon_ bröt den icke, grymma gudar bröto den. 

Ty de hata mänskors ätter, skåda deras fröjd med harm, 9och min rosenknopp de togo, satte den i vinterns barm. Vad skall vintern väl med rosen? Han förstår ej hennes pris, men hans kalla ande kläder knopp och blad och stjälk med is. "

Så han klagade. Då kommo de uti en enslig dal, 10dyster, hopträngd mellan bergen, överskyggd av björk och al. Där steg kungen av och sade: "Se, hur skön, hur sval den lund!Jag är trött, kom låt oss vila! Jag vill slumra här en stund. "--

"Icke må du sova, konung; kall är marken här och hård, 11tung blir sömnen, upp! jag för dig snart tillbaka till din gård. "--"Sömnen, som de andra gudar, kommer, när vi minst det tro", sade gubben. "Unnar gästen ej sin värd en timmes ro?"

Då tog Fritiof av sin mantel, bredde den på marken hän, 12och den gamle kungen lade tryggt sitt huvud på hans knän, somnade så lugnt, som hjälten somnar efter stridens larmpå sin sköld, så lugnt, som barnet somnar på sin moders arm. 

Som han slumrar, hör! då sjunger kolsvart fågel ifrån kvist: 13"Skynda, Fritiof, dräp den gamle, sluta på en gång er tvist!Tag hans drottning, dig tillhör hon, dig har hon som brudgum kysst, intet mänskligt öga ser dig, och den djupa grav är tyst. "--

Fritiof lyssnar: Hör! då sjunger snövit fågel ifrån kvist: 14"Ser dig intet mänskligt öga, Odens öga ser dig visst. Niding, vill du mörda sömnen? Vill du värnlös gubbe slå?Vad du vinner, hjälterykte vinner du dock ej därpå. "--

Så de bägge fåglar sjöngo; men sitt slagsvärd Fritiof tog, 15slängde det med fasa från sig fjärran i den mörka skog. Kolsvart fågel flyr till Nastrand, men på lätta vingars parsom en harpoton den andra klingande mot solen far. 

Strax är gamle kungen vaken. "Mycket var den sömn mig värd, 16ljuvligt sover man i skuggan, skyddad av den tappres svärd. Dock, var är ditt svärd, o främling? Blixtens broder, var är han?Vem har skilt er, I, som aldrig skulle skiljas från varann!"--

"Lika mycket", Fritiof sade, "svärd jag finner nog i Nord; 17skarp är svärdets tunga, konung, talar icke fridens ord. Mörka andar bo i stålet, andar ifrån Nifelhem, sömnen är ej säker för dem, silverlockar reta dem. "--

"Jag har icke sovit, yngling, jag har blott dig prövat så; 18obeprövad man och klinga litar ej den kloke på. Du är Fritiof, jag har känt dig, alltsen i min sal du steg, gamle Ring har vetat länge, vad hans kloke gäst förteg. 

Varför smög du till min boning, djupt förklädd och utan namn? 19Varför, om ej för att stjäla bruden ur den gamles famn?Äran, Fritiof, sätter sig ej namnlös uti gästfritt lag, blank är hennes sköld som solen, öppna hennes anletsdrag. 

Ryktet talte om en Fritiof, människors och gudars skräck, 20sköldar klöv och tempel brände den förvågne lika käck. Snart med härsköld, så jag trodde, kommer han emot ditt land, och han kom, men höljd i lumpor, med en tiggarstav i hand. 

Varför slår du ner ditt öga? Jag var också ung en gång; 21livet är en strid från början, ungdomen dess bärsärksgång. Klämmas skall hon mellan sköldar, tills det vilda mod är tömt;jag har prövat och förlåtit, jag har ömkat och förglömt. 

Ser du, jag är gammal vorden, stiger snart i högen in; 22tag mitt rike då, o yngling! tag min drottning, hon är din. Bliv min son till dess och gästa i min kungssal som förut!Svärdlös kämpe skall mig skydda, och vår gamla tvist har slut. "--

"Icke", svarar Fritiof dyster, "kom jag som en tjuv till dig; 23ville jag din drottning taga, säg, vem skulle hindrat mig?Men min brud jag ville skåda, en gång, ack! blott en gång än. O jag dåre! halvsläckt låga tände jag på nytt igen. 

I din sal jag dröjt för länge, gästar mer ej där, o kung! 24Oförsonta gudars vrede vilar på mitt huvud tung. Balder med de ljusa lockar, han, som har var dödlig kär, se, han hatar mig allena, ensamt jag förkastad är. 

Ja, jag stack i brand hans tempel; varg i veum heter jag; 25när jag nämnes, skrika barnen, glädjen flyr ur gästfritt lag. Fosterjorden har förkastat en förlorad son med harm, fridlös är jag i min hembygd, fridlös i min egen barm. 

Icke på den gröna jorden vill jag söka friden mer, 26marken bränner under foten, trädet ingen skugga ger. Ingeborg har jag förlorat, henne tog den gamle Ring, solen i mitt liv är slocknad, bara mörker runtomkring. 

Därför, hän till mina vågor! Eja, ut, min drake god! 27Bada åter becksvart bringa lustigt i den salta flod;vifta vingarna i molnen, väsande de vågor skär, flyg så långt som stjärnan leder, som besegrad bölja bär!

Låt mig höra stormens dunder, låt mig höra åskans röst! 28När det dånar runtomkring mig, då är lugn i Fritiofs bröst. Sköldeklang och pilregn, gubbe! Mitt i havet slaget står, och jag stupar glad, och renad till försonta gudar går. "

XX. 

KUNG RINGS DÖD. 

Gullmanig fåle, 1Skinfaxe, dragervårsol ur vågen mer härlig än förr. Morgonens stråle, dubbelt så fager, leker i kungssal: det klappar på dörr. 

Sorgsen i hågen 2Fritiof inträder, blek sitter kungen; skön Ingeborgs brösthäves som vågen. Främlingen kväderavskedets kväde med darrande röst:

"Böljorna bada 3vingade hästen, sjöhästen längtar från stranden igen. Ut vill han vada;bort måste gästen, bort från sitt land och sin älskade vän. 

Dig ger jag ringen, 4Ingeborg, åter;heliga minnen bo troget i den. Giv den åt ingen!Fritiof förlåter;mig ser du aldrig på jorden igen. 

Ej skall jag skåda 5stigande rökenmer ifrån Nordlanden. Mänskan är slav;nornorna råda. Böljornas öken, där är mitt fädernesland och min grav. 

Gå ej till stranden, 6Ring, med din maka, helst sedan stjärnorna sprida sitt sken!Kanske i sandenvräkas tillbakaFritiofs, den biltoge vikingens, ben. "--

Då kväder kungen: 7"Tungt är att höramannen, som klagar likt kvidande mö. Dödssång är sjungenren i mitt öra. Vad är det mer? Den som föds, han skall dö. 

Nornornas lottning, 8huru vi fike, trotsa vi, klaga vi ej oss ifrån. Dig ger jag drottning, dig ger jag rike, skydda det du åt min växande son!

Väl har jag suttit 9vänsäll i salen, väl har jag älskat den gyllene frid. Dock har jag brutitsköldar i dalen, sköldar på sjön, och ej bleknat därvid. 

Nu vill jag rista 10geirs-odd och blöda, strådöd ej höves för nordmannakung. Ringa är sistaidrottens möda, mera än livet är döden ej tung. "

Då skar han ärligt 11runor åt Oden, dödsrunor djupa på bröst och på arm. Lyste så härligtdroppande blodenfram mellan silvret på hårvuxen barm. 

"Bringen mig hornet! 12Skål för ditt minne, skål för din ära, du härliga Nord!Mognande kornet, tänkande sinne, fredelig bragd har jag älskat på jord. 

Fåfängt bland vilda, 13blodiga drottersökte jag friden, hon flyktade hän. Nu står den mildaätthögens dotterväntande på mig vid gudarnas knän. 

Hell er, I gudar, 14Valhallasöner!Jorden försvinner; till asarnas festgjallarhorn budar. Salighet krönerskönt, som en guldhjälm, den kommande gäst. "--

Sade och tryckte 15Ingeborg handen, handen på son och på gråtande vän. Ögat han lyckte, kunglige andenflög med en suck till Allfader igen. 

XXI. 

RINGS DRAPA. 

Sitter i högen 1högättad hövding, slagsvärd vid sidan, skölden på arm. Gångaren godegnäggar där inne, skrapar med guldhovgrundmurad grav. 

Nu rider rike 2Ring över Bifrost, sviktar för bördanbågiga bron. Upp springa Valhallsvalvdörrar vida;asarnas händerhänga i hans. 

Tor är ej hemma, 3härjar i härnad. Valfader vinkarvinbägarn fram. Ax flätar Frej kringkonungens krona, Frigg binder blåablommor däri. 

Brage, hin gamle, 4griper i guldsträng, stillare susarsången än förr. Lyssnande vilarVanadis vitabarmen mot bordet, brinner och hör:

"Högt sjunga svärden 5ständigt i hjälmar;brusande böljorblodas alltjämt. Kraften, de godagudarnas gåva, bister som bärsärkbiter i sköld. 

Därför var dyre 6drotten oss kär, somstod med sin sköld förfredliga fält:sansade styrkansskönaste avbildsteg som en offer-ånga åt skyn. 

Ord väljer vittre 7Valfader, då hansitter hos Saga, Sökvabäcks mö. Så klungo kungsord, klara som Mimersböljor och därhosdjupa som de. 

Fridsam förlikar 8Forsete tvisten, domarn vid Urdasvällande våg. Så satt å domstendyrkade drotten, blidkade händerblodhämnden bjöd. 

Karg var ej kungen, 9kring sig han ströddedvärgarnas dag-glans, drakarnas bädd. Gåvan gick glad frångivmilda handen, lätt från hans läpparlidandets tröst. 

Välkommen, vise 10Valhalla-arving!Länge lär Nordenlova ditt namn. Brage dig hälsarhöviskt med horndryck, nornornas fridsbudnerifrån Nord!"

XXII. 

KONUNGAVALET. 

Till tings! Till tings! Budkavlen gå 1kring berg och dal. Kung Ring är död: nu förestårett kungaval. 

Då tager bonden svärd från vägg, 2det stål är blått. Med fingret prövar han dess egg, den biter gott. 

De piltar se med glädje på 3det stålblå sken;de lyfta svärdet två och två, för tungt för en. 

Men dottern skurar hjälmen ren-- 4blank skall han bli--och rodnar, när hon skådar sensin bild däri. 

Sist tar han sköldens runda värn, 5en sol i blod. Hell dig, du frie man av järn, du bonde god!

All landets ära växer ur 6ditt fria bröst. I striden är du landets mur, i frid dess röst. 

Så samlas de med sköldegny 7och vapenbrakpå öppet ting, ty himmelns skyär deras tak. 

Men Fritiof står på tingets sten, 8hos honom stården kungason, en liten enmed guldgult hår. 

Då går ett sorl kring bondelag: 9"För liten ärden kungsson, kan ej skipa lag, ej leda här. "--

Men Fritiof lyfte pilten ung 10på skölden opp:"I nordmän, här är eder kungoch landets hopp. 

Sen här den gamle Odens ätt 11i bild så skön. På sköld han känner sig så lättsom fisk i sjön. 

Jag svär att skydda rike hans 12med svärd och stångoch sätta faderns gyllne kranspå son en gång. 

Forsete, Balders höge son, 13har hört min ed;och om jag viker därifrån, slå han mig ned!"--

Men pilten satt på skölden lyft, 14lik kung å stol, lik unga örnen, som från klyftser opp mot sol. 

Den väntan blev det unga blod 15till slut för lång, och med ett hopp i mark han stod, ett kungligt språng!

Då ropte böndren högt på ting: 16"Vi, Nordens män, vi kora dig, bliv lik kung Ring, sköldburne sven!

Och Fritiof före dina bud, 17tills du blir stor. Jarl Fritiof, dig ge vi till brudhans sköna mor. "--

Då blickar Fritiof mörk: "I dag 18är kungavalmen bröllop ej; min brud tar jagav eget val. 

Till Balders hage vill jag gå, 19har möte stämtmed mina nornor där: de ståoch vänta jämt. 

Ett ord jag måste tala med 20de sköldemör. De bygga under tidens träd, och ovanför. 

Ljuslockig Balder vredgas än, 21den bleke gud. Han tog, blott han kan ge igenmitt hjärtas brud. "--

Då hälsade han nyvald kung, 22på pannan kysst, och långsamt över hedens ljungförsvann han tyst. 

XXIII. 

FRITIOF PÅ SIN FADERS HÖG. 

Hur skönt ler solen, huru vänligt hoppar 1dess milda stråle ifrån gren till gren, Allfaders blick i aftondaggens droppar, som i hans världshav, lika klar och ren!Hur röda färgar hon ej bergens toppar!O, det är blod på Balders offersten!I natt är snart det hela land begravet, snart sjunker hon, en gyllne sköld, i havet. 

Först låt mig dock bese de kära ställen, 2min barndoms vänner, dem jag älskat så. Ack, samma blommor dofta än i kvällen, och samma fåglar än i skogen slå. Och vågen tumlar sig som förr mot hällen--o, den som aldrig gungat däruppå!Om namn och bragder jämt den falska talar, men fjärran för hon dig från hemmets dalar. 

Jag känner dig, du flod, som ofta burit 3den djärve simmarn på din bölja klar. Jag känner dig, du dal, där vi besvuriten evig tro, som icke jorden har. Och björkar, I, uti vars bark jag skuritde runor många, I stån ännu kvarmed stammar vita och med kronor runda;allt är som förr, blott jag är annorlunda. 

Är allt som förr? Var äro Framnäs' salar 4och Balders tempel på den vigda strand?Ack, det var skönt uti min barndoms dalar, men därutöver har gått svärd och brand, och mänskors hämnd och gudars vrede talartill vandrarn nu från svarta svedjeland. Du fromme vandrare, ej hit du drage, ty skogens vilddjur bo i Balders hage. 

Det går en frestare igenom livet, 5den grymme Nidhögg ifrån mörkrets värld. Han hatar asaljuset, som står skrivetpå hjältens panna, på hans blanka svärd. Vart nidingsdåd, i vredens stund bedrivet, det är hans verk, är mörka makters gärd;och när det lyckas, när han templet tänder, då klappar han uti kolsvarta händer. 

Finns ej försoning, strålande Valhalla? 6Blåögde Balder, tar du ingen bot?Bot tager mannen, när hans fränder falla, de höga gudar sonar man med blot. Det sägs, du är den mildaste av alla:bjud, och vart offer ger jag utan knot. Ditt tempels brand var icke Fritiofs tanka, tag fläcken bort ifrån hans sköld, den blanka!

Tag bort din börda, jag kan den ej bära, 7kväv i min själ de mörka skuggors spel;försmå ej ångern, låt en levnads äraförsona dig för ögonblickets fel!Jag bleknar ej, fast Ljungarn själv står nära, i ögat kan jag se den blekblå Hel. Du fromme gud med dina månskensblickar, dig ensam räds jag och den hämnd, du skickar. 

Här är min faders gravhög. Sover hjälten? 8Ack, han red hän, där ingen kommer från. Nu dväljs han, sägs det, uti stjärnetältenoch dricker mjöd och gläds åt sköldars dån. Du asagäst, se ner från himlafälten, din son dig kallar, Torsten Vikingsson!Jag kommer ej med runor eller galder, men lär mig blott, hur blidkas Asa-Balder?

Har graven ingen tunga? För en klinga 9Den starke Angantyr ur högen kvad. Det svärd var gott, men Tirfings pris är ringamot vad jag ber; om svärd jag aldrig bad--svärd tar jag väl i holmgång själv, men bringadu mig försoning ifrån asars stad!Min skumma blick, min gissning blott du lede, ett ädelt sinne tål ej Balders vrede. 

Du tiger, fader! Hör du, vågen klingar, 10ljuvt är dess sorl, lägg ner ditt ord däri!Och stormen flyger, häng dig vid hans vingar, och viska till mig, som han far förbi!Och västern hänger full av gyllne ringar, låt en av dem din tankes härold bli!Ej svar, ej tecken för din son i nödendu äger, fader! O, hur arm är döden!--

Och solen släcks, och aftonvinden lullar 11för jordens barn sin vaggsång utur skyn, och aftonrodnad körer upp och rullarmed rosenröda hjul kring himlens bryn. I blåa dalar, över blåa kullarhon flyger fram, en skön Valhallasyn. Då kommer plötsligt över västervågoren bild framsusande i guld och lågor. 

En hägring kalla vi det himmelns under-- 12i Valhall klingar hennes namn mer skönt. --Hon svävar sakta över Balders lunder, en gyllne krona på en grund av grönt. Det skimrar över, och det skimrar undermed sällsam glans, ej förr av mänskor rönt. Till slut hon stannar, sjunkande till jorden, där templet stått, nu själv ett tempel vorden. 

En bild av Breidablick, den höga muren 13stod silverblank på klippans brant och sken. Av djupblått stål var pelare var skuren, och altaret utav en ädelsten:och dômen hängde, som av andar buren, en vinterhimmel stjärneklar och ren, och högt däri, med himmelsblåa skrudar, med gyllne kronor, sutto Valhalls gudar. 

Och se, på runbeskrivna sköldar stödda, 14de höga nornor uti dörren stå:tre rosenknoppar i en urna födda, allvarliga men tjusande ändå. Och Urda pekar tyst på det förödda, det nya tempel pekar Skulda på. Och bäst som Fritiof nu sig sansa hunnitoch gläds och undrar, så är allt försvunnet. 

O, jag förstår er, mör från tidens källa, 15det var ditt tecken, hjältefader god!Det brända templet skall jag återställa, skönt skall det stå på klippan, där det stod. O, det är härligt att få vedergällamed fredlig bragd sin ungdoms övermod!Den djupt förkastade kan hoppas åter, den vite guden blidkas och förlåter. 

Välkomna stjärnor, som där uppe tågen! 16Nu ser jag åter glad er stilla gång. Välkomna norrsken, som där uppe lågen!I voren tempelbrand för mig en gång. Uppgrönska, ättehög, och stig ur vågen, så skön som förr, du underbara sång!Här vill jag slumra på min sköld och drömma, hur mänskor sonas och hur gudar glömma. 

XXIV. 

FÖRSONINGEN. 

Fulländat nu var Balders tempel. Däromkringstod ej som förr en skidgård, men av hamrat järn, med gyllne knappar på var stång, ett värn var restkring Balders hage: som en stålklädd kämpehärmed hillebarder och med gyllne hjälmar stod 5det nu på vakt kring gudens nya helgedom. Av idel jättestenar var dess rundel byggd, med dristig konst hopfogade, ett jätteverkför evigheten, templet i Uppsala likt, där Norden såg sitt Valhall i en jordisk bild. 10Stolt stod det där på fjällets brant och spegladesin höga panna uti havets blanka våg. Men runtomkring, en präktig blomstergördel lik, gick Balders dal med alla sina lundars sus, med alla sina fåglars sång, ett fridens hem. 15Hög var den kopparstöpta port, och innanförtvå pelarrader uppå starka skulderbladuppburo valvets rundel, och han hang så skönutöver templet som en kupig sköld av guld. Längst fram stod gudens altar. Det var hugget av 20en enda nordisk marmorklyft, och däromkringormslingan slog sin ringel, full med runeskrift, djuptänkta ord ur Vala och ur Havamal. Men uti muren ovanföre var ett rummed gyllne stjärnor uppå mörkblå grund, och där 25satt fromhetsgudens silverbild, så blid, så mild, som silvermånen sitter uppå himmelns blå. --Så templet syntes. Parvis trädde nu därintolv tempeljungfrur, klädda uti silverskir, med rosor uppå kinderna och rosor i 30det oskuldsfulla hjärtat. Framför gudens bildkring nyinvigda altaret de dansade, som vårens vindar dansa över källans våg, som skogens älvor dansa i det höga gräs, när morgondaggen ligger skimrande därpå. 35Och under dansen sjöngo de en helig sångom Balder, om den fromme, hur han älskad varutav vart väsen, hur han föll för Höders piloch jord och hav och himmel gräto. Sången var, som om den icke komme från ett mänskligt bröst, 40men som en ton från Breidablick, från gudens sal, som tanken på sin älskling hos en enslig mö, när vakteln slår de djupa slag i nattens fridoch månen skiner över björkarna i Nord. --Förtjust stod Fritiof, lutad vid sitt svärd, och såg 45på dansen, och hans barndomsminnen trängde sigförbi hans syn, ett lustigt folk, ett oskuldsfullt. Med himmelsblåa ögon och med huvudenomflutna utav lockigt guld, de vinkadeen vänlig hälsning till sin forne ungdomsvän. 50Och som en blodig skugga sjönk hans vikingslivmed alla sina strider, sina äventyr, i natten neder, och han tyckte själv sig stå, en blomsterkransad bautasten, på deras grav. Och allt som sången växte, höjde sig hans själ 55från jordens låga dalar upp mot Valaskjalf;och mänsklig hämnd och mänskligt hat smalt sakta hän, som isens pansar smälter ifrån fjällets bröst, när vårsol skiner; och ett hav av stilla frid, av tyst hänryckning göt sig i hans hjältebarm. 60Det var, som kände han naturens hjärta slåemot sitt hjärta, som han ville trycka rördHeimskringla i sin brodersfamn och stifta fridmed varje skapat väsen inför gudens syn. --Då trädde in i templet Balders överpräst, 65ej ung och skön som guden men en hög gestalt, med himmelsk mildhet i de ädla anletsdrag, och ned till bältestaden flöt hans silverskägg. En ovan vördnad intog Fritiofs stolta själ, och örnevingarna på hjälmen sänktes djupt 70inför den gamle; men han talte fridens ord:

"Välkommen hit, son Fritiof! Jag har väntat dig, ty kraften svärmar gärna vitt kring jord och hav, en bärsärk lik, som biter blek i sköldens rand, men trött och sansad vänder hon dock hem till slut. 75Den starke Tor drog mången gång till Jotunheim, men trots hans gudabälte, trots stålhandskarna, Utgårda-Loke sitter på sin tron ännu;det onda viker icke, själv en kraft, för kraft. En barnlek blott är fromhet, ej förent med kraft; 80hon är som solens strålar uppå Ägirs barm, en löslig bild med vågen stigen eller sänkt, förutan tro och hållning, ty han har ej grund. Men kraft förutan fromhet tär ock bort sig själv, som svärdet tärs i högen: hon är livets rus, 85men glömskans häger svävar över hornets brädd, och när den druckne vaknar, blygs han för sitt dåd. All styrka är från jorden, ifrån Ymers kropp;de vilda vattnen äro ådrorna däri, och hennes senor äro smidda utav malm. 90Dock blir hon tom och öde, blir hon ofruktbar, tills solen, himmelns fromhet, skiner däruppå. Då grönskar gräs, då stickas blomstrens purpurduk, och djur och mänskor näras vid sin moders barm. 95 (sic!)Så är det ock med Askers barn. Två vikter harAllfader lagt i vågskåln för allt mänskligt liv, motvägande varandra, när den våg står rätt;och jordisk kraft och himmelsk fromhet heta de. Stark är väl Tor, o yngling, när han spänner hårt 100sitt Megingjard utöver bergfast höft och slår. Vis är väl Oden, när i Urdas silvervåghan blickar ner, och fågeln kommer flygandetill asars far med tidningar från världens rund. Dock bleknade de bägge, deras kronors glans 105halvslocknade, när Balder, när den fromme föll, ty han var bandet uti Valhalls gudakrans. Då gulnade på tidens träd dess kronas prakt, och Nidhögg bet uppå dess rot, då lossadesden gamla nattens krafter, Midgårdsormen slog 110mot skyn sin ettersvällda stjärt, och Fenris röt, och Surturs eldsvärd ljungade från Muspelheim. Varthelst sen dess ditt öga blickar, striden gårmed härsköld genom skapelsen: i Valhall galguldkammig hane, blodröd hane gal till strids 115på jorden och inunder jord. Förut var fridej blott i gudars salar men på jorden ock;frid var i mänskors som i höga gudars barm. Ty vad som sker här nere, det har redan sketti större mått där uppe: mänskligheten är 120en ringa bild av Valhall; det är himmelns ljus, som speglar sig i Sagas runbeskrifna sköld. Vart hjärta har sin Balder. Minns du än den tid, då friden bodde i ditt bröst och livet varså glatt, så himmelskt stilla som sångfågelns dröm, 125när sommarnattens vindar vagga hit och ditvar sömnig blommas huvud och hans gröna säng?Då levde Balder ännu i din rena själ, du asason, du vandrande Valhallabild!För barnet är ej guden död, och Hela ger 130igen sitt rov, så ofta som en mänska föds. Men jämte Balder växer i var mänsklig själhans blinde broder, nattens Höder; ty allt ontföds blint, som björnens yngel föds, och natten ärdess mantel, men det goda kläder sig i ljus. 135Beställsamt träder Loke, frestarn fram alltjämtoch styr den blindes mördarhand, och spjutet fari Valhalls kärlek, i den unge Balders bröst. Då vaknar hatet, våldet springer opp till rov, och hungrig stryker svärdets ulv kring berg och dal, 140och drakar simma vilda över blodig våg. Ty som en kraftlös skugga sitter fromheten, en död ibland de döda, hos den bleka Hel, och i sin aska ligger Balders gudahus. --Så är de höga asars liv en förebild 145till mänsklighetens lägre: bägge äro blottAllfaders stilla tankar, de förändras ej. Vad skett, vad ske skall, det vet Valas djupa sång. Den sång är tidens vaggsång, är dess drapa ock, Heimskringlas hävder gå på samma ton som den, 150och mannen hör sin egen saga däruti. Förstån I ännu eller ej? spör Vala dig. --Du vill försonas. Vet du, vad försoning är?Se mig i ögat, yngling, och bliv icke blek!På jorden går försonarn kring och heter död. 155All tid är från sin början grumlad evighet, allt jordiskt liv är avfall från Allfaders tron, försonas är att vända renad dit igen. De höga asar föllo själva; Ragnarökär asarnas försoningsdag, en blodig dag 160på Vigrids hundramilaslätt: där falla de, ohämnade dock icke, ty det onda dörför evigt, men det fallna goda reser sigur världsbålslågan, luttrat till ett högre liv. Väl faller stjärnekransen blek och vissnad ner 165från himmelns tinning, väl försjunker jord i sjön;men skönare hon återföds och lyfter gladsitt blomsterkrönta huvud utur vågorna, och unga stjärnor vandra med gudomlig glanssin stilla gång utöver den nyskapade. 170Men på de gröna kullar styrer Balder dånyfödda asar och en renad mänskoätt;och runetavlorna av guld, som tappats borti tidens morgon, hittas uti gräset dåpå Idavallen av försonta Valhalls barn. -- 175Så är det fallna godas död dess eldprov blott, är dess försoning, födseln till ett bättre liv, som återflyger skärat dit, det kom ifrån, och leker skuldlöst som ett barn på faderns knä. Ack! allt det bästa ligger på hinsidan om 180gravhögen. Gimles gröna port, och lågt är allt, besmittat allt, som dväljes under stjärnorna. --Dock, även livet äger sin försoning ren, en ringare, den högres stilla förespel. Hon är som skaldens löpning på sin harpa, när 185med konsterfarna fingrar han slår sången anoch stämmer tonen, sakta prövande, till dessatt handen griper väldigt uti strängens guld, och forntids stora minnen lockas ur sin grav, och Valhalls glans omstrålar de förtjustas syn. 190Ty jorden är dock himmelns skugga, livet ärförgården dock till Balderstemplet ovan skyn. Till asar blotar hopen, leder gångarn fram, guldsadlad, purpurbetslad, för att offras dem. Det är ett tecken, och dess mening djup, ty blod 195är morgonrodnan till envar försoningsdag. Men tecknet är ej saken, det försonar ej:vad själv du brutit, gäldar ingen ann för dig. De döda sonas vid Allfaders gudabarm, den levandes försoning är i eget bröst. 200Ett offer vet jag, som är gudarna mer kärtän rök av offerbollar, det är offret avditt eget hjärtas vilda hat, din egen hämnd. Kan du ej döva deras klingor, kan du ejförlåta, yngling, vad vill du i Balders hus? 205Vad mente du med templet, som du reste här?Med sten försonas Balder ej; försoning bor, här nere som där uppe, blott där friden bor. Försonas med din fiende och med dig själv, då är du ock försonad med ljuslockig gud!-- 210I Södern talas om en Balder, jungfruns son, sänd av Allfader att förklara runornapå nornors svarta sköldrand, outtydda än. Frid var hans härskri, kärlek var hans blanka svärd, och oskuld satt som duva på hans silverhjälm. 215From levde han och lärde, dog han och förlät, och under fjärran palmer står hans grav i ljus. Hans lära, sägs det, vandrar ifrån dal till dal, försmlälter hårda hjärtan, lägger hand i handoch bygger fridens rike på försonad jord. 220Jag känner ej den läran rätt, men dunkelt docki mina bättre stunder har jag anat den:vart mänskligt hjärta anar den ibland som mitt. En gång, det vet jag, kommer hon och viftar lättde vita duvovingar över Nordens berg. 225Men ingen Nord är längre till för oss den dag, och eken susar över de förgätnas hög. I lyckligare släkten, I, som dricken dåstrålbägarn av det nya ljus, jag hälsar er!Väl eder, om det jagar bort var sky, som hängt 230sitt våta täcke hittills över livets sol!Förakten likväl icke oss, som redligt söktmed oavvända ögon hennes gudaglans!_En_ är Allfader, fastän fler hans sändebud. --

Du hatar Beles söner. Varför hatar du? 235Åt sonen av en odalbonde ville deej ge sin syster, ty hon är av Semings blod, den store Odenssonens; deras ättartalnår upp till Valhalls troner, det ger stolthet in. Men börd är lycka, ej förtjänst, invänder du. 240Av sin förtjänst, o yngling, blir ej mänskan stoltmen endast av sin lycka; ty det bästa ärdock goda gudars gåva. Är du själv ej stoltav dina hjältebragder, av din högre kraft?Gav du dig själv den kraften? Knöt ej Åsa-Tor 245dig armens senor fasta såsom ekens gren?Är det ej gudens högre mod, som klappar glatti sköldeborgen av ditt välvda bröst? Är ejdet gudens blixt, som ljungar i ditt ögas brand?De höga nornor sjöngo vid din vagga ren 250drottkvädet av din levnad; din förtjänst däravär större ej än kungasonens av sin börd. Fördöm ej andras stolthet, att ej din fördöms!Nu är kung Helge fallen. "--Här bröt Fritiof av:Kung Helge fallen? När och var?"--"Du vet det själv: 255så länge som du murat här, han var på tågbland finnarna i fjällen. På en ödslig klintstod där ett gammalt tempel, vigt åt Jumala. Nu var det stängt och övergivet länge sen, men över porten ännu en vidunderlig 260forntidabild av guden lutade till fall. Men ingen tordes nalkas, ty en sägen gickbland folket ifrån släkt till släkt, att vem som förstbesökte templet, skulle skåda Jumala. Det hörde Helge, och med blind förbittring drog 265han uppå öde stigar emot hatad gudoch ville störta templet. När han kom dit upp, var porten stängd och nyckeln rostad fast däri. Då grep han om dörrposterna och rystadede multna stammar; på en gång med rysligt brak 270föll bilden ner och krossade uti sitt fallValhallasonen, och så såg han Jumala. Ett bud i natt har bragt oss tidningen härom. Nu sitter Halvdan ensam på kung Beles stol;bjud honom handen, offra gudarna din hämnd! 275Det offret fordrar Balder, fordrar jag, hans präst, till tecken, att du icke gäckat fridsäll gud. Förvägrar du det, då är templet fåfängt byggt, och fåfängt har jag talat. "--

 Nu steg Halvdan in 280utöver koppartröskeln, och med oviss blickhan stod på avstånd från den fruktade och teg. Då knäppte Fritiof brynjohataren från länd, mot altaret han stödde sköldens gyllne rundoch trädde obeväpnad till sin ovän fram. 285"I denna strid", så talte han med vänlig röst, "är ädlast den, som bjuder först sin hand till frid. "Då rodnade kung Halvdan, drog stålhandsken av, och länge skilda händer slogo nu ihop, ett kraftigt handslag, trofast såsom fjällens grund. 290Förbannelsen upplöste gubben då, som lågutöver varg i veum, över biltog man. Och som den löstes, insteg plötsligt Ingeborg, brudsmyckad, hermlinsmantlad, utav tärnor följd, som månen följts av stjärnorna på himmelns valv. 295Med tårar i de sköna ögonen hon föllintill sin broders hjärta, men han lade rördden kära systern intill Fritiofs trogna bröst. Och över gudens altar räckte hon sin handåt barndomsvännen, åt sitt hjärtas älskade. ----

NOTES. 

[The commentaries of F. W. Lindvall's school edition of Fritiofs Sagahave been extensively reproduced. ]

CANTO I. 

Stanza 1. _Hilding_ was a yeoman or bonde (see note, canto 2: 1) of Sognin Norway and fosterfather of Fritiof and Ingeborg. In viking times thechildren of kings and great warriors were often entrusted to the care ofless influential and less wealthy friends to be trained by them, thusremoving the young from the temptations and disturbing influences ofcourt life and warfare. This practice would also remove them from thedanger of being pampered by fond parents or sycophantic servants. 

1. _Ej Norden förr sett två så sköna_. The auxiliary _har_ is omitted. Such omissions are common in subordinate clauses and in poetry. 

6. _Såg_. Subjunctive past, regular form _såge_. 

6. _i Frejas Hus_. Freja, or Fröja, wife of Öder, was the goddess ofbeauty and love. In her abode, Folkvang, were gathered all the lovers whohad been faithful to each other unto death. 

7. _älvkungen_. _Älvor_ or _alfer_ were ethereal beings of great beautyand with voices that had the clearness of silver. During moonlight nightsespecially they danced in dales and groves. _Ljusalfer_, light elves, personified the benign influences in nature, especially as they manifestthemselves in the realms of light and air. _Svartalfer_, black elves, lived in the earth and personified the silent forces that operate beneathits surface. They are perhaps identical with the dwarfs. The elves arehere thought of as having kings and queens just as human beings. 

8. _En Kung var ej som han i ära_. A king was not honored as he. 

8. _runan_. The runes were the characters of the early alphabet of theGermans, Anglo-Saxons, and Scandinavians. Runic inscriptions weregenerally cut into wood, bone or rock. 

9. _fick han Ingborg lära. Fick_ may mean either that he was permitted toteach Ingeborg or that he must do it because of an irresistible desire todo so. 

10. _båd', både_. 

12. _Det första ax, vars guld blev moget_. A striking metaphor meaning"the first head of grain that ripened and assumed a golden color. "

13. _innan kort_, before long. 

14. _drog på jakt_. Idiomatic expression for "went hunting. "

17. _Valhall(a)_, the home of the gods and the palace of Oden. Hither onehalf of the heroes that fell in battle were carried by the valkyrs. Herethey spent their time in feasting and fighting. 

18. _ett kornland, som för vinden går_. A field of grain that wavesbefore the wind. 

19. _Idun(a)_, wife of Brage and keeper of the golden apples of youth. 

20. _Frigg(a)_, the wife of Oden and queen of the goddesses. She was thegoddess of conjugal and motherly love. 

21. _Gerd(a)_, wife of Frej, was the daughter of a giant, butnevertheless renowned for her wonderful beauty. 

22. _Nanna_, wife of Balder, personified pure and tender love. Balder wasthe fair god who loved light and lived a life of purity and innocence. The evil Loke induced Balder's blind brother, Öder, to throw an arrow ofmistletoe at him and he fell dead. When Nanna saw the body of her deadhusband carried out to the funeral pyre, her heart burst with grief. 

23. _Hel(a)_, goddess of death and ruler of nine worlds in Nifelhem. Shereceived all that died of sickness or old age, but it seems that othersalso came to her abode. In the deepest abyss of her kingdom was a placeof punishment for the wicked. From her name comes the word "hell" andSwedish _ihjäl (att slå ihjäl_, to kill). 

32. _Oden_, oldest and highest god of the Northern races. His spiritpervaded everything. He is the source of the higher forms of life. 

33. _Allfader_, Oden. He is so called because he was supposed to be thefather of men and of gods. 

33. _till smycke_, as an ornament. This use of _till_ is very common inSwedish. 

34. _Beles dotter_. Ingeborg's father was Bele, king of Sogn in westernNorway. 

35. _Till Oden . . . Uppstiger hennes ättartal_. The royal families weresupposed to have descended from the gods(see note, canto XXIV: 237). 

36. _Torstens son_. Fritiof was the son of Torsten Vikingsson, a vikingchief. 

37. Observe the numerous expressions of the defiant spirit of Fritiofprior to his going into exile. Note also in stanzas 37 and 38 hisingenuity in proving his own high rank. 

38. _Tor_, god of thunder and of war, the strongest of the gods. Allnoble human strength came from him. He was the friend of man and theenemy of the giants with whom he had many hard conflicts. His abode, Trudvang, was marvelously beautiful. When he journeyed forth fromTrudvang, driving a span of he-goats, to meet the giants, thunder andlightning arose. 

CANTO II. 

Stanza 1. _bonde_. This term is generally translated by the word peasant. The word yeoman is often used as an equivalent term and sometimes theoriginal Scandinavian form _bonde_ is used in English. A _bonde_ was anindependent land-holder, liberty-loving, and, as a rule, an activeparticipant in public affairs. 

3. _mjöd_, mead, a fermented drink made of water, honey and hops with aflavoring of spices. 

5. _altarrunden_. The pagan temples had no altars. The figure is borrowedfrom the modern temple. 

5. _offerlunden_. The Norse temples were usually surrounded by sacredgroves. 

8. _hon_; antecedent is endräkt. 

8. _som ringen på lansen_. This refers to the metal ring that served tohold the point of the lance to the lance itself and thus gave it greaterstrength. 

11. _På pelarstoder fyra_. According to Scandinavian mythology theheavens were supported by four dwarfs, _Austre_, East, _Västre_, West, _Nordre_, North, and _Södre_, South. 

13. _Nog svika lungans tecken i offrad falk_. This assumes that theNorsemen read signs by observing the entrails of animals. Authoritiesdiffer on this point. Some maintain that the poet has here merelyborrowed from classical mythology. 

13. _flärd är mången runa, som skärs pä balk_. Meaningless or deceptiveis many a rune that is cut in the staff. The early Northmen believed thatthe will of the gods could be ascertained by writing runes on sticks ofwood which then were thrown on the ground and read by the priests. 

18. _hur vis han het_ (heter). Expression is equivalent to "Hur vis hanän må heta. "

18. _högbänk_. In the primitive Scandinavian homes benches were placedalong the four walls. The men had their places along the long walls(långsidor) and the women along the end walls (kortsidor). At the centerof the two long walls were high seats of honor. The master of the houseoccupied the one on the north side and the chief guest the one on thesouth side. 

21. _till Oden gå_, to die. 

22. _Odens fåglar_. Oden is represented as having two birds, Hugin(thought) and Munin (memory or, according to some authorities, thelonging that impels Oden to activity), which are dispatched to the earthat every day-break and in the evening return to Oden and whisper into hisears the news of the day's happenings. 

26. _ty vädret rår för årsväxt och vind för lycka_. Equivalent to sayingthat man is not himself the absolute master of his own destiny. Theforces of nature can thwart all his plans. 

28. Throughout this canto Tegnér draws freely from Havamal, the "Song ofOden" or the "Song of the Most High, " which is replete with precepts onmorality and wisdom. In this stanza this ancient Scandinavian song isfollowed very closely. Note the frequent sarcastic references to woman inthe Saga. 

32. _norna_. The norns, three in number, weave the fate of men and gods. Urda was the norn of the past, Verdandi of the present, and Skulda of thefuture. 

32. _hon stötte på sköld_. The meaning is: Wherever fate threatened withsome danger it was met by courage and vigilance. 

33. _de asasöner_. See note, canto I: 35. 

33. _Nordlands kungar_, the kings of the Northland. 

38. _bautasten_. A monument erected in honor of rulers or heroes. 

39. _Frej_, the god of sunshine and warm summer showers, hence also thegod of harvests. 

CANTO III. 

Line 1. _Voro nu satta i hög_. Were interred. 

2. _fjärden_. In this case Sognefjord. 

6. _fäste i lugn sin boning på Framnäs_. Took up his abode on Framnäs. This probably lay on the south side of Sognefjord. 

9. _de kullarnas topp. De_ is seldom used in this way. Here supplied forthe sake of the meter. 

15. _som längta till stävan_. That yearn to be milked. 

23. _till tio tolfter på hundrat_. A so-called _storhundrade_ or greathundred was 120. 

26. _högsätespelare_, the posts of the seat of honor. On it were carvedimages of Oden and Frej. 

28. _Frej med solen på hatten_. Frej was the sun god and was picturedwith a sun on his helmet. 

34. _Östervåg_, Eastern billow, the Baltic. _Västersaltet_, Western salt, the North Sea, _Gandvik_, the White Sea. 

36. _Brage_, the god of poetry and music. 

38. _Mimers evigt sorlande våg_. Mimer's ever rippling fountain. The godMimer guarded the fountain of wisdom. Oden once pawned one of his eyesfor a drink out of this fountain. 

52. _visthus_. These were small houses, separated from the main building, in which food was kept. 

58. _Österland_, Asia. 

59. _dvärgarnas eld_. The dwarfs were supposed to be most skillfulsmiths. 

61. _Gröningasund_, a sound between Seeland, Moen and Falster in Denmark. 

62. _het_, abbrev. For _hette_. 

63. _Ulleråker_, a royal estate near Uppsala, where judicial assemblieswere held. 

68. _Järnhös_. The word means iron skull. 

76. _vid solens portar_, in Asia. 

79. _Hildur_, the goddess of war. "Hildur's lek" means war. 

84. _Vaulund_ was the most skillful smith among the dwarfs. He is called_haltande_, lame or limping, because Mimer's wife, who was his bitterenemy, had cut the tendons of his knees. 

85. _Tre mark höll han i vikt_. It weighed three marks. A mark wasapproximately one half kilogram. 

88. _Alfhem_, the realm of air between heaven and earth, was the home ofthe elves and of Frej. 

90. _Saga_, wife of Oden and goddess of history. She dwelt in Sökvabäckbeneath the stream of time and events, taking note of all she saw. HereOden visited her daily to drink the pure water from golden beakers andlisten to her songs about former days. 

99. After the death of Balder (see note, canto I: 22) his body was burnedon a great funeral pyre. 

100. _Glitner_, "glittering hall, " the home of Forsete, the god ofjustice. 

110. _Bretland_, England. 

111. _satt sig med skepp_, interred with ship and all. 

114. _draken_. The viking ships were so called because in the prow wereplaced carved images of the dragon's head and the stern was made toresemble the dragon's tail. 

164. _Ägir_, the god of the stormy sea. 

171. _vingarna_. The sails. 

172. _blev efter_. Was left behind in the race. 

179. _Var han ej konungason_. Even though he was not a king's son. 

186. _blandat blod med varandra_. A solemn compact of brotherhood wassealed by the parties to it causing their blood to flow together fromself-inflicted wounds while they made the promises that are stated in thetext. 

CANTO IV. 

Stanza 2. _drakarna_. See note, canto III: 114. 

3. _till gäst_. See note, canto I: 33. 

4. _dess sida_. Dess, genitive of _den_ and _det_, is irregularly usedhere. The regular form would be _hennes_. 

5. _De taltes vid_. They talked together. 

6. _namnen, som grodde i björkens bark_. See canto I: 27. 

9. Observe in last line the change to direct address. 

10. _väl_, doubtless. 

11. _dagen om_, throughout the day. 

16. _jagar i molnen_. Goes ahunting in the clouds, is dreaming. 

18. _Den strådöd_. For the ancient Northmen it was a great disgrace todie a natural death. Death from self-inflicted wounds was more honorable. The use of _den_ without an adjective is archaic. 

18. _blåvit Hela_. Hela (see note, canto I: 23) was hideous inappearance. Half of her body was livid in color and the other half borethe ghastly pallor of death. 

23. _jarl_, chief of a province. English, earl. 

26. _Nordlandens drotter_, the kings of the Northland. 

27. _Odensblodet_. See note, canto I: 35. 

28. _man_. In this connection _man_ means one of the king's retinue. The_bönder_ rarely sought protection from kings and the proposal of Helgewas highly insulting to Fritiof, who himself had a retinue. 

30. _runorna lågade röda därpå_. See canto II: 78-81. 

31. _svartekung_, swartbeard. Helge is given this name, partly because ofhis swarthy features, partly because he practices black arts. See cantoII: 5. 

CANTO V. 

Stanza 1. King Ring ruled over Ringerike, on the west side of Kristianiafjord. 

4. _snäckorna_, ships. 

4. _vita vingar_, white wings, sails. 

4. _av rikdom, som rikdomen (be)tingar_. Of wealth that brings morewealth, or upon which further wealth is contingent. 

11. _jag gått i frö_, I have grown old. 

11. _kungens de glesnade lockar. De_ is here used irregularly. 

17. _Men lungorna nekade bifall alltjämt_. Constantly the signs refusedto he affirmative. For reading of signs see note, canto II: 13. 

2l. _i templet sätter jag min syster_. The temple of Balder is referredto. Here persons were inviolate and it was especially a great crime for aman to visit a woman in this sacred place. 

CANTO VI. 

Observe the ingenuity with which Fritiof's words to Björn are also madeto convey an answer to Hilding. _Kung_ and _bonde_ refer to Helge andFritiof, but they are also the chess terms for king and pawn. Note alsothe ingenious rhyme of this canto. 

Stanza 6. _sköldborg_. In battle the chief warriors stood around the kingand the royal banner in closed ranks with their shields turned outwardfor protection. 

11. _man_. See note, canto IV: 28. 

Stanza 3. _Delling_, Dawn, was the husband of _Natt_. Their son, _Dag_, was radiant with heauty. 

4. _pärlor_, the stars. 

5. _kärlekens gudinna_. Fritiof's name for Ingeborg. 

10. _valkyria_. The valkyrs were beautiful maidens that served inValhall. They were sent by Oden to the battlefields to select certainamong the fallen heroes and bring them to Valhall. 

16. _Vingolv_, the common hall of the gods. 

19--22. Compare Shakespeare's Romeo and Juliet, Act III. , Scene V. 

20. _Ragnarök_, the twilight of the gods, the end of the world. 

CANTO VIII. 

Lines 27--28. See note, canto V: 21. 

35. _Urdas blanka våg_. The pure water of Urda's fountain. The nornsdaily brought holy water out of this fountain to sprinkle the roots ofthe great world-tree Yggdrasil in order to keep it ever green. This treeis symbolic of the universe as a great unity. Its branches reach untoheaven. One of its roots extends unto the abode of men, another to therealm of the giants and the third to Hel's kingdom. 

36. _Gefton_, the virgin goddess and the protector of female chastity. All women that died unmarried were supposed to serve her. 

57. _Bifrosts bro_, the rainbow, the radiant bridge over which the godspass from heaven to earth. The valkyrs conduct the fallen heroes toValhall over this bridge. 

59. _Där skall han stå_. Han refers to the god of love who is representedas having light wings on his shoulders. 

65--66. See canto I: 35. 

77. _Min vreda norna_. My evil fate. 

87. The _ting_ or judicial assembly was held in the open, usually by aburial mound or on a knoll. The proximity to the burial place addedsolemnity to the procedure. The dead were supposed to be able to hear thedeliberations (see canto 4: 25). The judge's seat usually consisted of aboulder. 

91--95. See canto II: 5 and 6. 

105. _Asa-Tor_, a common designation for Tor. 

106. _till försoning_, in reconciliation. 

109-110. _som glad drack fria männers bifall till det rätta_. Observe theapt and striking metaphor. 

124. _Ett bleklagt nej på mänsklighetens böner_. A striking hyperbole. Only Fritiof and Ingeborg and the assembly were directly concerned. 

129. _Har du ej sett. Sett_ here used instead of _träffat_ or _mött_. 

145. _Den dumma vantron_. Note Fritiof's frequent sarcastic references tothe religious beliefs and practices of his day. In later cantos (15-24)he appears as a serious-minded and "orthodox" man. 

149. _den döda valans_. Refers to Oden's journey to Hel to ascertain fromthe vala what fate awaited his son Balder. She predicts the death ofBalder at the hands of his brother. (See note, canto I: 22. )

150. _Vegtamskvida_, the Eddic Lay of Vegtam. This tells about Odin'sjourney to Hel. He traveled in disguise and under the name of Vegtam. 

156. _i Västerhafvet_, in the North Sea. The islands referred to are theOrkneys, which were first visited by the Northmen in the early part ofthe seventh century. 

164. _Fafner_, a monster that had acquired great wealth by murdering hisfather. In the form of a hideous dragon he guarded this treasurecarefully. His chief means of defense was spewing poison upon those thatattacked him. 

165. _Sigurd Fafnesbane_, Sigurd the Dragonkiller. He slays Fafner bythrusting his sword into the heart of the monster. He is the foremosthero of the old sagas. 

168. _till nästa sommar_. By next summer. 

177. _Nastrand_, the dark region of the nether world whither all wentthat had lived criminal and impure lives. 

216. _Greklands hav_, the Grecian Sea. The Northern vikings oftenextended their expeditions to Southern Europe and even to Asia. 

233. _fägna än med mänsklig lycka de förgätna gudar_. This betraysFritiof's ignorance of the Greek's conception of their gods. The Greeksbelieved that the gods became jealous of men when these prospered andwere happy. 

272. _I högen din fader sitter_. The bodies of fallen heroes were placedin a sitting posture in the funeral mound. 

275. _är mig i faders ställe. Mig_, possessive dative. 

285. _nu_, once for all. 

303. _diktade i molnen_, fancied and located in the clouds. 

360. _kung Helges syster_. There is bitterness in Fritiof's partingwords. Observe that later when Ingeborg's sound reasoning has convincedand calmed him he calls her _kung Beles dotter_. 

380. _Alltsen mitt väsen började att dagas_. Ever since the dawn of myexistence. 

441. _man diktat på mig_, falsely attributed to me; _måna'r_, månader. 

466. _ger sitt liv till spillo_. Sacrifices his life. _Till spillo_ is anantiquated dative. 

CANTO IX. 

Stanza 2. _det är lyckligt, får följa_. Either _som_ or _det_ suppliedbefore _får_. 

4. _Ej till hans möte: ej att möta honom_. Not to meet him. Thisobjective genitive occurs very seldom. 

5. A fine example of the terse and striking expressions that are sonumerous in Tegnér. 

6. _Falk_. The custom of using the falcon in the hunt is very old inScandinavia. 

8. _Öder_, the faithless and restless husband of Freja. Once when he lefther and remained away a long time she sought him in all lands. The tearsshe wept while on this sad errand were so precious that they turned togold; hence this metal is found in all lands. According to one version ofthe story, she finally found Öder in the South, sitting under the myrtletree; hence the custom that every bride in Scandinavia must wear a crownof myrtle. 

CANTO X. 

Stanza 1. _tänk på_, think of. 

2. _Sam_ and _Hejd_ were two monsters that Helge had sent for and offeredpresents with the request that they raise a storm that would destroyFritiof and his men. They appeared in the guise of polar bear and eagle. 

2. _gudars hem_, the heavens. 

3. _Solundar-ö_, an island near the Norwegian coast, probably at theoutlet of Sognefjord. Today the group is called the Outer and the InnerSol Islands. 

4. _gudatimrade_, built by the gods. See note, canto 3: 164 seq. 

5. _kan du icke se för natt_, could not see because of the darkness. 

5. _dra seglaren i kvav_. Drag the sailor into the deep. _Gå i kvav_, tofounder, go down. 

5. _Ran(a)_, wife of Ägir and goddess of the sea, was hostile to men andsought to drag them down into the deep. She was passionately fond ofgold, and sailors deemed it wise to have some of the yellow metal withthem with which to appease her in case they foundered at sea. (See stanza6. )

5. _åt oss_, for us. 

6. _fästa havsbrud_, plight troth with the goddess of the sea. 

7. _kvad den_, called it forth by incantation. 

8. _skepna'n_, skepnaden. 

8. _är du gudars dotter_. See canto III: 164 seq. 

9. _hålla sjön_, keep afloat. 

10. _Efjesund_, a sound in the Orkney Islands. Angantyr was jarl of theOrkneys. 

11. _havets mör_, the waves, nine beautiful daughters of Ägir and Ran whodelighted in playing all over the surface of their father's vast domain. 

11. _mjödhorn vandrande på guldfot_. The drinking horns of the ancientsoften had metal supports. 

CANTO XI. 

Stanza 1. _såg ut åt blånad ban_, looked out over the blue course (sea). 

1. _allt som_, just like. 

2. _blott hornet in han stack_, he passed the horn back through thewindow to have it refilled. 

4. _På gången och på pannan_. The definite form may be used thus insteadof the possessive when there is no ambiguity. 

5. _bärsärk_, from _ber_, bare, and _serk_, shirt or coat of mail. Theberserk was an unarmed warrior that went to battle in a frenzy andpossessed with preternatural strength. In their fury the berserks wouldattack indiscriminately friend or foe or even inanimate objects. Theywere looked upon as abnormal. 

8. _var runa stod i brand_. See canto III: 74-81. 

10. _pröva annan färd_, try a new way. 

13. _till slut_, at last. 

13. _livet . . . På dig_. A characteristic prepositional possessive. 

14. _jag ligger som jag låg_, I will remain still. 

15. _höll mitt i hugget inne_, stopped in the very act of striking. 

16 _törsten gör mig men_, the thirst hurts me. 

17-18. The description of Angantyr's hall is very much modernized by thepoet. 

20. _som en ros i runa_. May perhaps mean an embellished rune or a flowerenclosed in a letter. 

22. _ej sitte fjärran från_, should not sit far away. 

23. _Sikelö_, Sicily. 

24. _Morven_. Northern Scotland, which was often visited by vikings. 

24. _välska_, Gaelic, the language spoken in the Scotch Highlands. 

24. _norräna tunga_, Norse tongue, the common language of Scandinaviabefore and during the Viking period. 

29. _männer_, archaic plural. 

30. _Astrild_, Cupid. 

32. _fjärran myntat guld_, gold coined far away, foreign money. 

34. _satt . . . Vintern ut_, remained to the end of winter. 

CANTO XII. 

Line 9. _Ägirs döttrar_, the waves. See canto X: 11. 

19. _dar_, dagar. 

21. _växer ut_, assumes the form. 

84. _Eriksgata_, from _edh-vreks-gata (ed-givar-gata)_, the journey ofearly kings to receive the homage of their subjects. Some authorities seethe origin of the word in the fact that Erik the Saint was supposed to bethe first king to take one of these royal trips. 

91. _Disardalen_, the valley of the gods where Balder's temple lay. 

108. _Loke_, the evil giant-god, the enemy of all that was good. 

129. _Var_, the goddess of plighted troth. She recorded the solemnpromises of lovers and the marriage vows and avenged any violation of thesame. 

135. _Balders Nanna_. See canto I: 22. 

145. _sår högens säd_, sows the seed of the funeral mound, i. E. , takeslife. 

164. _Vidar_, the silent god, who next to Tor was the strongest among theasar. He avenges Oden in Ragnarök. 

187. _den dagen . . . Från min runstav tagen_. The early Scandinavians hadsome sort of calendars, consisting of runes carved on a staff. 

198. _Lofn_, the mild and good goddess, and the deity of matrimony. 

199. _vite guden_, Balder. 

200. _så när som_, except. 

CANTO XIII. 

Stanza 2. _då rår Höder för världen_, then Höder (Öder) rules the world. Höder, the blind brother of Balder, is the god of night and darkness. 

7. _Västervågor_, the western sea. 

12. _din like_, one like you. 

17. _Fritiof blygs, att han darrar_, Fritiof is so ashamed that hetrembles. The antecedent of _han_ may be Björn and not Fritiof, themeaning then being, that the latter is ashamed because Björn trembles. 

20. _flödar_, pours water. 

22. _eldröd hane_. The red cock, the symbol of fire. 

25. _Muspels söner_, the flames. Muspel or Muspelhem, the fire world, laysouth of the abyss Ginnungagap and was guarded by the flame giant Surt. 

CANTO XIV. 

In the first part of this canto Fritiof gives free expression to hisskepticism and to his contempt for the superstition of his day. See cantoVIII, lines 145, 196, 197, 255; canto XIII, stanzas 3, 13. Suchskepticism was common in Scandinavia just before the introduction ofChristianity. 

91. _döna_, for _dåna_. 

123. _gudabloden_. Blod is neuter but here used as a gender noun. 

175. _nidingsstänger_ were pillars raised at crossroads or otherconspicuous places to mock an enemy or to indicate that he was held incontempt by every one. At the top was the head of a horse and furtherdown were comic inscriptions giving the name of the despised person andthe nature of his offence. 

179. _till lands_, on land, antiquated genitive. There are many similarexpressions in Swedish. 

190. _Gudbrands däld_, the valley of Gudbrand in central Norway. 

196. _springa_, break. 

202. _Heimskringla_, the earth. Note the apt figure _Heimskringlaspanna_, meaning the Northland. 

233. _snögar_, poetical form for _snöar_. 

CANTO XV. 

Stanza 3. _Kort är hammarens skaft hos den segrande Tor_. The handle ofTor's hammer, Mjölner, was very short; in his conflicts with the giantsthe god hurled it at the enemies. It always returned to his hand, nomatter how far he might hurl it. Frej's sword, referred to, had the powerof fighting successfully of its own accord as soon as it was drawn fromthe sheath. 

4. _den som stryker (segel)_, the one that lowers the sails, i. E. , surrenders. 

6. _Valfader_, Oden. 

9. _nu_, equivalent to _om_. 

15. _vill du hälsas för vår_, if you would be hailed as one of us. 

15. _Ljungaren_, the thunderer, Tor. 

CANTO XVI. 

Stanza 4. _holmgång_, a duel, so called because originally fought on asmall island _(holme)_. 

8. _Hagbart_, a Norse sea king, was secretly betrothed to Signe, daughterof Sigar, king of Seeland, who caused Hagbart to be captured and hanged. Signe then put fire to her chamber and perished in the flames. The tragicstory formed a popular theme for Scandinavian bards. 

8. _rista blodörn_, inscribe the blood eagle. This was a monstrouspractice by which the Northmen sometimes wreaked vengeance upon theirfallen enemies. The ribs were severed from the spinal column and bentoutward in the form of wings and salt poured into the wounds, whereuponthe entrails were torn out. 

CANTO XVII. 

Stanza 6. _helt mycket_, a great deal. 

6. _I Ånger är jag uppfödd_, seq. Fritiof's dejection blinds his eyes tothe happy conditions of his boyhood and youth. What he says is not true. Compare with cantos I and III. 

7. _bränner salt vid strand_, boils the sea water to get a residue ofsalt. This occupation was carried on by the poor and the aged and wasconsidered a very menial service. 

14. _nu var löftets timme, och in bärs Frejers galt_. The yule timemarked the return of light and was therefore an occasion for greatrejoicing and sacrificing to Frej, the sun god. In his honor a roastedboar was placed on the table and with their hands on its head thewarriors vowed that they would perform certain heroic deeds. 

15. _vinna_, conquer. 

18. _i vinter_, this winter. 

24. _helt skarpt_, quite liberally, profusely. 

24. _ett ärligt julerus_, a good yuletide spree. 

CANTO XVIII. 

Stanza 6. _Sleipner_, the eight-footed steed of Odin, which was swifterthan the wind and never grew tired. 

CANTO XIX. 

Stansa 2. _med kappor över öga_. The falcons were trained for the hunt bystarving them and keeping a hood over their eyes. This was removed justbefore the bird was released. It then rose perpendicularly and started inpursuit of its prey. 

3. _Rota_, a valkyr. 

5. _Odens sal_, heaven. 

5. _valkyrjan_, the huntress. 

7. _Grubblar viking_. This has a conditional meaning; _om_ implied beforethe clause. 

9. _Ty de hata mänskors ätter_. Fritiof had changed his ideas about thegods. See canto VIII: 235. 

13-15. The birds give expression to Fritiof's own thoughts. 

16. _I, som aldrig skulle_. The easier conversational form _skulle_ ishere used, rather than _skullen_, which the strict adherence togrammatical forms would require. 

17. _Nifelhem_, the abode of mist and darkness. 

25. _varg i veum_, wolf in the temple, i. E. , profaner of the sanctuary. 

CANTO XX. 

Stanza 1. _Skinfaxe_, the shining steed of _Dag_, day. 

3. _vingade hästen_, the ship. 

10. _rista geirs-odd_, to take one's own life by wounding oneself with alance. 

13. _blodiga drotter_, bloody deeds of achievement. 

13. _ätthögens dotter_, the peace that awaits him in another world. 

14. _gjallarhorn_, the trumpet of Heimdall, the sentry of the gods. _Gjallarhornet_ can be heard to the remotest part of the world. Upon itHeimdall would blow one terrific blast to summon the gods to the finalconflict in Ragnarök. 

CANTO XXI. 

Stanza 4. _Vanadis_. Freja, having been born in Vanaheim, was also knownas Vanadis. 

5. _bärsärk_. See canto XI: 5. 

9. _dvärgarnas dag-glans, drakarnas bädd_, gold. The dwarfs and dragonshad a passionate desire for gold. _Dvärgarnas dag-glans_ is an allusionto the belief that the subterranean caves of the dwarfs were illuminatedby gold. _Drakarnas bädd_ alludes to the supposition that all greattreasures in caves were guarded by fierce dragons, as Fafner. See cantoVIII: 164. 

CANTO XXII. 

Stanza 1. _Budkavlen_. Men were summoned to assemblies by staffs thatwere inscribed with runes and passed from house to house. 

7. _på öppet ting_. See canto VIII: 87. 

11. _Odens ätt_. See canto I: 35. 

16. _böndren_, regular form, _bönderna_. 

20. _sköldemör_, shield maidens. The valkyrs were sometimes called norns. 

20. _De bygga under tidens träd och ovanför_. This refers to the nornswho dwelt at the well of Urd by the world-tree Yggdrasil. But they alsodetermine the fate of men on earth. _Bygga_ means here build and dwell. 

CANTO XXIII. 

Stanza 2. _o, den som, aldrig gungat däruppå_! Note how Fritiof haschanged his mind regarding life on the sea. Contrast this with canto XII:143 seq. ; XIV: 65 seq. ; XIX: 27 seq. 

5. _Nidhögg_, a dragon that was continually gnawing at the roots ofYggdrasil in order to bring about the destruction of the gods. 

5. _mörkrets värld_, Nifelhem. 

7. _fromme gud_, Balder. 

9. _Angantyr_, a great warrior, who fell in a duel and was buriedtogether with his famous sword, Tyrfing. His daughter Hervor appealed tohim to give her the sword. This he did, at the same time predicting thatit would some day bring disaster upon her and upon her people. 

13. _Breidablick_, Balder's glittering palace, the most beautiful hall inValhall. Its purity was such that nothing common or unclean could endurewithin its confines. 

14. _bäst som_, just as. 

15. _mör från tidens källa_. See canto XXII: 20. 

CANTO XXIII. 

Line 16. _I voren tempelbrand för mig en gång_. Equivalent to saying:When I saw you I was reminded of the burning temple. 

CANTO XXIV. 

Line 5. _hillebarder_, halberds, weapons that were a combination of axeand spear. 

9. _templet i Uppsala likt_. The ancient pagan temple at Uppsala wasfamous for its marvelous beauty. 

23. _Vala_. The reference is to Voluspa, the Vala Prophecy, one of theoldest if not the oldest poetic production of Scandinavia. 

26. _fromhetsguden_, Balder. 

37-39. See canto I: 22. 

56. _Valaskjalf_, a beautiful palace of Oden which was built by the godsand roofed with pure silver. In this palace is the throne Hlidskjalf. Seated there, Oden could overlook the whole world. 

76. _Jotunheim_ or _Utgård_ was the dark and chaotic realm of the giants, which lay in the uttermost part of the earth. 

77. _gudabälte_. Tors' wonderful belt, Megingjard which doubled hisstrength when he put it on. With his mailed gauntlets he seizes hishammer Mjölner. 

78. _Utgårda-Loke_. The evil giant-god is so called because he has hisrealm in Utgård. See note, line 76. 

81. _Ägirs barm_, the ocean. 

88. _Ymer_, an enormous giant which the gods slew and from whose bodythey formed earth and heaven. His flesh constitutes the earth; the bones, mountains; the teeth, rocks; the skull, the heavenly vault; and theblood, oceans. 

96. _Asker_, the first created man. 

103. _fågeln kommer flygande_. See canto II: 22. 

106. _när Balder föll_. See canto I: 22. 

110. _Midgårdsormen_, the serpent of Midgård, which Oden threw into thesea where it grew until it encircled the earth. 

111. _Fenris_ or _Fenrisulven_, a giant wolf, son of Loke, which the godsbound securely to a solid rock. There he lies howling until the end ofmundane things, when he breaks his fetters and devours Oden. Oden's son, Vidar, avenges his death by slaying Fenris. 

112. _Surt or Surtur_, the god of fire, who guards the fiery realmMuspelhem. At Ragnarök he is the first to ride forth to conflict with thegods. He carries a flaming sword that transcends the sun in brightness. 

114-116. _I Valhall gal gullkammig hane_, seq. The cock, as the symbol offire, announces the coming of Ragnarök. A golden-combed cock awakens thehalls of Valhall, a red cock crows on earth and beneath the earth. 

161. _Vigrids hundramilaslätt_. Vigrid's plains, one hundred milessquare, upon which is waged the final conflict between the gods and theforces of evil. 

175. _Idavallen_, the plains of Ida, where the gods first met after thecreation of heaven and earth. Here the gods were at play when Balderfell. After Ragnarök the regenerated gods return to Idavallen and recallto their mind the heroic deeds they had performed. In the grass they findthe wonderful golden disks that had been the property of the ancientgods. 

181. _Gimles port_, the portal of Gimle, a hall lined with gold andfairer than the sun, in which the righteous dwell after Ragnarök ineternal bliss. 

193. _leder gångarn fram_. The horse was used for food and for sacrifice. 

211. _jungfruns son_, Christ. Returning warriors and tradesmen andcaptives of war had undoubtedly at the time of Fritiof brought toScandinavia some knowledge of the teachings of the Christian religion. The Balder of Scandinavian mythology has many of the attributes ofChrist. 

237. _Semings blod_. Seming was one of the sons of Oden that became theprogenitor of a family of kings. Ingeborg and her brothers had descendedfrom him. 

258. _Jumala_, a Finnish deity. 

292. _varg i veum_. See canto XIX: 25. 

INDEX TO MYTHOLOGICAL TERMS. 

[Figures refer to canto and line or stanza under which explanatory notesare given. ]

Alfhem, 3: 88. Allfader, 1: 33. Asa-Tor, 8: 105. Asker, 24: 96. Astrild, 11: 30. Austre, 2: 11. Balder, 1: 22; 3: 99. Bifrost, 8: 57. Brage, 3: 36. Breidablick, 23: 13. Dag, 7: 3. Delling, 7: 3. Disardalen, 12: 91. Dvärgar, l: 7; 2: 11; 3: 59; 21: 9. Fafner, 8: 164. Fenris, 24: 111. Folkvang, 1:6. Forsete, 3: 100. Frigga, 1: 20. Frej, 2: 39; 3: 28, 194; 17: 14. Freja, 1: 6; 9: 8. Geflon, 8: 36. Gerda, 1: 21. Gimle, 24: 181. Gjallarhom, 20: 14. Glitner, 3: 100. Havamal, 2: 28. Hel, 1: 23; 4: 18. Heimdal, 20: 4. Heimskringla, 14: 207. Hildur, 3: 79. Hugin, 2: 22. Höder (öder), 1: 22; 9: 8; 13: 2. Idavallen, 24: 175. Iduna, 1: 19. Jotunheim, 24: 76. Lofn, 12: 198. Loke, 1: 22; 12: 108. Megingjard, 24: 77. Midgårdsormen, 24: 110. Mimer, 3: 38. Mjölner, 15: 3. Munin, 2: 22. Muspelhem, 13: 25. Nanna, 2: 22. Nastrand, 8: 177. Natt, 7: 3. Nidhögg, 23: 5. Nifelhem, 19: 17. Nornor, 2: 32; 22: 20. Nordre, 2: 11. Oden, l: 32; 2: 22; 3: 90. Ragnarök, 7: 20. Ran, 10: 5. Rota, 19: 3. Saga, 3: 90. Seming, 24: 237. Sigurd Fafnesbane, 8: 165. Skinfaxe, 20: 1. Skulda, 2: 32. Sleipner, 18: 6. Surt, 24: 112. Sökvabäck, 3: 90. Södre, 2: 11. Tor, 1: 38; 15: 3. Trudvang, 1: 38. Urda, 2: 32; 7: 35. Utgårda-Loke, 24: 78. Vala, 24: 23. Valaskjalf, 24: 56. Valfader, 15: 6. Valhall, 1: 17. Valkyria, 7: 10. Vanadis, 21: 4. Var, 12: 129. Vaulund, 3: 84. Vegtam, 8: 150. Verdandi, 2: 32. Vidar, 12: 164. Vigrid, 24: 161. Vingolv, 7: 16. Västre, 2: 11. Yggdrasil, 7: 35; 22: 20. Ymer, 24: 88. Ägir, 3: 164; 10: 11. Älvor, 1: 7. Öder (Höder), 1: 22; 9: 8; 13: 2. 

BIBLIOGRAPHY. 

ANDERSON, RASMUS B. Viking Tales of the North, Chicago, 1876. BOYESEN, H. H. Essays on Scandinavian Literature, New York, 1895. BOLDT, A. Esaias Tegnér, Helsingfors, 1904. BRÄNDES, GEORGE. Esaias Tegnér. En litteraturpsychologisk studie, Copenhagen, 1878. --Mennesker og Værker, Copenhagen, 1883. BÖTTIGER, C. W. Levnadsteckning. Esaias Tegnérs Samlade skrifter. Nationalupplaga. ERDMAN, Nils. Esaias Tegnér. En porträttstudie, Stockholm, 1896. FLOM, G. T. Frithiofs Saga, Chicago, 1909. HORN, F. W. History of the Literature of the Scandinavian North. Translated by R. B. Anderson, Chicago, 1901. LJUNGGREN, GUSTAV. Om Tegnérs Fritiofs Saga, Stockholm, 1877. Also Svenska Akademiens Handlingar, Series of 1796, LII. And LIII. LONGFELLOW, H. W. Tegnér's Frithiofs Saga. The North American Review, XLV. LYTH, P. G. Tegnér och Frithiofs Saga, Norrköping, 1894. MINNE AF ESAIAS TEGNÉR, Stockholm, 1866. Contains biographical data on Tegnér by Franzén, Rappe, Geijer, Wieselgren, Hagberg, and Adlersparre, together with many poems by Franzén, Wallin, Longfellow, Oehlenschläger and others. NYBLAEUS, AXEL. Esaias Tegnér, Lund, 1882. SCHUCK, HENRIK, OCH WAEBURG, KARL. Illustrerad Svensk Litteraturhistoria, III. Stockholm, 1897. SHAW, CLEMENT, B. Frithiofs Saga, Chicago, 1908. TEGNÉR, ELOF. Ur Tegnérs papper, Stockholm, 1882. Contains a large number of letters to Tegnér from contemporary authors and other friends. Covers the period of 1801-1844. VEDEL, VALDEMAR. Svensk Romantik, Copenhagen, 1894. 

VOCABULARY

In the case of nouns, the singular with the postpositive definite articleand the indefinite plural are given in parenthesis. When a dash takes theplace of a plural ending it indicates that the indefinite plural is thesame as the indefinite singular. The vertical lines within a wordindicate to what part the endings are to be added. 

The principal parts of irregular and strong verbs are given in full. 

A. 

ack, ah, oh, alas. Adel, (-n), nobility, afton (-en, aftnar), evening. Aftondagg (-en), evening dew. Aftonrodnad (-en, -er), sunset glow. Aftonsol (-en, -ar), evening sun. Aftonvind (-en, -ar), evening breeze. Akt, attention, giv --, look out, take notice. Akt|a (-ade, -at), to consider worthy, respect, notice; -- sig, beware. Akt|giva (-gav, -givit), to notice, pay attention. Aktning (-en), respect. Al (-en, -ar) alder. Aldrig, never. Alf (-en, -er), elf. All, (allt, alla), all. Allena, (allen), alone. Allenast, only. Allfader (-n), Father of All, Oden. Alltför, altogether too. Alltid, always, forever. Alltren, already. Alltjämt, all the time, always. Alltså, thus. Alltnog, enough. Alltsedan, ever since. Allvar (-et), seriousness. Allvarsam, serious, grave. Almträd (-et, --), elm. Aln (-en, -ar), yard, ell. Altare (-t, -n), altar. Altarrund (-en, -er), altar circle. Amm|a (-ade, -at), to nurse. An, on, forward, up. An|a (-ade, -at), to apprehend, divine. An|bringa (-bragte, -bragt), to attach, put. And|as (-ades, -ats), to breathe. And|e (-en, -ar), spirit. Andedrag (-et, --), breath. Andre, andra, other, second. Anfall (-et, --), attack. Ankare (-t, -n), anchor. Ankartåg (-et, --), anchorchain. Anklag|a (-ade, -at), to accuse. Anlete (-t, -n), face, countenance. Anletsdrag (-et, --), features. Annan, (ann, annat, def. , andre, andra), other, different, else. Annars, otherwise. Annorlunda, different. Anor, no sing. , ancestral traits, descent. An|slå (-slog, -slagit, -slagen), to strike, touch; slå an en sång, strike up a tune or song. Arbet|a (-ade, -at) to work, form. An|taga (-tog, -tagit, -tagen), to accept, suppose. Arbete, (-t, -n), work, labor. Arm (-en, -ar), arm. Arm, miserable, poor. Armring (-en, -ar), armring, bracelet. Art (-en, -er), kind, nature. Arv (-et, --), inheritance. Arvgård (-en, -ar), ancestral estate. Arving|e (-en, -ar), heir. Asablod (-et), blood of the gods. Asafrände (-n, -r), kinsman of the gods. Asagäst (-en, -er), guest of the gods. Asaljus (-et), light of the gods. Asar (def. Sing. Asen) gods. Asason (-en, -söner), son of the gods. Aska (-n), ashes, dust. Att, to, that. Av, by, of, from, with. Av och an, back and forth. Avbild (-en, -er), image. Av|bryta (-bröt, -brutit, -bruten), to break, interrupt. Avfall (-et, --), desertion, apostasy. Av|göra (-gjorde, -gjort), to decide. Avgrund (-en, -er), abyss, precipice, hell. Avgrundslåg|a (-an, -or), flame of hell. Avsides, out of the way, remote. Avsked (-et, --), farewell, dismissal. Avstånd (-et, --), distance. Avundsjuk, jealous. Ax (-et, --), head of grain. Ax|el (-eln, -lar), shoulder. 

B. 

back|e (-en, -ar), hill. Bad (-et --), bath. Bad, see bedja. Bad|a (-ade, -at), to bathe. Bak, behind. Bakstam (-men, -mar), stern. Baktill, behind, in the rear. Baldersbål (-et), Balder's pyre or stake. Balderslund (-en), Balder's grove. Balk (-en, -ar), code, barrier. Ban|a (-an, -or), course, path. Band, see binda. Band (-et, --), band, bond. Bane, murderer, death by violent means. Bannlys|a (-te, -t), to banish. Bar, see bära. Bar, bare. Bara, merely, only. Bark (-en), bark. Barm (-en, -ar), bosom. Barn (-et, --), child. Barndom (-en), childhood. Barndomsdag (-en, -ar), childhood day. Barndomskärlek (-en), childhood love. Barndomsminne (-t, -n), memory of childhood. Barndomsvän (-nen, -ner), childhood friend. Barndomsvärld (-en, -ar), childhood world. Barnlek (-en, -ar), child's play, pl. Childish games. Barnslig, childish. Bautasten (-en, -ar), memorial stone. Be, abbrev. Bedja. Beckad, covered with pitch. Becksvart, pitch black. Bedja, be (bad, bedit or bett), to pray, ask. Bedrift (-en, -er), achievement. Be|driva (-drev, -drivit, -driven), to carry on. Bedröv|a (-ade, -at), to distress, grieve. Befallja (-de, -t), to command. Be|grava (-grov, -gravit, -graven), to bury. Be|gråta (-grät, -grätit, -gråten), to mourn, bewail. Begyn|na (-te, -t), to begin. Begär (-et --), desire. Begär|a (-de, -t), to demand, ask. Behag (-et), delight, charm, comeliness. Behag|a (-ade, -at) to please. Behärsk|a (-ade, -at), to dominate, rule. Be|hålla (-höll, -hållit, -hållen), to retain. Behöv|a (-de, -t), to need. Beklag|a (-ade, -at), to deplore, pity; -- sig, complain. Bekrans|a (-ade, -at), to deck with flowers. Belägen, situated. Ben (-et --), leg, bone. Benrad (-en, -er), spinal column, skeleton. Bereda (beredde, berett), to prepare. Berg (-et --), mountain. Bergfast, firm as a mountain. Bero (-dde, -tt), to depend; på, be dependent on. Beryktad, famous. Berömd, famous. Be|se (-såg, -sett, -sedd), to view, inspect. Besegr|a (-ade, -at), to conquer. Besinn|a (-ade, -at), to consider. Be|sjunga (-sjöng, -sjungit, -sjungen), to praise or celebratewith song. Beskrev, see beskriva. Be|skriva (-skrev, -skrivit, -skriven), to describe. Beslut (-et, --), decision. Be|sluta (-slöt, -slutit), to decide. Besmittad, unclean, infected. Besteg, see bestiga. Be|stiga (-steg, stigit, -stigen), to ascend. Beställsam, officious. Bestämd, firm, decisive. Bestäm|ma (-de, -t), to decide, determine, designate. Beständig, constant. Besviken, deceived. Besvurit, see besvärja. Be|svärja (pres. Besvär, -svor, -svurit, -svuren), to implore, adjure. Be|sätta (-satte, -satt), to set, mount (with jewels). Besök|a (-te, -t), to visit. Bet, see bita. Bet|a (-ade, -at), to graze, betagen, enraptured, betal|a (-ade, -at), to pay. Beteckna (-ade, -at), to signify. Beting (-et, --), condition. Beting|a (-ade, -at), to earn, demand. Be|tyda (-tydde, -tytt), to signify, mean. Betänk|a (-te, -t), to reflect, ponder. Bi (-et, -n), bee. Bid|a (-ade, -at), to bide, wait. Bifall (-et), permission, assent. Bild (-en, -er), picture, scene. Billig, reasonable, cheap. Biltog, outlawed. Binda, (band, pl. Bundo, bundit, bunden), to bind, restrain. Bister, grim, harsh. Bita (bet, bitit, biten), to bite, cut, gnaw. Bitter, bitter. Bjuda (bjöd, bjudit, bjuden), to invite, offer, bid. Bjudning (-en, -ar), invitation. Bjälk|e (-en, -ar), joist, beam. Bjöd, see bjuda. Björk (-en, -ar), birchtree. Björkskog (-en, -ar), birch woods. Björn (-en, -ar), bear. Björnhud (-en, -ar), bearskin. Björnram (-en, -ar), paw of bear. Björnskinnsman (-nen, -män), man clad in bearskin. Blad (-et, --), blade, leaf. Bland, among. Bland|a (-ade, -at), to mix. Blank, bright, polished. Blek, pale. Blekblå, pale blue. Bleklagd, pale-faced. Blekn|a (-ade, -at), to turn pale. Bleknad, pale, having turned pale. Blev, see bliva. Bli, abbrev. Of bliva. Blick (-en, -ar), glance, look. Blick|a (-ade, -at), to look. Blid, gentle. Blidk|a (-ade, -at), to propitiate. Blind, blind. Blindskär (-et, --), submerged rock. Bliva, bli (blev, blivit, bliven), to become; -- efter, to be left behind. Blixt (-en, -ar), lightning, thunderbolt, flash. Blixtr|a (-ade, -at), to lighten, flash. Blod (et), blood. Blod|a (-ade, -at), to stain with blood. Blodfläckad, bloodstained. Blodig, bloody. Blodlös, bloodless. Blodman (-nen, -män), headsman. Blodregn (-et), blood rain. Blodröd, blood red. Blodshämnd (-en), blood vengeance. Blodörn (-en, -ar), blood eagle. Blomdoft (-en, -er), fragrance of flowers. Blomkalk (-en, -ar), flower cup. Blomm|a (-ade, -at), to blossom. Blomm|a (-an, -or), flower. Blomster (-ret, --), flower, blossom. Blomsterdoft (-en, -er), rose fragrance. Blomstergördjel (-em, -lar), flower girdle. Blomsterkransad, wreathed in flowers. Blomsterkront, decked or crowned with flowers. Blomstervidj|a (-an, -or), rose willow. Blomstervärld (-en), flower world. Blomsteräng (-en, -ar), flowery meadow or field. Blomstr|a (-ade, -at), to blossom. Bloss (-et, --), torch. Blossa (-ade, -at), to blaze, flash. Blot (-et), blood sacrifice. Blot|a (-ade, -at), to sacrifice. Blott, only, merely. Blott|a (-ade, -at), to lay bare. Blyg|as (-des, -ta), to be ashamed. Blå, blue. Blånande, blue. Blånad, blue. Blås|a (-te, -t), to blow. Blåvit, light blue, or blue white. Blåögd, blue-eyed. Bländ|a (-ade, -at), to dazzle. Blöda (blödde, blött), to bleed. Bo (-et, -n), dwelling place, nest. Bo (-dde, -tt), to dwell, live. Bock (-en, -ar), buck, he-goat. Bog (-en, -ax), shoulder of an animal. Bok (-en, -ar), beech tree. Bolster (-ret, -rar), pillow, mattress. Bona (-ade, -at), to polish. Bonde (-n, bönder), yeoman. Bondelag (et, --), group of yeomen. Bondeson (-en, -söner), yeoman's son. Boning (-en, -ar), dwelling, abode. Bord, om --, on board. Bord (-et, --), table. Borg (-en, -ar), castle. Borr|a (-ade, -at), to bore, scuttle. Bort, borta, away. Bot (-en, böter), fine, penance. Bott|en (-nen, -nar), bottom. Bottenlös, bottomless. Bra, good, well. Bragd (-en, -er), achievement. Brak (-et), crash, loud noise. Brand (-en, bränder), firebrand, fire. Brandgul, flame-colored. Brann, see brinna. Bras|a (-an, -or), fire, blaze. Brant (-en, -er), precipice, edge, declivity. Brant, steep. Bred, broad. Breda (bredde, brett), to spread. Bredvid, beside. Bring|a (-an, -or), chest of a horse or other animal. Bring|a (-ade or bragte, -at or bragt), to bring. Brinna (brann, pl. Brunno, brunnit, brunnen), to burn. Brista (brast, pl. Brusto, brustit, brusten), to break, tobe lacking in; -- i gråt, to burst into tears. Bro (-n, -ar), bridge. Broder (-n, bröder), brother. Brodersfamn (-en), brother's embrace. Brokig, variegated. Bror, contr. Of broder. Brottande (-t), wrestling. Brott|as (-ades, -äts), to wrestle. Brottslig, criminal. Brud (-en, -ar), bride. Brudgumm|e (-en, -ar), bridegroom. Brudpar (-et, --), bridal couple. Brudsmyckad, decked as a bride. Brudsång (-en, -er), bridal song. Brun, brown. Brunno, see brinna. Brusa (-ade, -at), to gush, roar. Brutit, see bryta. Bryg|ga (-de, -t), to brew. Bryn (-et, --), edge, horizon. Brynj|a (-an, -or), coat of mail. Brynjohatare (-n, --), armor hater, sword. Bryta (bröt, brutit, bruten), to break, violate. Bräcklig, frail. Brädd (-en, -ar), brim, edge. Brän|na (-de, -t), to burn. Bröd (-et, --), bread. Brödrafred (-en), fraternal peace. Brödren, for bröderna. Bröllop (-et, --), wedding. Bröllopsdag (-en, -ar), wedding day. Bröllopsdräkt (-en, -ar), wedding costume. Bröllopsgård (-en, -ar), house where a wedding is celebrated. Bröst (-et, --), breast, bosom. Bröt, see bryta. Bud (-et, --), command, commandment, message, messenger. Bud|a (-ade, -at), to call, summon. [stick, summons. Budkavl|e (-en, -ar), lit. Bid-budskap (-et, --), message. Buk (-en, -ar), belly. Bukt (-en, -er), bay. Buktig, bent, convex, irregular. Bull|er (-ret), commotion, noise. Bunden, see binda. Bundo, see binda. Buro, see bära. Busk|e (-en, -ar), bush, shrub. Bygg|a (-de, -t), to build. Byte (-t, -n), prize, booty. Både, båd', both. Båg|e (-en, -ar), bow. Bågig, curved. Bål, (-et, --), stake, pyre. Bång (-et), bluster, fuss. Bångstyrig, refractory. Båt|a (-ade, -at), to be of avail. Bäck (-en, -ar), brook, stream. Bädd (-en, -ar), bed. Bädd|a (-ade, -at), to make a bed. Bägare (-n, --), goblet, cup. Bägge, both. Bälte (-t, -n), belt. Bältestad (-en), waist line. Bänk (-en, -ar), bench, seat. Bär (-et, --), berry. Bära (bar, pl. Buro, burit, buren), to carry, bear, lead. Bärga (-ade, -at), to rescue; bärgad sol, sun that has set. Bärsärk (-en, -er), berserk. Bärsärksgång (-en), berserk fury. Bärsärksskägg (-et), berserk's beard. Bäst, best. Bättre, better. Bävan, indecl. , trepidation. Böj|a (-de, -t), to bend. Böjlig, flexible. Bölj|a (-an, -or), wave, billow. Bölja (-ade, -at), to surge. Bön (-en, -er), prayer. Böra (borde, bort), ought. Börd (-en), rank. Börd|a (-an, -or), burden. Börj|a (-ade, -at), to begin. Början, indecl. , beginning. 

D. 

dag (-en, -ar), day. Dag|as (-ades, -ats), to dawn, dag|er (-ern, -rar), dawn. Dagg (-en), dew. Dagglans (-en), daylight splendor. Dagsljus (-et), daylight. Dal (-en, -ar), valley. Dans (-en, -ar), dance. Dans|a (-ade, -at), to dance. Dar, contr. Of dagar. Darr|a (-ade, -at), to tremble. De, they, the, those. Del|a (-ade or -te, -at or -t), to divide, share, give. Dem, them, those. Den, the, that one, that, it. Densamme, the same. Denna, detta, this one. Deras, their. Dess, its; till --, until. Desslikes, likewise. Det, it, the, there. Diar, no. Sing. , chiefs having priestly and royal functions. Dig, you, yourself, thee, thyself. Dikt (-en, -er), poem, fiction, invention. Dikt|a (-ade, -at), to invent, imagine, compose. Dimm|a (-an, -or), fog. Din, ditt, dina, your, yours, thy, thine. Disarsal (-en, -ar), abode of the inferior gods. Dit, thither. Djup (-et, --), depth; adj. Deep. Djupblå, deep blue. Djuptänkt, profound. Djur (-et, --), animal. Djärv, brave. Djärvhet (-en), bravery, presumption. Dock, yet, nevertheless, anyway. Dock|a (-an, -or), doll. Dockspel (-et, --), doll's play. Doft|a (-ade, -at), to exhale perfume, scent. Dog, see dö. Dom (-en, -ar), judgment, verdict. Dom (-en, -er), dome. Domare (-n, --), judge. Domarsten (-en, -ar), judgment seat. Domarstol (-en, -ar), judgment seat. Dopp|a (-ade, -at), to dip. Dotter (-n, döttrar), daughter. Drag (-et, --) feature. Dra, abbrev. Of draga. Drack, see dricka, draga (drog, dragit, dragen), to draw, pull, go. Drakje (-en, -ar), dragon. Drakskepp (-et, --), dragon ship. Drapja (-an, -or), dirge. Dricka (drack, pl. Drucko, druckit, drucken), to drink. Dristig, bold. Driva (drev, drivit, driven), to drive, drift. Driv|a (-an, -or), snow drift. Driven, wrought, embossed. Drog, see draga. Dropp|a (-ade, -at), to drip. Dropp|e (-en, -ar), dröp. Drott (-en, -ar), king. Drottning (-en, -ar), queen. Drottkväde (-t, -n), royal song. Drucko, see dricka. Druv|a (-an, -or), grape. Dryck (-en, -er), drink. Dryckesbord (-et, --), drinking table. Drunkn|a (-ade, -at), to drown. Dryckeshorn (-et, --), drinking horn. Dryckessal (-en, -ar), drinking hall. Dryg, lasting, overbearing, self-important. Dråpslag (-et, --), heavy blow, death blow. Dräkt (-en, -en), garb. Dräng (-en, -ar), young man, man-servant. Dräp|a (-te, -t), to kill. Dröj|a (-de, -t), to tarry. Dröm (-men, -mar), dream. Dröm|ma (-de, -t), to dream. Du, thou. Dubbel, double. Dugg|a (-ade, -at), to drizzle. Duk (-en, -ar), cloth, canvas. Dum, foolish. Dund|er (-ret), thunder, roar. Dundr|a (-ade, -at), to roar, thunder. Dunkel, dark, dim. Duv|a (-an, -or), dove. Duvoving|e (-en, -ar), dove's wing. Dvaldes, see dväljas. Dväljas (dvaldes, dvalts), to live, dwell. Dvärg (-en, -ar), dwarf. Dy (-n), mud, slime. Dygd (-en, -er), virtue. Dygn (-et, --), day of twentyfour hours. Dyk|a (-te or dök, -t), to dive. Dyrbar, costly. Dyrk|a (ade, -at), to worship. Dyrköpt, dearly bought. Dyster, morose, gloomy. Då, then, when. Dåd (-et, --), deed. Dån (-et), din, noise. Dån|a (-ade, -at), to rumble, faint. Dår|a (-ade, -at), to deceive, fascinate. Dåraktig, foolish. Dår|e (-en, -ar), fool. Dårskap (-en, -er), foolishness. Däck (-et, --), deck. Däld (-en, -er), valley. Därav, thereof. Där, there, where. Därefter, thereafter, thereupon. Däremot, on the other hand. Därför(e), therefore. Därhos, besides, In addition. Däri, therein. Därifrån, therefrom. Därigenom, thereby, through it. Därin, in there, into it. Därmed, thereby. Därnäst, thereafter, next. Däromkring, thereabout. Därpå, thereupon, thereafter. Därstädes, there. Därtill, thereto. Därunder, under or during. Däruppe, up there. Däruppå, thereon, upon it. Därur, out of it. Därutöver, beyond, above itdäråt, in that direction, towards. Däröver, above it. Dö (dog, dött), to die. Död, dead. Död (-en, -ar), death. Dödlig, deadly, mortal. Dödsblek, death pale. Dödsrunja (-an, -or), death rune, dödssång (-en, -er), death song, dödsörn (-en, -ar), death eagle, dölja (dolde, dolt or döljt, dold), to conceal. Döm|a (-de, -t), to judge, dön|a (-ade, -at), to rumble, dörr (-en, -ar), door, dörrsven (-nen, -ner), guard, dörrpost (-en, -er), doorpostdöva (-ade, -at), to deafen. 

E. 

ed (-en, -er), oath. Eder, you, your. Efter, after, behind. Egen, own, peculiar. Egg (-en, -ar), edge. Ehur, although, albeit. Einheriar, the blest, no sing. Ej, not. Eja, ah. Ek, (-en, -ar), oak; af eke, of oak. Ekebänk (-en, -ar), oak bench. Eld (-en, -ar), fire. Eldig, fiery. Eldprov (-et, --), fire test. Eldhav (-et, --), ocean of fire. Eldröd, fiery red. Eldsken (-et, --), glow of fire. Eldstad (-en, -städer), fireplace. Eldsvärd (-et, --), flaming sword. Eller, or. Emellan, between. Emot, towards, against. Emot|taga (-tog, -tagit, tagen), to accept, receive. Emottog, see emottaga. Emedan, because. Ena, den --, one, the one. En, ett, a, one. Enahanda, same. Endast, only, solely. Ende, enda, endaste, sole, only. Endräkt (-en), concord. Ens, even. Ensam, alone. Enslig, lonely. Envar, everyone, each one. Envigskamp (-en), duel. Er, you, your. Eriksgat|a (-an, -or), royal journey. Ettersvälld, swelled by poison. Evar, wheresoever. Evig, eternal. Evighet (-en, -er), eternity. 

F. 

fader (-n, fäder), father. Fager, pretty. Falk (-en, -ar), falcon, falkving|e (-en, -ar), falcon's wing. Fall (-et, --), fall, falla, (föll, fallit, fallen), to fall. Falsk, false. Famn (-en), embrace. Famna (-ade, -at), embrace. Fann, see finna, far, abbrev. Of fader, fara (for, farit, faren), to travel, go, depart. Far|a (-an, -or), danger. Fart (-en), speed, course, farväl, farewell. Fas|a (-an, -or), terror, fast, firm. Fast, although, fastän, although, fatt, gripa --, få --, hold, seize. Fatt|a (-ade, -at), to seize, hold, comprehend, take. Fatt|as (-ades, -ats), to fail, be the matter with. Feg, cowardly. Fejd (-en, -er), conflict. Fel (-et, --), mistake, error. Fel|a (-ade, -at), to err, fail. Fem, five. Femton, fifteen. Fest (-en, -er), feast, entertainment. Fick, see få. Fiende (-n, -r), enemy. Fik|a (-ade, -at), to seek, hanker after. Finge, see få. Fing|er (-ret, rar), finger. Finna (fann, pl. Funno, funnit, funnen), to find. Finnas (fanns, funnits), to be found, exist. Finn|e (-en, -ar), Finlander. Fira (-ade, -at), to celebrate. Fisk (-en, -ar), fish. Fjord (-en, -ar), fiord, bay. Fjäder (-ern, -rar), feather. Fjäll (-en, -ar, or --), mountain. Fjällig, scaly. Fjärd (-en, -ar), bay. Fjärde, fourth. Fjäril (en, -ar), butterfly. Fjärran, far away, distant. Fjättr|a (-ade, -at), to chain. Flagg|a (-an, -or), flag. Flamma (-ade, -at), to flame, flare. Flamm|a (-an, -or), flame, fire. Flax|a (-ade, -at), to flap the wings, flicker. Flick|a (-an, -or) girl. Flintkniv (-en, -ar), flint knife. Flitig, diligent. Flockvis, in flocks. Flod (-en, -er), river. Flugen, see flyga. Flutit, see flyta. Fly (-dde, -tt), to flee. Flyga, (flög, flugit, flugen), to fly, speed. Flykt (-en), flight. Flykt|a (-ade, -at), to flee. Flyktig, flighty, evanescent. Flyta (flöt, flutit, fluten), to flow, drift, float. Fläck (-en, -ar), spot, blemish. Fläck|a (-ade, -at), to tarnish. Fläcklös, spotless. Fläkt (-en, -ar), breeze, gust of wind. Flärd (-en), vanity, deceit. Fläsk (-et), pork. Flät|a (-ade, -at), to braid. Flöd|a (-ade, -at), to flow, pour. Flög, see flyga. Flöt, see flyta. Fnys|a (-te, or fnös, -t), to sniff, snort. Fnös, see fnysa. Fog|a (-ade, -at), to join, -- hop, to join together. Folk (et, --), people. For, see fara. Fordom, formerly. Fordr|a (-ade, -at), to demand. Fordran, indecl. , demand. Forna, former. Forntid (-en), antiquity, former time. Forntidabild (-en, -er), ancient image. Forntidsminne (-t, -n), memory of the past. Fors (-en, -ar), rapids, current. Fort, fast, hurriedly. Fosterbroder (-n, -bröder), fosterbrother. Fosterdotter (-ern, -döttrar), fosterdaughter. Fosterfader (-n, -fäder), fosterfather. Fosterjord (-en), native soil. Fosterson (-en, -söner), fosterson. Fostrare (-n, --), fosterer. Fot (-en, fötter), foot. Fradga (-n), foam. Fragga, see fradga. Fram, forth, along. Fram|bryta (-bröt, -brutit), to advance, press forth. Framför|a (-de, -t), to deliver, bring. Framför(e), before, in front of. Framme, at destination, there. Framsus|a (-ade, -at), to murmur, rustle forth. Fred (-en), peace. Fredlig, peaceable. Frestare (-n, --), tempter. Frestelse (-n, -r), temptation. Fri, free. Fri|a (-ade, -at), to court, woo. Friare (-n, --), wooer. Friboren, freeborn. Frid (-en), peace. Fridlyst, protected, inviolate. Fridlös, peaceless, outlawed. Fridsam, peaceable. Fridsbud (-et, --), peace messenger, message of peace. Fridsmö (-n, -r), peace maiden. Fridsäll, peaceable, peace loving. Frieri (-et, -er), courtship. Frihet (-en, -er) liberty, freedom. Frisk, healthy, fresh. Fristad (-en, -städer), haven of refuge. Frod|as (-ades, -ats), to flourish, grow, luxuriate. From, pious. Fromhet (-en), piety. Fromhetsgud (-en), god of piety. Fromma, indecl. , gain, advantage. Fross|a (-ade, -at), to revel, gormandize. Fru (-n, -ar), lady, wife. Frukt (-en, -er), fruit. Frukt|a (-ade, -at), to fear. Frust|a (-ade, -at), to snort, sputter. Frysa (frös, frusit, frusen), to freeze. Fråg|a (-ade, -at), to ask. Fråg|a (-an, or), question. Från, from. Fräck, brazen. Fräls|a (-ade or -te, -at or -t), to save, rescue. Främling (-en, -ar), stranger. Främmande, strange. Främst, foremost. Frände (-n, -r), male relative. Fränk|a (-an, -or), female relative. Fräs|a (-te, -t), to frizzle, sputter, foam. Frö (-et, -n), seed. Fröjd (-en, -er), joy, pleasure. Full, full. Fullbräddad, filled to the brim. Fullvuxen, full grown. Fulländ|a (-ade, -at), to complete. Funno, see finna. Fur|a (-an, -or), fir, pine; av furu, of pine wood. Furst|e (-en, -ar), prince. Fyll|a (-de, -t), to fill. Fyllig, plump. Fyra, four. Få, few. Få (fick, pl. Fingo, fått), to get, be allowed, receive, be compelled. Fåfäng, vain. Fåg|el (-eln, -lar), bird. Fågelbo (-et, -n), bird's nest. Fåkunnig, ignorant. Fål|e (-en, -ar), colt, steed. Fåll|a (-ade), to hem. Fång|a (-ade, -at, -ad or fången), to capture. Får (-et, --), sheep. Fäder (pl. Of fader, father), ancestors. Fädernedal (-en, -ar), native valley. Fädernesland (-et, --), native country. Fädernestrand (-en, -stränder), native shore. Fägn|a (-ade, -at), to please. Fäll|a (-de, -t), to strike down, fell. Fält (-et, --), field. Färd (-en, -er), journey; å färde, on the way, pending. Färdig, ready. Färg (-en, -er), color. Färg|a (-ade, -at), to color. Färglös, colorless. Fäst|a (-ade, -at), to fasten, bind, attach. Fäste (-t, -n), stronghold, hilt, firmament. Fästning (-en, -ar), fortification. Föda (födde, fött), to give birth to, nourish. Födelse or födsel (-n), birth. Föga, little. Följ|a (-de, -t), to follow, accompany. Föll, see falla. Fönst|er (-ret, --), window. För, for, before, in behalf of. För (-en), prow. För|a (-de, -t), to bring, conduct. Förakt|a (-ade, -at), to despise. Föraktlig, scornful, despicable. Förbannelse (-n, -r), curse. Förbi, past. För|binda (-band, pl. -bundo, -bundit, -bunden), to bandage, unite. Förbittrad, incensed. Förbittring (-en), anger. Förblev, see förblivaför|bliva (-blev, -blivit, -bliven), to remain. För|blöda (-blödde, -blött), to bleed to death. Förbrän|na (-de, -t), to consume by fire. Fördjup|a (-ade, -ät), de deepen. Fördraga (-drog, -dragit, -dragen), to tolerate. Fördunkl|a (-ade, -at) to make dim. Föröm|a (-de, -t), to condemn. Före, before. Förebild (-en, -er), prototype, model. Fören|a (-ade or -te, -at or -t), to unite. Förening (-en, -ar), union. Förespel (-et, --), prelude. Förespråkersk|a (-an, -or), female pleader, advocate. Före|stå (-stod, -stått), to be near at hand, be imminent. För|flyta (-flöt, -flutit, -fluten), to pass by, elapse. För|frysa (-frös, -frusit, -frusen), to freeze severely. Förfärlig, terrible. Förfölj|a (-de, -t), to pursue. Förglöm|ma (-de, -t), to forget. För|gråta (-grät, -gråtit, ) to pass the time in weeping; förgråten, red-eyed or swollen from weeping. För|gå (-gick, -gått, -gången), to pass by (time); förgås, to perish. Förgård (-en, -ar), outer court. Förgäten, forgotten. Förgäves, in vain. Förgöm|ma (-de, -t), to conceal. Förhand, på --, beforehand. Förhoppning (-en, -ar), hope, expectation. Förhoppningsfull, hopeful. Förjag|a (-ade, -at), to drive away. Förkast|a (-ade, -at), to reject. Förklar|a (-ade, -at), to explain. För|kläda (-klädde, -klätt), to disguise, masque. Förklädning (-en, -ar), disguise. Förlama (-ade, -at), to paralyze. Förliden, past. Förlik|a (-te, -t), to reconcile. Förlit|a (-ade, or förlet, -at), to depend upon. Förlor|a (-ade, -at), to lose. Förlov, med --, pardon me. För|låta (-lät, -låtit, -låten), to forgive. Förlät, see förlåta. Förmörk|a (-ade, -at), to darken. Förnam, see förnimma. För|nimma, (-nam, -nummit, -nummen), to hear, perceive, ascertain. Förnummit, see förnimma. Förny|a (-ade, -at), to renew. Förnöj|a (-de, -t), to please. Förolämpad, insulted. Förpläg|a (-ade, -at), to feed, entertain. Förr, before, formerly. För|råda (-rådde, -rått, rådd), to betray. Förrän, förrn, before, until. Förrost|a (-ade, -at), to rust. Försak|a (-ade, -at), to renounce, deny oneself. Församl|a (-ade, -at), to gather, assemble. För|sjunka (-sjönk, -sjunkit, -sjunken), to sink down, försjönk, see försjunka. För|skjuta (-sköt, -skjutit, -skjuten), to reject. Försmå (-dde, -tt), to disdain. För|smälta (-smalt, -smultit), to melt. Förson|a (-ade, -at), to propitiate. Försonare (-n, --), propitiator. Försoning (-en), atonement, reconciliation. Försoningsdag (-en, -ar), day of atonement. För|sova, sig (-sov, sovit), to oversleep. Först, first. Förströ (-dde, -tt), to divert, amuse. Förlstå (-stod, -stått, -stådd), to understand. Förstäm|ma (-de, -t), to depress. Förstör|a (-de, -t), to destroy. Försvann, see försvinna. Försvar|a (-ade, -at), to defend. Försvinna (-svann, pl. -svunno, -svunnit, -svunnen), to disappear. Försök|a (-te, -t), to try. Förtäl|a (-ade, -at), to relate, slander. Försvunnit, see försvinna. Förteg, see förtiga. För|tiga (-teg, -tegat), to conceal, keep back. Förtjust, pleased, delighted. Förtjän|a (-ade, -at), to earn, deserve. Förtjänst (-en, -er), merit. Fortork|a (-ade, -at), to dry up, wither. Förtro (-dde, -tt), to entrust, confide. Förtrogen (vän), confidential friend. Fortroll|a (-ade, -at), to bewitch. Förtryck[a (-te, -t), to oppress. Förtyn|a (-ade, -at), to waste away. Förtälj|a (-de, or förtaide, -t, or förtalt), to relate, tell. Förtörn|a (-ade, -at), to anger, vex. Föränderlig, changeable. Forundr|a (-ade, -at), to fill with wonder; -- sig, to wonder, marvel. Förut, before. Förutan, without. Forvirr|a (-ade, -at), to confuse, confound. Förvågen, reckless. Förvägr|a (-ade, -at), to refuse. Förändr|a (-ade, -at), to change. För|öda (-ödde, -ött), to waste. 

G. 

gagn|a (-ade, -at), to benefit. Gala (gol, galit), to crow. Galder (-n, galdrar), incantation. Galt (-en, -ar), boar. Gammal, old. Gamman, indecl. , pleasure, joy. Gap (-et, --), mouth, jaws. Gapa (-ade, -at), to yawn, gape. Gav, see giva. Geirsodd (-en), death rune. Gemensam, common, mutual. Gen, short, near. Genast, at once. Genmäl|a (-de, -t), to retort. Genom, through. Genomborr|a (-ade, -at), to pierce, thrust through. Genomströmm|a (-ade, -at), to flow through. Gestalt (-en, -er), figure, body. Gick, see gå. Giftoman (-nen, -män), one who gives another in marriage. Giljarfärd (-en, -er), wooing trip or expedition. Ginge, gingo, see gå. Gissning (-en, -ar), guess. Giva, ge (gav, g&vo, givit, given), to give. Givmild, generous. Gjallarhorn (-et), giallarhorn, the trumpet of Heimdall. Gjord, see göra. Gjuta (göt, gjutit, gjuten), to pour, mold, shed. Glad, glad, happy, merry. Gladde, see glädja. Glans (-en), splendor, glasrut|a (-an, -or), window pane. Glatt, smooth. Glesn|a (-ade, -at), to grow sparse. Glittr|a (-ade, -at), to glitter. Glädja (pr. Gläder, gladde, glatt), to make glad, rejoice. Gläder, see glädja. Glädje (-n), joy. Glättig, glad, happy. Glöd (-en), glow. Glöda (glödde, glött), to glow. Glödhet, glowing hot. Glöm|ma (-de -t), to forget. Glömska (-n), oblivion, forgetfulness. Gnist|a (-an, -or), spark. Gnistr|a (-ade, -at), to sparkle. Gnugga (-ade, -at), to rub. Gny (-et), commotion, murmur. Gnägg|a (-ade, -at), to neigh. God, good. Godo, med or i --, willingly. Gods (-et, --), goods, property. Golv (-et, --), floor. Grav (-en, -ar), grave. Gravhög (-en, -ar), barrow, grave mound. Gravöl (-et), funeral feast. Gren (-en, -ar), branch. Grep, see gripa. Griff|el (-eln, -lar), pencil. Grift (-en, -er), grave. Gripa (grep, gripit, gripen), to seize. Gro (-dde, -tt), to sprout, grow. Groll (-et), grudge, quarrel. Grop (-en, -ar), dimple, pit. Grovhyvlad, rough planed. Grubb|la (-ade, -at), to brood. Gruml|a (-ade, -at), to make turbid. Grund, shallow. Grund (-et, --), shoal; till --, to the bottom. Grund (-en, -er), basis, foundation. Grundmurad, provided with solid floor and walls of masonry. Grus, (-et), gravel, earth, i -- in ruins. Gry (-de, -tt), to dawn, break. Grym, fierce, cruel. Gråhårig, grayhaired. Gråskäggig, having gray beard. Gråta (grät, gråtit), to weep. Gråtersk|a (-an, -or), woman who weeps. Gräns (-en, -er), boundary, limit. Gräs (-et), grass. Gräselig or gräslig, hideous. Grät, see gråta. Grön, green. Grönklädd, covered with verdure. Grönlummig, leafy, with dense foliage. Grönsk|a (-ade, -at), to turn or grow green. Grönska (-n), verdure. Grönvirkad, crocheted in green. Gubb|e (-en, -ar), old man. Gud (-en, -ar), god. Gudabarm (-en, -ar), divine bosom. Gudablod (-et), blood of the gods, of divine ancestry. Gudabälte (-t, -n), divine girdle. Gudaglans (-en), divine splendor. Gudahus (-et, --), temple. Gudakrans (-en, -ar), divine wreath. Gudalund (-en, -ar or -er), sacred grove. Gudatimrad, god-built. Gudinn|a (-an, -or), goddess. Gudomlig, divine. Gul, yellow, golden. Guld, gull (-et), gold. Guldbelagd, gold inlaid. Guldfot (-en, -fötter), gold foot. Guldgul, golden yellow. Guldhjälm, (-en, -ar), gold helmet. Guldhov (-en, -ar), gold-shod hoof. Guldinlagd, gold inlaid. Guldkam (-men, -mar), golden comb. Guldkammig, golden combed. Guldklo (-n, -r), golden claw. Guldring (-en, -ar), gold ring. Guldsadlad, with gold-mounted saddle. Guldsköld (-en, -ar), gold shield. Guldstol (-en, -ar), golden chair or seat. Guldsträng (-en, -ar), gold string. Guldtand (-en, -tänder), golden tooth. Gull, see guld. Gullhov, see guldhov. Gullmanig, with golden mane. Guln|a (-ade, -at), to turn yellow. Gung|a (-ade, -at), to rock. Gyllene, golden. Gyllenläder (-ret), gilded leather, bronze leather. Gå (gick, pl. Gingo, gått, gången), to go, extend, move. Gång (-en, -ar), path, walk, course. Gång (-en, -er), time, occasion. Gångare (-n, --), steed, horse. Går, i --, yesterday. Gård (-en, -ar), homestead, estate, yard. Gåv|a (-an, -or), gift. Gåvo, see giva. Gäck|a (-ade, -at), to scorn, deceive. Gäld|a (-ade, -at), to make amends for. Gäll|a (-de, -t), to be of account, -- lifvet, life is at stake. Gärd (-en, -er), tribute, reward. Gärna, willingly, freely. Gäst (-en, -er), guest. Gäst|a (-ade, -at), to visit as guest. Gästabud (-et, --), banquet, feast. Gästfri, hospitable. Gästfrihet (-en), hospitality. Gäl (-en, -ar), pool. Gäm|ma (-de, -t), to conceal. Gära (gjorde, gjort, gjord), to do, make. Gärd|el (-eln, -lar), girdle, göt, see gjuta. 

H. 

ha, abbrev. Of hava. Hag|e (-en, -ar), pasture, grove. Hade, see hava. Hagelskur (-en, -ar), shower of hail, hail storm. Hagl|a (-ade, -at), to hail. Halm (-en), straw. Hak|a (-ade, -at), to hook. Hals (-en, -ar), neck. Halt|a (-ade, -at), to limp, hobble. Halv, half. Halvbränd, half burnt. Halvdränkt, half submerged. Halvrund (-en, -er), semicircle. Halvslocknad, half extinguished. Halvsläckt, half extinguished. Halvvred, vexed, angry. Hammare (-n, -- or hamrar), hammer. Hamn (-en, -ar), harbor. Hamr|a (ade, -at), to hammer. Han, he. Hand (-en, händer), hand. Handfull, handful. Handkraft (-en), physical power. Handsbred, one hand wide. Handslag (-et, --), hand clasp. Han|e (-en, -ar), cock. Hang, see hänga, hann, see hunno. Hans, his. Harm (-en), anger. Harp|a (-an, -or), harp. Harpoljud (-et, --), sound of the harp. Harpoton (-en, -er), tone of the harp. Hast, haste. Hast|a (-ade, -at), to hasten. Hastig, speedy. Hat (-et), hatred. Hat|a (-ade, -at), to hate. Hatt (-en, -ar), hat. Hav (-et, --), ocean. Hava, ha (hade, haft), to have. Havsbrud (-en, -ar), ocean bride. Havsskum (-met), ocean spray. Havstroll (-et, --), sea monster. Havsval (-en, -ar), whale. Havsörn (-en, -ar), sea eagle. Hed (-en, -ar), heath. Heden, heathen. Heder (-n), honor. Hedersgubb|e (-en, -ar), worthy or venerable old man. Hejsan, hey, hurrah. Hel, whole, entire. Helt, quite, entirely. Helgedom (-en, -ar), temple. Helig, sacred, holy. Hell, hail. Heller, either. Hellre, helst, rather, more or most willingly. Helstekt, roasted whole. Hem (-met, --), home. Hembygd (-en, -er), native place. Hemma, at home. Hemsk, terrible. Hemväg, (-en, -ar), the way home. Henne, acc. Of hon, her. Hennes, gen. Of hon, hers. Hermelin (-en), ermine. Hermelinsmantlad, ermine mantled. Herr, sir. Herr|e (-en, -ar), master, lord. Het, warm. Het|a (-te, -at), to be called, named. Hillebard (-en, -er), halberd. Himlabåg|e (-en, -ar), heavenly arch. Himlaflamm|a (-an, -or), lightning flash. Himlarand (-en), horizon. Him|mel (-meln, -len or -melen, -lar), heaven, sky. Himmelsk, heavenly. Himmelsblå, azure blue. Himlafält (-et, --), firmament, sky. Hin, the. Hind (-en, -ar), hind, young deer. Hind|er (-ret, --), hindrance, obstacle. Hindr|a (-ade, -at), to hinder. Hingst (-en, -ar), stallion. Hinna (hann, pl hunno, hunnit, hunnen), to have time for, overtake. Hinsidan, on the other side. Hiss|a (-ade, -at), to hoist; -- segel, to set sail. Hit, hither. Hitt|a (-ade, -at), to find. Hjalt (-et, --), hilt. Hjord (-en, -ar), flock. Hjort (-en, -ar), stag. Hjul (-et, --), wheel. Hjälm (-en, -ar), helmet. Hjälmhatt (-en, -ar), helmet, helmet hat. Hjälp|a (-te, or halp, -t, or hulpit, hulpen), to assist, help. Hjält|e (-en, -ar), hero. Hjälteamma (-an, -or), mother of heroes. Hjältearm (-en, -ar), heroic arm. Hjältebarm (-en, -ar), heroic bosom. Hjälteblick (-en, -ar), heroic glance. Hjältefader (-n, -fäder), heroic father, father of heroes. Hjältebragd (-en, -er), heroic deed. Hjältefog (-et), heroic tone or mien. Hjältekraft (-en), heroic power. Hjältemod (-et), heroic courage. Hjältemull (-en), heroic soil, dust of heroes. Hjälterykte (-t), heroic fame. Hjältesinne (-t), heroic mind. Hjälteson (-en, söner), heroic son, son of a hero. Hjältesång (-en, -er), heroic song. Hjältevrede (-n), heroic anger. Hjärta (-t, -n), heart. Hjärtlig, hearty, sincere. Hjäss|a (-an, -or), crown of the head. Holmgång (-en, -ar), duel. Hon, she. Honom, acc. Of han, him. HonungG (-en), honey. Hop (-en, -ar), crowd, throng. Hopfog|a (-ade, -at), to join together. Hopp (-et, --), leap. Hopp (-et), faith, hope. Hopp|a (-ade, -at), to jump. Hopp|as (-ades, -ats), to hope. Hopträng|a (-de, -t), to compress. Horn (-et, --), horn. Horndryck (-en), drink from the horn. Hos, by, with, at the home of. Hot (-et), threat. Hot|a (-ade, -at), to threaten. Hov (-en, -ar), hoof. Hov (-et, --), court. Hov, see häva. Hovman (-nen, -män), courtier. Hud (-en, -ar), skin, pelt. Hugg (-et, --), blow, thrust, stroke. Hugga (högg, huggit, huggen), to hew, cut, strike. Hull (-et), flesh. Hulling (-en, -ar), barb, hook. Hulpit, see hjälpa. Humle (-n), hops. Hund (-en, -ar), dog. Hundra, hundrade, hundred. Hundramilaslätt (-en, -er), plain of a hundred miles. Hundraårig, a hundred years old. Hungrig, hungry. Hunnit, see hinna. Hur, huru, how, howsoever. Hus (-et, --), house, dwelling. Husfolk (-et, --), house servants. Husvill, homeless. Huvud (-et, -en), head. Huvudskall|e (-en, -ar), skull. Hucklare (-n, --), hypocrite. Håg (-en), mind, inclination. Hål (-et, --), hole. Håll (-et, --), direction. Hålla (höll, hållit, hållen), to hold, keep, contain. Hållning (-en), bearing. Hån (-et), scorn. Hår (-et, --), hair. Hård, hard, cruel, severe. Hårdhet (-en), hardness, harshness. Hårdhänt, rough, severe. Hårvuxen, hairy. Häg|er (-ern, -rar), heron. Hägn|a (-ade, -at), to protect. Hägring (-en, -ar), mirage. Hälft (-en, -er), a half. Häll (-en, -ar), hearth, rock. Häls|a (-ade, -ät), ta greet, acclaim. Hälsa, (-n), health. Hälsning (-en, -ar), greeting. Hämnd (-en), revenge. Hämn|a (-ade, -at), to avenge. Hämt|a (-ade, -at), to bring, fetch. Hän, away. Hän|da (-de, -t), to happen. Häng|a (-de, or hang, -t), to häng. Hänglås (-et, --), padlock. Hänryckning (-en), ecstasy. Häpen, astounded. Här, here. Här (-en, -ar), army. Härbud (-et, --), war messenger, or message. Härd (-en, -ar), hearth. Härd|a (-ade, -at), to harden. Härinne, in here. Härj|a (-ade, -at), to devastate. Härlig, glorious, beautiful. Härmed, herewith. Härnad (-en, -er), warfare, warlike expedition. Härold (-en, -er), herald. Härom, concerning it. Härskarbud (-et, -en), word of command. Härskarblick (-en, -ar), lordly mien, glance of a ruler. Härskarnyck (-en, -er), whim of authority. Härskarord (-et, -en), royal command, word of authority. Härskri (-et, --, or -n), warcry. Härsköld (-en, -ar), war shield. Härslag (-et, --), battle. Härtåg (-et, --), military expedition. Häst (-en, -ar), horse. Häv|a (-de, -t), to raise, lift, rise and fall. Hävd (-en, -er), annals. Höft (-en, -er), hip, hög (-en, -ar), mound, pile, grave. Hög, high, loud. Högbarmad, high-bosomed. Högg, see hugga. Högbänk (-en, -ar), high seat, seat of honor. Höghornad, long-horned. Högre, higher. Högsätespelare (-n, --), pillar of the high seat, or seat of honor. Högvälvd, high arched. Högättad, of high descent. Höj|a (-de, -t), to raise, lift. Höjd (-en, -er), height, eminence. Hök (-en, -ar), hawk. Hölj|a (-de, -t), to cover. Höll, see hålla. Hör|a (-de, -t), to hear, listen. -- samman, belong together, -- till, belong to. Höst (-en, -ar), autumn. Höstting (-et, --), fall thing or court. Höv|as (-des, -ts), to be fitting, hövding (-en, -ar), chief. Hövisk, courtly, polite. 

I. 

i, you. I, in, into, at, for, to, by, with. Ibland, among, sometimes. Icke, not. Idel, nothing but. Idrott (-en, -er), sport, achievement. Ifrån, from. Igen, again. Igenkän|na (-de, -t), to recognize. Igenom, through. Ihjäl, to death; slå ----, to kill. Ihop, together. Il (-en, -ar), gust of wind. Il|a (-ade, -at), to run fast. Illa, bad, evil. In, in, on. In|driva (-drev, -drivit, -driven), to collect. Inför, before, face to face with. Ingen, no, no one, none. Ingenting, nothing. In|giva (-gav, pl. Gåvo, -givit, -given), to give, inspire. Innan, before, ere. Innanför, within. Inne, in, within. Inom, within. Insteg, see instiga. In|stiga (-steg, -stigit, -stigen), to enter. Insvep|a (-te, -t), to envelop, dress. In|taga (-tog, -tagit, -tagen), to seize, take possession of. Intet, nothing. Intill, to, unto. Intog, see intaga. In|träda (-trädde, -trätt), to enter. Inunder, under. Invid, by, close to. Invän|da (-de, -t), to interpose objection, answer. Irr|a (-ade, -at), to wander about aimlessly. Is (-en, -ar), ice. Isbjörn (-en, -ar), polar bear. Itu, in twain. Iver (-n), zeal, animation. 

J. 

jag, I. Jag|a (-ade, -at), to hunt, chase, drive. Jakt (-en, -er), hunt. Jarl (-en, -ar), jarl, earl. Joll|er (-ret), foolish prattle. Jord (-en), earth, soil. Jordisk, earthly. Jul (-en, -ar), yule. Jul|a (-ade, -at), to celebrate yule. Julerus (-et, ----), yuletide spree. Jungfru (-n, -r), maiden, virgin. Jungfrubur (-en, -ar), maiden's bower. Just, just, exactly. Juv|er (-ret, ----), udder. Jägare (-n, ----), hunter. Jägarskar|a (-an, -or), band of hunters. Jämnårig, of the same age. Jämt, always. Jämte, by, also, besides. Jämväl, besides. Järn (-et), iron. Järnek (-en, -ar), holly oak. Järnfast, firm or strong as iron. Järnlans (-en, -ar), iron lance. Järnsko (-n, -r), iron shoe. Jätt|e (-en, -ar), giant. Jättesten (-en, -ar), giant rock. Jätteverk (-et, ----), giant undertaking. 

K. 

kalk|a (-ade, -at), to cover with lime. Kall, cold. Kall|a (-ade, -at), to call. Kall|as (-ades, -ats), to be named. Kallbräckt, cold-short, brittle. Kalln|a (-ade, -at), to grow cold. Kam (-men, -mar), comb. Kamin (-en, -er), stove. Kammar(e) (-n, --), chamber. Kamp (-en), struggle. Kamrat (-en, -er), comrade. Kan, see kunna. Kanhända, perhaps. Kanske, perhaps. Kant, (-en, -er), border. Kapp, i --, in a race. Kapp|a (-an, -or), mantle, cloak, hood. Karg, chary. Karm (-en, -ar), back and arms of a chair. Kast|a (-ade, -at), to cast, throw. Kedj|a (-an, -or), chain. Kind (-en, -er), cheek. Klag|a (-ade, -at), to complain. Klagan, indecl. , complaint. Klagoröst (-en, -er), voice of complaint. Klandr|a (-ade, -at), to criticise. Klang, see klinga. Klang (-en), ring, clang. Klapp|a (-ade, -at), to clap, beat, knock. Klar, clear. Klarnad, clear. Klenod, (-en, -er), gem, jewel, valuable. Kling|a (-ade or klang, pl. Klungo, -at or klungit), to resound, drink a toast. Kling|a (-an, -or), sword. Klint (-en, -er), peak, brow of rock. Klipp|a (-an, -or), cliff, rock. Klipp|g, rocky. Klo (-n, -r) claw. Klok, wise. Klot (-et, --), sphere, ball. Klungo, see klinga. Klyft|a (-an, or), cleft, ravine. Klyva (klöv, kluvit, kluven), to cleave, split. Kläda (klädde, klätt), to clothe. Kläder, no sing. , clothes, kläm|ma (-de, -t), to squeeze, press. Klättr|a (-ade, -at), to climb, klösja (-te, -t), to tear with claws or nails. Klöv, see klyva. Knak|a (-ade, -at), to creak. Knapp, scarce. Knapp (-en, -ar), button, knob. Knappast, hardly. Knattr|a (-ade, at), to crackle. Knopp (-en, -ar), bud. Knopp|as (-ades, -ats), to bud. Knot (-et), complaint. Knuten, see knyta. Knyta (knöt, knutit, knuten), to tie, bind. Knä (-et, -n), knee. Knäpp|a (-te, -t), to fasten, buckle; -- händerna, clasp the hands. Knäsatt, placed in one's lap. Kog|er (-ret, --), quiver. Koka (-ade, -at), to boil. Kolsvart, coal black. Kolv (-en, -ar), butt. Komma (kom, kommit, kommen), to come, get, -- fram, come up, forth, arrive. Konst (-en, -er), art. Konstnär (-en, -er), artist. Konstarbetad, artistically wrought. Konsterfaren, skilled, artistic. Konstfull, artistic. Konstnär (-en, -er), artist. Konung (-en, -ar), king. Konungasal (-en, -ar), king's hall. Konungason, (-en, -söner), king's son. Konungastad (-en, -städer), royal city. Konungaval (-et, --), royal election. Kopparköl (-en, -ar), copper keel. Kopparstöpt, molded in copper. Koppartrösk|el (-eln, -lar), copper threshold. Kor|a (-ade, -at), to choose. Korall (-en, -er), coral. Korn, (-et), barley, grain. Kornland (-et, --), field of grain. Kors|a (-ade, -at), to cross. Kort, short; inom --, shortly, ere long, soon. Kos, gå, fly sin --, depart. Kos|a (-an, -or), course. Kost|a (-ade, -at), to cost. Kostelig, costly, precious. Krafs|a (-ade, -at), to scratch. Kraft (-en, -er), power, strength. Kraftlös, powerless. Kram (-et), merchandise, gimcrack, trumpery, trash. Krans (-en, -ar), wreath. Krets (-en, -ar), circle. Krig (-et, --), war. Kring, round, around, about. Kringdans|a (-ade, -at) to dance around. Kring|stryka (-strök, -strukit), to roam about. Kringsvärm|a (-ade, -at), to roam about. Kringång|a (-ade, -at), surround by perfume. Kroknäbb (-et, --), hook-bill, one having a crooked beak. Kron|a (-an, -or), crown. Kropp (-en, -ar), body. Kross|a (ade, -at), to crush. Kryck|a (-an, -or), crutch. Krämare (-n, --), merchant, trader. Kränk|a (-te, -t), to insult, wrong. Kräv|a (-de, -t), to exact, demand. Krökt, bent, crooked. Krön|a (-te, -t), to crown, adore. Kul|a (-an, -or), cave, den. Kulen, bleak. Kull|e (-en, -ar), knoll, hill. Kum|mel (-let, --), funeral mound, cairn. Kung (-en, -ar), king. Kungablod (-et), royal blood. Kungadotter (-n, -döttrar), king's daughter. Kungaed (-en, -er), royal oath. Kungahus (-et, --), king's house, royal house. Kungahöghet (-en), royal greatness. Kungasal (-en, -ar), royal hall. Kungason (-en, -söner), king's son. Kungastol (-en, -ar), royal seat. Kungaval (-et, --), royal election. Kungasäte (-t, -n), royal seat. Kunglig, royal. Kungsgård (-en, -ar), king's hall or estate. Kungsniding (-en, -ar), traitor king. Kungsord (-et, --), royal word. Kungssal (-en, -ar), king's hall. Kunna (pres. Kan, kunde, kunnat), to be able, can, know. Kupig, convex. Kust (-en, -er), coast, shore. Kuttr|a (-ade, -at), to coo. Kvald, see kvälja. Kvar, remaining, left. Kvar|bliva (-blev, -blivit, -bliven), to remain. Kvar|hålla (-höll, -hållit, -hållen), to retain, keep. Kvarhöll, see kvarhålla. Kvav, sultry, close; gå i --, go to the bottom. Kvickn|a (-ade, -at) vid, to revive, come to life again. Kvida (kved, kvidit), to wail, whine. Kvinn|a (-an, -or), woman. Kvinnoskepnad (-en, -er), woman's form. Kvist (-en, -ar), branch. Kvittr|a (-ade, -at), to twitter. Kväda (kvad, kvädit, kväden), to sing, speak. Kväde (-t, -n), song. Kvälj|a (-de or kvalde, kvalt, kvald), to choke, torment. Kväll (-en, -ar), evening. Kväv|a (-de, -t), to suffocate, quench. Kyl|a (-de, -t), to cool. Kyss|a (-te, -t), to kiss. Käck, brave, spirited. Käll|a (-an, -or), spring, fountain. Källare (-n, --), cellar. Kämp|a (-ade, -at), to fight, struggle. Kämp|e (-en, -ar), warrior. Kämpehand (-en, -händer), heroic hand. Kämpehär (-en, -ar), army of warriors. Känd, known. Kän|na (-de, -t), to know, feel. Känsl|a (-an, -or), feeling. Kär, dear. Kärl (-et, --), vessel. Kärlek (-en), love. Kärleksbrev (-et, --), love letter. Kärleksfull, loving. Kärn|a (-an, -or), kernel. Kärnfull, rich, pithy. Kärnfur (-an, -or), sound fir tree. Kärnspråk (-et, --), wise saying. Köl (-en, -ar), keel. Köld (-en), cold. Kör|a (-de, -t), to drive. 

L. 

lack|a (-ade, -at), to drip (of perspiration). Lad|a (-an, -or), barn, granary. Laddning (-en, -ar), cargo. Lade, see lägga. Lag (-en, -ar), law. Lag (-et, --), group, crowd. Lagerlund (-en, -ar), laurel grove. Lamm|m (-met, --), lamb. Land (-et, länder or --), land. Landsflykt (-en), exile. Lans (-en, -ar), lance. Larm (-et), noise, din. Larm|a (-ade, -at), to make noise. Le (log, lett), smile, laugh. Led, mean, ugly. Led, see lida. Leda (ledde, lett), to lead, direct. Ledig, vacant. Ledsen, sad; --vid, weary of. Lek (-en, -ar), play, frolic. Lek|a (-te, -t), to play. Lekplats (-en, -er), playground. Let|a (-te or -ade, -at), to search. Lev|a (-de, -t), to live. Levnad (-en), life. Levnadslust (-en), joy of living. Lida (led, lidit, liden), to suffer pain; -- mot, or emot, approach. Lidande (-t, -n), suffering. Ligga (låg, legat, legad), to lie. Lik, lika, like, just as, equally. Likafullt, just the same. Lik|e (no def. Sing. , -ar), equal. Likn|a (-ade, -at), to resemble. Liksom, just as, as though, as. Likväl, anyway. Lilj|a (-an, -or), lily. Liljehy (-n), lily white complexion. Liljekull|e (-en, -ar), lily mound. Liljestäng|el (-eln, -lar), lily stem. Liljevit, lily white. Lilla, little, small. Lind (-en, -ar), linden tree. Lind|a (-ade, -at), to twine around. List (-en), deceit, cunning. Lit|a (-ade, or let, -at), to depend upon. Liten, little, small. Liv (-et, --), life, waist. Livstid (-en, -er), life time. Ljud (-et, --), sound. Ljuda (ljöd, ljudit), resound. Ljuga (ljög, ljugit), to lie. Ljung (-en), heather. Ljung|a (-ade, -at), to flash. Ljungare (-n) the thunderer. Ljungeld (-en, -ar), flash of lightning. Ljus, bright, light. Ljus (-et, --), light. Ljusalf (-en, -er), light elf. Ljusblå, light blue. Ljuslockig, light-haired. Ljuv, beautiful, sweet. Ljuvlig, sweet, delightful. Lock (-en, -ar), lock. Lock|a (-ade, -at), to entice, lure. Lodrät, perpendicular. Log, see le. Loft (-et, --), loft. Lossa (-ade, -at), to loosen, set free. Lott (-en, -er), lot, fate. Lottning (-en, -ar), casting of lot. Lov (-et), praise. Lov|a (-ade, -at), to promise, praise. Lovlig, permissible. Luden, hairy, shaggy. Luft (-en), air. Luftig, airy. Lugn (-et), peace, calm, lull. Lugn, quiet, calm. Lull|a (-ade, -at), to hum. Ljummig, leafy, shady. Lumpen, mean, paltry, sordid. Lumpor, no sing. , rags. Lund (-en, -er or -ar), grove. Lung|a (-an, -or), lung. Lur (-en, -ar), trumpet. Lur|a (-ade, -at), to lurk. Lurvhårig, shaggy. Lust (-en), pleasure, desire. Lustig, comical, lively, pleasurable. Lut|a (-ade, -at), to incline, bend, lean. Luttr|a (-ade, -at), to purify. Lycka (-n), good fortune. Lyck|as (-ades, -ats), to succeed. Lycklig, fortunate, happy. Lyda, (lydde, lytt), to obey. Lydig, obedient. Lyft|a (-ade, or -e, -at, or lyft), to lift. Lykt|a (-ade, -at), to close. Lykt|a (-an, -or), lantern, lamp. Lysa (-te, -t), to shine. Lysmask (-en, -ar), glowworm. Lyssn|a (-ade, -at), to listen. Lys|ta (-te, -t), to desire. Låg, low. Låg, see lägga. Låg|a (-an, -or), flame. Låg|a (-ade, -at), to glare, glow. Lån|a (-ade or -te, -at or -t), to borrow, loan. LÅNG, long, far. Långsam, tedious, slow. Långskepp (-et, --), warship of the viking period. Lås (-et, --), lock. Låta (lät, låtit), to let, permit, sound. Lägga (lade, lagt, lagd), to lay, put; -- i land, to land. Lägre, lower. Lämn|a (-ade, -at), to leave. Lån|a (-te, -t), to borrow, loan. Länd (-en, -er), loin, side. Länge, long time, long. Länger, längre, longer. Längs (med), along, along the side of. Längst, longest, farthest. Längt|a (-ade, -at), to long. Längtan, indecl. , longing. Längtansfull, longingly. Längtersk|a (-an, -or), the longing one. Länte, see läna. Läpp (-en, -ar), lip. Lär, likely, it is said. Lär|a (-de, -t), to learn, teach. Läx|a (-an, -or), teaching, doctrine. Lärk|a (-an, -or), lark. Lärospån (-en, or -et, --), first exploit, achievement. Läs|a (-te, -t), to Read. Lät, see låta. Lätt, light, easy, lightly. Lödig, of pure metal, genuine. Löfte (-t, -n), promise. Lög|a (-ade, -at), to wash. Lögn (-en, -er), lie. Löje (-t, -n), laughter, smile. Lön (-en, -er), reward. Lönvalv (-et, --), secret vault or chamber. Löpning (-en, -ar), running, race, run. Lös, loose. Lös|a (-te, -t), to loosen, dissolve; -- en uppgift, discharge a duty. Löslig, loose. Löv (et, --), leaf. Löv|as (-ades, -äts), to sprout, become green, get leaves. Lövsal (-en, -ar), leafy bower, arbor. 

M. 

makja (-ade, -at), to move, shift. Maka (-n, -r), mate, wife. Mak|e (-en, -ar), husband. Makt (-en, -er), power, might. Malm (-en, -er), ore. Man (-en, -ar), mane. Man (-nen, män, or poet, manner), man. Man, one. Mandomsrön (-et, --), manly achievement. Manlig, manly. Mannaring (-en, -ar), circle of men. Manshög, man high. Mant|el (-eln, -lar), mantle, cloak. Mark (-en, -er), mark (about 1/2 kilogram). Mark (-en), ground. Marmorbarm (-en, -ar), marble breast. Marmorklyft (-en), solid block of marble. Marmorsten (-en, -ar), marble. Marmortemp|el (-let, --), marble temple. Marvad, i --, waterlogged. Mast (-en, -er), mast. Mastfur|a (-an, -or), fir tree, mast tree. Mat (-en), food. Mat|a (-ade, -at), to feed. Matt, weak. Med, with, along, for, to, of. Mellan, between. Men, indecl. , injury, bane. Men, but. Men|a (-ade or -te, -at or -t), to mean, intend, mened (-en), perjury, mening (-en, -ar), meaning, intention, opinion, mer(a), more, middag (-en, -ar), midday, dinner. Midj|a (-an, -or), waist. Midnattsdagg (-en), midnight dew. Midnatssol (-en), midnight sun. Midnatstid (-en), time of midnight. Midsommar (-en, -somrar), midsummer. Midsommarfest (-en, -er), festival of midsummer. Midsommarsol (-en), midsummer sun. Mig, acc. Of jag, me. Mil (-en, --), mile. Mild, mild. Mildhet (-en), mildness, kindness. Min, mitt, mina, my, mine. Mindre, less, smaller. Min|nas (-des, -ts), to remember. Minne (-t, -n), memory, token of remembrance. Minst, least, smallest. Missnöjd, dissatisfied. Mist|a (-ade, or -te, -at or -t), to lose. Mjöd (-et), mead. Mjödhorn (-et, --), meadhorn. Mjölkvit, milk white. Mod (-et), courage, valor. Moder (-n, mödrar), mother. Modig, brave. Mogen, ripe. Mogn|a (-ade, -at), to ripen. Moln (-et, --), cloud. Mor, abbrev. Of moder. Mordbrand (-en), incendiarism. Mordbrännarkung (-en, -ar), incendiary king. Mogn|a (-ade, -at) sig, to become fully awake. Morgon (-en, morgnar), morning. Morgondager (-n), dawn. Morgondagg (-en), morning dew. Morgondröm (-men, -mar), morning dream. Morgonglans (-en), morning light. Morgongryning (-en), dawn. Morgonrodnad (-en, -er), glow of dawn, aurora. Morgonstund (-en, -er), morning hour. Morgonvind (-en, -ar), morning wind. Morn|a (-ade, -at) sig, to become fully awake. Mossväxt (-en, -er), moss. Mot, against, towards. Mot|a (-ade, -at), to stop, keep back. Motväg|a (-de, -t), to counterbalance. Mulen, dark, gloomy. Mull (-en), ground, sod. Multen, decayed. Mun (-nen, -nar), mouth. Mund, see mun. Munter, jolly, jovial, glad. Mur (-en, -ar), wall. Mur|a (-ade, -at), to do masonry work. Must (-en), sap, juice, fat. Mycket, much. Myntad, coined. Må (måtte), may. Mål (-et, --), goal. Måål|a (-ade, -at), to paint. Målsman (-nen, -män), advocate, sponsor. Mån (månde), perchance, might. Månad (-en, -er), month. Månde, see mån. Mån|e (-en, -ar), moon. Mången, many a one, many. Mångfaldig, manifold. Mångvis, erudite, very wise. Månne, perhaps, do you think. Månskensblick (-en, -ar), dim glances. Månskensförst|e (-en, -ar), moonlight prince. Mård (-en, -ar), marten. Måste, must. Mått (-et, --), measure. Mäktig, mighty. Mängd (-en), great number. Männer, poetical for män, men. Mänska, see människa. Mänsklig, human. Mänsklighet (-en), humanity. Mänskobröst (-et, --), human heart, breast. Människ|a (-an, -or), man, human being. Människokraft (-en, -er), power of man. Mänskohand (-en, -händer), human hand. Mänskoätt (-en, -er), human family. Mänskoöde (-et, -n), human affairs, human destiny. Märg (-en), marrow. Märk|a (-te, -t), to notice. Mästare (-n, --), master. Mö (-n, -r), maiden. Möd|a (-an, -or), hardship, pains. Möderne (-t), mother's side. Mönstr|a (-ade, -at), to review, examine. Mörd|a (-ade, -at), to kill, murder. Mördarhand (-en, -händer), murderer's hand. Mörk, dark. Mörkblå, dark blue. Mörk|er (-ret), darkness. Mörkn|a (-ade, -at), to grow dark. Möt|a (-te, -t), to meet. Möte (-t, -n), meeting. 

N. 

nag|el (-em, -lar), finger nail, spike. Naken, naked, bare. Nalk|as (-ades, -ats), to approach. Namn (-et, --), name. Namnlös, nameless. Narr (-en, -ar), fool. Narrspel (-et, --), foolery. Natt (-en, nätter), night. Nattgammal, one night old. Nattlig, nightly, dark as night. Natur (-en), nature. Ned, neder, ner, down. Nedanför, below. Neder, see ned. Nederkall|a (-ade, -at), to call down, invoke. Nederslagen, see nederslå. Neder|slå (-slog, -slagit, -slagen), to strike down. Nederst, lowest. Nedrig, low, rascally. Nedsteg, see nedstiga, ned|stiga (-steg, -stigit, -stigen), to step down, descend. Nedåt, downwards. Nej, no. Nek|a (-ade, -at), to deny, refuse. Nerifrån, from below. Ner, see ned. Nere, down. Nick|a (-ade, -at), to nod. Nidingsdåd (-et, --), villainous deed. Niding (-en, -ar), outlaw, villain. Nidingsfunder, no sing. , malicious artifices. Nidingsstång (-en, -stänger), niding post, pillory. Njuta (njöt, njutit, njuten), to enjoy. Nog, indeed, enough. Noga, careful, carefully. Nord (-en), the North, Scandinavia. Nordbo (-n, -r), Northerner. Nordisk, Northern. Nordland (-et), the Northland, Scandinavia. Nordman (-nen, -män), Northerner. Nordmannakung (-en, -ar), king of the North. Nordmannasätt (-et, --), manner of the North. Norn|a (-an, -or), norn. Norr, north. Norrsken (-et, --), Northern light. Norräna, Norse tongue. Nu, now. Ny, new. Nyck (-en, -er), whim. Nyckel (-eln, -lar), key. Nyfälld, new-fallen. Nyfödd, newborn. Nyinvigd, newly dedicated. Nyskapad, newly created. Nyss, just now, a while ago, recently. Nyttig, useful. Nyvald, newly elected. Nå (-dde, -tt), to reach. Någon, some, some one, any, anyone. Näktergal (-en, -ar), nightingale. Nämn|a (-de, -t), to mention, call. När, when. Nära, när, near. När|a (-de, -t), to nourish. Näring (-en, -ar, pl. In sense of occupation), nourishment. Närmast, nearest. Näs (-et, --), point, peninsula. Näst, next. Nät (-et, --), net. Nöd (-en), misery, hardship. Nödig, necessary. Nödvändig, necessary. Nödvändighet (-en), necessity. Nöjd, contented. 

O. 

o, oh, O. Oavvänd, fixed, unceasing. Obemärkt, unnoticed. Obeprövad, untried. Obeväpnad, unarmed. Och, and. Ock, also. Också, also. Odalbond|e (-en, -bonder), freehold land owner. Odödlig, immortal. Off|er (-ret, --), sacrifice. Offerboll (-en, -ar), sacrificial bowl. Offerlamp|a (-an, -or), sacrificial fire. Offerhus (-et, --), sacrificial temple. Offerkniv (-en, -ar), sacrificial knife. Offerlund (-en, -ar), sacrificial grove. Offerfrest (-en, -er), sacrificial priest. Offersten (-en, -ar), sacrificial stone. Offerång|a (-an, -or), sacrificial incense. Offr|a (-ade, -at), to sacrifice. Ofruktbar, sterile, unfruitful. Ofta, often. Ofärd (-en), misfortune, disaster. Oförsonlig, unrelenting, unforgiving. Oförsont, unpropitiated. Ohämnad, unavenged. Ohörd, unheard, unheeded. Okänd, unknown. Om, about, if, concerning, for, during, in, at. Ombord, aboard. Omfluten, encompassed, surrounded by water. Omge, see omgiva. Om|giva, omge (-gav, -givit, -given), to surround. Omhäng|a (-ade, -at), to protect, hedge in. Omkring, around. Omlind|a (-ade, -at), to entwine. Omsider, at last. Omstrål|a (-ade, -at), to surround with light. Omöjlig, impossible. Ond, evil, angry, bad. Onödig, unnecessary. Opp, upp, up. Ord (-et, --), word. Orm (-en, -ar), serpent. Ormsling|a (-an, -or), serpentine ring or figure. Orolig, disturbed. Ort (-en, -er), place, locality. Oräknelig, innumerable. Orätt, wrong. Orätt (-en), injustice, wrong. Osedd, unseen. Oskadd, uninjured. Oskapelig, unshapely. Oskuld (-en), innocence. Oskuldsfull, innocent. Oss, us. Osviklig, unfailing. Osådd, unsown. Outsäglig, unspeakable. Outtydd, unexplained. Ovan, above. Ovan, unaccustomed, unusual. Ovanfrån, from above. Ovanför, above. Ovanom, above. Ovanuppå, above. Oviss, uncertain. Ovän (-nen, -ner), enemy. Oändlig, illimitable, infinite. 

P. 

palm (-en, -er), palm. Pann|a (-an, -or), forehead, pansar (-et, --), armor, sheath. Par (-et, --), pair. Park (-en, -er), park. Parvis, in pairs. Pass|a (-ade, -at), to fit, be fitting. Pek|a (-ade, -at), to point. Pelargång (-en, -ar), colonnade. Pelarrad (-en, -er), row of pillars. Pelarstam (-men, -mar), shaft of column. Pelarstod (-en, -er), column. Pels (-en, -ar), fur coat. Pestsjuk, pestsmitten. Pil (-en, -ar), arrow. Pilregn (-et), shower of arrows. Pilt (-en, -ar), lad. Plank|a (-an, -or), plank. Plant|a (-an, -or), plant. Plats (-en, -er), place, spot. Plock|a (-ade, -at), to pluck, gather. Plog (-en, -ar), plow. Plundr|a (-ade, -at), to plunder. Port (-en, -ar), gate, portal. Prakt (-en), splendor. Pris (-et), price, prize, honor. Pris|a (-ade, -at), to praise. Propp|a (-ade, -at), to stuff. Pryda (prydde, prytt), to adorn. Präktig, excellent, splendid. Präst (-en, -er), priest. Pröv|a (-ade, -at), to test, try. Puls (-en, -ar), pulse. Pung (-en, -ar), pouch, purse. Purpur (-et), purple. Purpurbetslad, with purple bridle. Purpurbräm (-et, --), purple border. Purpurduk (-en), purple cloth. Purpurglans (-en), purple glow. Purpurhatt (-en, -ar), purple hat. Purpurtäcke (-t, -n), purple drapery. På, on, upon, at, in, by. På|skjuta (-sköt, -skjutit), to push, press forward. Pärl|a (-an, -or), pearl. 

R. 

rad (-en, -er), row, line. Radvis, line by line, in lines. Ragl|a (-ade, -at), to stagger. Rak, straight. Rand (-en, ränder), edge, stripe. Rand|a (-ade, -at), to make lines, stripe, make edge or border. Rand|as (-ades, -ats), (dagen), to dawn. Rank|a (-an, -or), vine. Ras|a (-ade, -at), to rage. Rasslande, rattling. Red, see rida. Redan, already. Redlig, honest. Redo|göra (-gjorde, -gjort, -gjord), to give an account. Regn (-et, --), rain. Ren, pure, clean. Ren, contr. Of redan, already. Ren|a (-ade, -at), to cleanse, purify. Res|a (-te, -t), to rise, raise, go, travel. Ret|a (-ade, -at), to arouse to anger, irritate. Rev|a (-ade, -at), to reef; -- segel, take in the sail. Rida (red, ridit), to ride. Rig|el (-eln, -lar), bolt. Rik, rich. Rike (-t, -n), kingdom, dominion. Rikedom (-en, -ar), wealth. Ring (-en, -ar), ring. Ringa, little, insignificant. Ring|el (-eln, -lar), coil, ring. Rist|a (-ade, -at), to cut, scratch. Rit|a (-ade, -at), to write, trace. Riva (rev, rivit, riven), to tear. Ro (-n), peace, quiet. Ro (-dde, -tt), to row. Rod|er (-ret, --), rudder. Roderstång (-en, -stänger), rudder bar. Rodn|a (-ade, -at), to blush. Rop|a (-ade, -at), to call, cry, shout. Ros (-en, -or), rose. Rosenfärg (-en, -er), rose color. Rosenfärgad, rose-colored. Rosengård (-en, -ar), rose garden. Rosenkalk (-en, -ar), rose calyx. Rosenkind (-en, -er), rosy cheek. Rosenknopp (-en, -ar), rosebud. Rosenläpp (-en, -ar), rosy lip. Rosenröd, roseate, red. Rosenving|e (-en, -ar), roseate wing. Rosig, rosy. Rost (-en), rust. Rostad, rusty. Rot (-en, rötter), root. Rotfästad, rooted, firm. Rov (-et, --), prey, quarry. Rubb|a (-ade, -at), to disturb. Rubin (-en, -er), ruby. Rubinknapp (-en, -ar), ruby gem. Rull|a (-ade, -at), to roll, revolve. Rum (-met, --), room, place. Run|a (-an, -or), rune. Runbeskriven, inscribed with runes. Rund, round. Rund (-en, -er), circle. Rund|a (-ade, -at), to surround. Rund|el (-eln, -lar), circle. Runeskrift (-en, -er), runic inscription. Runetavl|a (-an, -or), runic tablet. Runogrift (-en, -er), runic crypt. Runohäll (-en, -ar), rune stone. Runoflåg|a (-an, -or), rune flame. Runstav (-en, -ar), rune staff. Runsten (-en, -ar), rune stone. Runtomkring, round about. Rus (-et, --), spree, intoxication. Rut|a (-an, -or), square, check, pane. Ruttn|a (-ade, -at), to rot. Ruv|a (-ade, -at), to brood. Ryck|a (-te, -t), to tear, pull. Rygg (-en, -ar), back. Ryka (rök, rukit, or rykte, rykt), to smoke or steam, emit smoke. Rykte (-t, -n), report, fame, rumor. Rymd (-en, -er), space. Rymlig, spacious. Rynk|a (-ade, -at), to knit, as eyebrow or forehead. Rys|a (-te, -t), to shudder. Ryslig, hideous. Ryst|a (-ade, -at), to shake. Ryta (röt, rutit, or rytit), to roar. Rå (-n, -r), yard (nautical term). Rå (-dde, -tt) för, to be responsible for, -- över, govern. Råd (-et, --), advice. Råda, (rådde, rått), to rule, advise. Råg (-en), rye. Råg|a (-ade, -at), to fill to overflowing. Rån|a (-ade, -at), to rob. Räck|a (-te, -t), to reach, extend. Rädas (räddes), to be afraid. Rädd, afraid. Rädd|a (-ade, -at), to save. Räkn|a (-ade, -at), to count, reckon. Rämna (-ade, -at), to split open. Rätt, right. Rätta, med --, justly, by right. Rätt (-en), justice, right. Rättvis, just. Rättvisa (-n), justice. Räv (-en, -ar), fox. Röd, red. Rök, see ryka. Rök (-en), smoke. Rökfång (-et, --), smoke escape, flue. Rökmoln (-et, --), cloud of smoke. Rön|a (-te, -t), to experience. Rör|a (-de, -t), to move, touch. Rörpil (-en, -ar), reed. Röst (-en, -er), voice. Röt, see ryta. Röv|a (-ade, -at), to rob. Rövare (-n, --), robber. 

S. 

sade, see säga. Sag|a (-an, -or), saga, story. Sagt, see säga. Sak (-en, -er), matter, thing. Sakn|a (-ade, -at), to miss. Saknad (-en), regret, longing; känna --, to miss. Sakta, slowly. Saktmod (-et), meekness. Sal (-en, -ar), hall, main room. Salig, blessed. Salighet (-en, -er), blessedness. Salsdörr (-en, -ar), hall door. Salt (-et), salt, adj. Salt. Saltad, salt. Saltskum (-met), briny foam. Sam, see simma. Samarv (-et, --), joint inheritance. Saml|a (-ade, -at), to gather. Samma, the same. Samman, together. Sammetsmantel (-eln, -lar), velvet cloak. Sand (-en), sand. Sann, true. Sanning (-en, -ar), truth. Sans|a (-ade, -at) sig, to compose oneself. Sansad, reasonable, sober. Sansking (-en), sense, composure. Satt, see sltta or sätta. Schack (-et), chess. Schackbord (-et, --), chess board. Scharlakansröd, scarlet. Se (såg, sett, sedd), to see, look. Sed (-en, -er), custom. Sedan, sen, since, after. Seg|el (-let, --), sail. Seg|er (-ern, -rar), victory. Segl|a (-ade, -at), to sail. Seglare (-n, --), sailor. Segling (-en, -ar), cruise, sailing. Segr|a (-ade, -at), to conquer. Sen, see sedan; -- dess, since then. Sen, late, tardy; sent omsider, at last. Sen|a (-an, -or), sinew. Sett, see se. Sex, six. Si, behold. Sid|a (-an, -or), side. Sig, himself, herself, itself, themselves. Silverblank, bright as silver. Silverbälte (-t, -n), silver belt. Silke (-t, -n), silk. Silv|er (-ret), silver. Silverbild (-en, -er), silver image. Silverfat (-et, --), silver platter. Silverfot (-en, -fötter), silver foot. Silverfår|a (-an, -or), silvery furrow or band. Silverhjälm (-en, -ar), silver helmet. Silverhår (-et, --), silvery hair. Silverhårig, silver-haired, gray. Silverlock (-en, -ar), silvery lock. Silvermån|e (-en, -ar), silver moon. Silverplåt (-en, -ar), silver plate. Silverport (-en, -ar), silver gate. Silverskrid|a (-an, -or), silver scabbard. Silverskir (-et), silver gauze. Silverskägg (-et), gray beard. Silverstak|e (-en, -ar), silver candlestick. Silverstol (-en, -ar), silver chair. Silvertak (-et, --), silver roof or ceiling. Silvervåg (-en, -or), silvery wave. Simma (sam, summit), to swim. Simmare (-n, --), swimmer. Sin, sitt, sina, his, her, its, their. Sinne (-t, -n), mind. Sir|a (-ade, -at), to adorn, entwine. Sist, last. Sitta (satt, pl. Sutto, suttit), to sit. Sjunde, seventh. Sjunga (sjöng, sjungit, sjungen), to sing. Sjunka (sjönk, sjunkit" sjunken), to sink. Själ (-en, -ar), soul. Själv, self. Sjö (-n, -ar), lake. Sjöblå, water blue. Sjögrön, sea-green. Sjöhäst (-en, -ar), sea horse. Sjökonung (-en, -ar), sea king. Sjöng, see sjunga. Sjönk, se sjunka. Skad|a (-ade, -at), to hurt. Skad|a (-an, -or), injury, harm, waste, misfortune. Skaft (-et, --), handle. Skak|a (-ade, -at), to shake. Skal (-et, --), shell, skal|a (-ade, -at), to scale. Skald (-en, -er), poet. Skalk (-en, -ar), rogue. Skall, see skola. Skallra (-ade, -at), to rattle. Skall|a (-ade, -at), to resound. Skall|e (-en, -ar), skull. Skap|a (-ade, -at), to create. Skapelse (-n, -r), creation. Skar, see skära. Skar|a (-an, -or), flock, crowd. Skarp, sharp, keen. Skatt (-en, -er), tax, treasure. Skatt|a (-ade, -at), to value, treasure. Skattskyldig, liable to taxation. Ske (-dde, -tt), to happen. Sken (-et, --), light. Sken, see skina. Skepnad (-en, -er), form. Skepp (-et, --), ship. Skeppsbord (-et, --), deck. Skeppsdäck (-et, --), deck. Skeppsvrak (-et, --), wreck. Skick|a (-ade, -at), to send. Skidgård (-en, -ar), paling, palisade. Skift|a (-ade, -at), to exchange, apportion, change, shift. Skifte (-t, -n), vicissitude. Skiltvakt (-en, -er), sentry. Skil|ja (-de, -t), to divide, separate, part, distinguish. Skim|mer (-ret), shimmer, gleam. Skimr|a (-ade, -at), to shimmer. Skina (sken, skinit), to shine. Skinn (-et, --), hide, fur, skin. Skip|a (-ade, -at) lag, to administer law. Skir (-et), gauze. Skiv|a (-an, -or), plate, disk. Skjuta (sköt, skjutit, skjuten), to shoot, push. Sko (-dde, -tt), to shoe. Skog (-en, -ar), forest. Skola (skall, skulle, skolat), shall, will, must. Skon|a (-ade, -at), to spare. Skoning (-en), mercy, exemption. Skot (-et), sheet, sail. Skraml|a (-ade, -at), to rattle. Skrap|a (-ade, -at), to scrape, paw. Skred, see skrida, skrek, see skrika. Skrev, see skriva. Skri (-et, -- ), shriek. Skrida (skred, skridit, skriden), to glide, proceed, walk slowly. Skrika (skrek, skrikit), to cry. Skriva, (skrev, skrivit, skriven), to write. Skrud (-en, -ar), attire. Skräck (-en), terror. Skräm|ma (-de, -t), to frighten. Skugg|a (-an, -or), shadow. Skuggig, shady. Skuld (-en, -er), debt, blame, fault. Skulderblad (-et), shoulder-blade. Skuldlös, guiltless, innocent. Skuldr|a (-an, -or), shoulder. Skull, sake, fault; för någons --, on account of, for the sake of some one. Skulle, see skola. Skum (-met), foam. Skum, dark. Skumma (-ade, -at), to foam. Skur|a (-ade, -at), to scrub, wash, polish. Skurit, see skära. Skuro, see skära. Skvallrja (-ade, -at), to tattle, gossip. Sky (-n, -ar), sky, cloud. Skydd (-et), protection. Skydd|a (-ade, -at), to protect. Skygd, indecl. , protection. Skymf (-en, -er), insult. Skymf|a (-ade, -at), to insult. Skymt|a (-ade, -at), to appear by a glimpse, catch a glimpse of. Skynd|a (-ade, -at), to hurry. Skåd|a (-ade, -at), to see, be-hold. Skål (-en, -ar), cup, toast, health. Skåp (-et, --), cupboard. Skägg (-et, --), beard. Skäl (-et, --), reason. Skälv|a (-de or skalv, skälvt), to tremble. Skämt|a (-ade, -at), to jest. Skänk (-en, -er), gift. Skänk|a (-te, -t), to donate, give. Skär (-et, --), rock, skerry. Skära (skar, pl. Skuro, skurit, skuren), to cut. Skärad, cleansed, shriven. Sköld (-en, -ar), shield. Sköldborg (-en, -ar), circle of shields. Sköldburen, borne or lifted on a shield. Sköldegny (-et), din of shields. Sköldeklang (-en), clang of shields. Sköldmö (-n, -r), shield maiden, valkyr. Sköldrand (-en, -ränder), edge of a shield. Skön, beautiful. Skönj|a (-de, -t), to discern. Skörd (-en, -ar), harvest. Sköt, see skjuta. Sköte (-t), lap, bosom. Slag (-et, --), stroke, battle. Slagsmål (-et, --), fight. Slagsvärd (-et, --), sword. Slaktning (-en, -ar), battle, slaughter. Slapp, slack, lax. Slav (-en, -ar), slave. Slet, see slita. Slita (slet, slitit, sliten), to tear, wear. Slockn|a (-ade, -at), to become extinct. Slag, see slå. Slumr|a (-ade, -at), to slumber. Slung|a (-ade, -at), to hurl. Slup (-en, -ar), boat, sloop. Slut (-et), end; till --, at last. Sluta (slöt, slutit, sluten), to cease, press, close, attack. Slutligen, finally. Sluttande, sloping. Slå (slog, slagit, slagen), to strike; -- ned, alight, cast down, -- an en sång, strike up a song. Slåss (slogs, slagits), to fight. Släck|a (-te, -t), to extinguish. Släd|e (-en, -ar), sleigh, sled. Slädtravare (-n, --), sleigh-trottersläkt (-en, -er), generation, kinsfolk. Slang|a (-de, -t), to throw. Släpp|a (-te, -t), to relinquish, release; -- ut, to let out. Slätt (-en, -er), plain, level place. Slöj|a (-an, -or), veil. Slös|a (-ade, -at), to squander. Smak|a (-ade, -t), to taste. Smal, slender, narrow. Smalt, see smälta. Smattr|a (-ade, -at), to beat, crackle, blare. Smida (smidde, smitt), to forge. Smidig, lithe. Smultron (-et, --), strawberry. Smyck|a (-ade, -at), to adorn. Smycke (-t, -n), ornament. Smyga (smög, smugit), to go stealthily, steal. Små (pl. Of liten), small, little. Små|le (-log, -lett), to smile. Smål|ta (-te, or smalt, smultit or smält), to melt. Smärt, slender. Smädlig, derisive. Smärt|a (-an, -or), pain, suffering. Smög, see smyga. Snar, soon, near, quick. Snäck|a (-an, -or), shell, ship. Snäll, good, quick. Snö (-n), snow. Snöberg (-et, --), snow-capped mountain. Snöbetäckt, snow-covered. Snöblomm|a (-an, -or), snow drop, snow white flower. Snög|a (-ade, -at), to snow. Snöig, snowy. Snöre (-t, -n), string, cord. Snövit, snow white. Sol (-en, -ar), sun. Solblank, bright as the sun. Solbrun, sunburnt. Solhus (-et, --), sun house, conservatory. Solsken (-et), sunshine. Som, who, which, that, whom. Som, as, like. Sommar (-en, somrar), summer. Sommarnatt (-en, --natter), summer night. Sommarsol (-en), summer sun. Sommartorr, sundried, withered. Sommarvind (-en, -ar), summer wind. Somn|a (-ade, -at), to go to sleep. Son (-en, söner), son. Sona, see försona. Sorg (-en, -er), sorrow, care, responsibility. Sorgfri, carefree. Sorglig, sad, sorrowful. Sorglös, carefree. Sorgsen, sad. Sorl (-et), hum, commotion. Sorl|a (-ade, -at), to murmur. Sotad, sooty. Sova (sov, sovit), to sleep. Spak, meek, tractable. Spar|a (-ade, -at), to save, spare. Sparr|e (-en, -ar), rafter. Speg|el (-eln, -lar), mirror. Spegelklar, clear as a mirror. Spegelvåg (-en, -or), clear, calm water. Spegl|a (-ade, -at), to reflect, view in mirror. Spel (-et, --), play. Spel|a (-te or -ade, -t or -at), to play. Spets (-en, -ar), point, tip. Spill|a (-de, -t), to spill, wastespillo, giva till --, to abandon. Spilt|a (-an, -or), stall. Spinna (spann, pl. Spunno, spunnit, spunnen), to spin. Spis|el (-eln, -lar), fireplace. Spjut (-et, --), spear. Spol|a (-ade, -at), to flush, wash away. Spolad, spun. Spord, see spörja. Sporr|a (-ade, -at), to spur on. Sprang, see springa. Sprak|a (-ade, -at), to crackle. Spratt (-et, --), trick. Sprida (spred or spridde, spridit), to spread, scatter. Springa (sprang, pl. Sprungo, sprungit), to run, spring, break. Spring|a (-an, -or), crack, narrow opening. Springare (-n, --), courser. Sprungo, see springa. Språk (-et, --), language. Språk|a (-ade, -at), to converse, talk. Språng (-et, --), leap. Spräcklig, mottled, speckled. Spåman (-nen, -män), sooth-sayer. Späck|a (-ade, -at), to fill, Interlard. Späd, tender, infantile. Spok|a (-ade, -at), to haunt. Spän|na (-de, -t), to stretch out, bend, draw, buckle, -- hop, clinch. Spörja (sporde, sport, spord), to inquire, learn, hear, ask. Stack, see sticka. Stad (-en, städer), city. Stadig, steady, constant. Stal, see stjäla. Stam (-men, -mar), stem, post, trunk, framework. Stamfar, see stamfader. Stamfader (-n, -fäder), progenitor. Stamm|a (-ade, -at) från, to descend from. Stamp|a (-ade, -at), to stamp. Stann|a (-ade, -at), to stop, remain. Stark, strong. Stav (-en, -ar), staff. Steg, see stiga. Steg (-et, --), step. Sten (-en, -ar), stone. Stenek (-en, -ar), holly oak. Sticka (stack, pl. Stucko, stuckit), to stick, reach forth, -- i brand, put on fire. Stick|a (-ade, -at), to knit. Stickbloss (-et, --), wood torch. Stift|a (-ade, -at), to found, establish. Stig (-en, -ar), path. Stiga (steg, stigit), to step, -- upp, to arise, -- av, to dismount. Stiltje (-n), calm. Stilla, still. Stinga (stäng, pl. Stungo, stungit, stungen), to pierce, sting. Stjälk (-en, -ar), stem, stjäla (stal, pl. Stulo, stulit, stulen), to steal. Stjarn|a (-an, -or), star. Stjärnekrans (-en, -ar), starry wreath. Stjärnenatt (-en, --, -nätter), starry night. Stjärnetlfilt (-et, --), starry tent. Stjarnevim|mel (-let), starry throng. Stjärnklar, starlight, stjärnskott (-et, --), shooting star. Stjärt (-en, -ar), tail. Stod, see stå. Stoft, (-et), dust, earth. Stol (-en, -ar), chair, seat. Stolt, proud. Stolthet (-en), pride. Stor, great, large. Storm (-en, -ar), storm. Storm|a (-ade, -at), to storm. Stormig, stormy. Stormörn (-en, -ar), storm eagle. Strand (-en, stränder), shore. Strandlös, without a shore, endless. Strax, immediately, strid (-en, -er), battle, strife, conflict. Strid, swift, rapid, strida, (stred, stridit), to fight. Stridsbror, stridsbroder, comrade in arms. Strimm|a (-an, -or), line, streak. Stryka (strök, strukit, struken), strike, give up, roam. Strådöd (-en), natural death. Strål|a (-ade, -at), to beam, shine. Strålbägare (-n, --), sparkling bowl. Strål|e (-en, -ar), ray. Sträck|a (-te, -t), to stretch, extend. Sträckning (-en, -ar), stretching, extent. Sträng (-en, -ar), string, chord. Sträng, severe. Strö (strödde, strött), to strew, scatter. Ström (-men, -mar), stream. Strömm|a (-ade, -at), to flow, stream. Strömoln (-et, --), small, scattered clouds. Stulen, see stjäla. Stum, dumb, silent. Stund (-en, -er), moment. Stund|a (-ade, -at), to be impending, about to happen. Stundom, occasionally. Stungo, see stinga. Stup|a (-ade, or stöp, -at), to fall (in battle). Stycke (-t, -n), piece. Styr|a (-de, -t), to steer, direct. Styre (-t, -n), helm. Styrbord, starboard. Styrka (-n), strength. Styrman (-nen, -män), pilot. Styv, stiff. Stå (stod, stått), stånd; -- åter, to remain. Stål (-et), steel. Stålblank, bright as steel, burnished. Stålblå, steel blue. Stålbåg|e (-en, -ar), steel bowstålbägare, (-n, --), steel goblet. Stålhandsk|e (-en, -ar), gauntlet. Stålgjuten, of wrought steel. Stålhjälm (-en, -ar), steel helmet. Stålbeklädd, steel clad, mailed. Stålrand (-en, -ränder), band or edge of steel. Stålsko (-n, -r), skate. Stålskodd, steel shod, stång (-en, stänger), pole, pike. Stång|a (-ade, -at), to butt, gore. Ställ|a (-de, -t), to place, put. Ställe (-t, -n) place. Stäm|ma (-de, -t), to summon; -- möte, to set a meeting, make an appointment. Stämm|a(-an, -or), voice, ständig, constant. Stäng|a (-de, -t), to shut. Stäng|el (-eln, -lar), stalk. Stäv (-en, -ar), stem. Stäv|a (-an, -or), pail. Stödja (stödde, stött, stödd), to support, lean. Stöp, see stupa. Större, greater, large. Störst, greatest, largest. Stört|a (-ade, -at) fram, rush forward. Stöt (-en, -ar), blow. Stöt|a (-te, -t), to strike, encounter. Suck (-en, -ar), sigh. Suck|a (-ade, -at), to sigh. Sund (-et, --), sound. Sunnanskog (-en, -ar), southern forest. Sus (-et), murmur, rustle, sough. Sus|a (-ade, -at), to murmur, rustle, whizz. Sutto, see sitta. Svag, weak. Sval, cool. Svalg (-et, --), mouth, jaw. Svall, (-et), swell, surge. Svall|a (-ade, -at), to swell. Svallvåg (-en), surge, roller. Svandunsbarm (-en, -ar), bosom as soft as swan's down. Svar (-et, --), answer. Svar|a (-ade, -at), to answer. Svart, black. Svartklädd, dressed in black. Svartekung (-en), black art king. Svartskäggig, having black beard, swarthy. Svarv|a (-ade, -at), to lathe, turn. Sveda (svedde, svett), to singe, burn. Svedjeland (-et, --), fire swept land, burnt clearing. Svek (-et, --), deceit. Sven (-nen, -ner), youth, page, comrade. Svett (-en), perspiration. Svika (svek, svikit, sviken), to fail, betray. Svikt|a (-ade, -at), to give way under weight. Svindl|a (-ade, -at), to grow dizzy. Sving|a (-ade, -at), to swing, fly. Svurit, see svärja. Svår, hard, difficult. Sväng|a (-de, -t), to swing. Svära (svor, pl. Svuro, svurit), to swear, take oath. Svärdlös, swordless, disarmed. Svärdshugg (-et, --), blow or strike of the sword. Svärja (svor, pl. Svuro, svurit, svuren), to swear, make solemn promise, or take oath. Svärm|a (-ade, -at), to swarm, roam, dream. Svärmare (-n, --), dreamer, visionary. Sväv|a (-ade, -at), to hover, rove. Syn (-en, -er), sight, vision. Syn|a (-ade, -at), to examine, spy. Syn|as (-tes, -ts), to seem, appear. Syskonstjärn|a (-an, -or), sister star. Syssl|a (-ade, -at), to be busy. Syst|er (-ern, -rar), sister. Så (-dde, -tt), to sow. Så, thus, so. Såg, see se. Såll|a (-ade, -at), to sift. Sång (-en, -er), song. Sångare (-n, --), singer. Sångarskara (-an, -or), group of singers. Sångfåg|el (-eln, -lar), songbird. Sär (-et, --), wound. Sår|a (-ade, -at), to wound. Säd (-en), seed. Säga (sade, sagt), to say, tell, relate. Säg|en (-nen, -ner), saying, legend. Säker, sure, secure. Sälja (sålde, sålt, såld), to sell. Säll, happy, blessed. Säll|e (-en, -ar), fellow, vulgar fellow. Sällhet (-en), bliss. Sällsam, singular. Sän|da (-de, -t), to send. Sändebud (-et, --), messenger. Sänder, i --, at a time. Sändman (-nen, --män), messenger. Säng (-en, -ar), bed. Sänk|a (-te, -t), to lower, sink. Särskild, special, separate. Säte (-t, -n), seat. Sätta (satte, satt), to put, locate, fix; -- sig, to sit down, locate; -- ut, set out; -- åstad, start, sally forth. Säv (-en), rushes. Söder (-n), South. Sök|a (-te, -t), to seek. Sömn|a (-ade, -at), to sew, embroider. Sömn (-en), sleep. Sömnig, sleepy, drowsy. Sömnlös, sleepless. Sörj|a (-de, -t), to grieve. Sov|a (-de, -t), to put to sleep. 

T. 

ta, abbrev. Of taga. Tack (-en), thanks. Tack|a (-ade, -at), to thank. Tad|el (-let), blame, reproach, blemish. Tafs (-en, -ar), tassel. Tag (-et, --), hold, grip. Taga, ta (tog, tagit, tagen), to take. Tak (-et, --), roof, ceiling. Tal (-et, --), speech, number. Tal|a (-ade, or -te, -at, or -t), to speak. Tank|e (-en, -ar), thought. Tanklös, thoughtless. Tapper, brave. Tapp|a (-ade, -at), to lose. Teck|en (-net, --), sign, omen. Teckn|a (-ade, -at), to trace, write, make signs. Teg, see tiga. Temp|el (-let, --), temple. Tempelbrand (-en), burning of the temple. Tempeljungfru (-n, -r), temple maiden. Tempellund (-en, -ar), temple grove. Tempelrund (-en, -er), temple circle. Tempelrök (-en), smoke from the burning temple. Tempelskändare (-n, --), one who profanes the temple. Tempelsläkte (-t, -n), temple tribe. Tempeltilj|a (-an, -or), temple floor. Tempelvalv (-et, --), temple arch, dome. Tempelvägg (-en, -ar), temple wall. Tid (-en, -er), time. Tidning (-en, -ar), news. Tiga (teg, tegat), to keep silent. Tigg|a (-de, -t), to beg. Tiggarstav (-en, -ar), beggar's staff. Tllj|a (-an, -or), floor. Till, to, as, for. Tillbaka, back, in return. Till|bedja (-bad, -bedit, -bedd), to worship. Tillhopa, together. Tillhor|a (-de, -t), to belong to. Tillika, also. Till|komma (-kom, -kommit), to come into existence, to befit, be proper, incumbent upon. Tills, until. Tillsamman, together. Til|lägga (-lade, -lagt), to add. Timme (-en, -ar), hour. Timr|a (-ade, -at), to build. Ting (-et, --), thing, court of justice. Tinga, see betinga. Tinn|e (-en, -ar), pinnacle. Tinning (-en, -ar), temple. Tio, ten. Titt|a (-ade, -at), to keep, look. Tjus|a (-ade, -at), to fascinate. Tjuv (-en, -ar), thief. Tjäll (-et, --), hut, home. Tofs (-en, -ar), tassel. Tog, see taga. Tolv, twelve. Tolvmannakraft, strength of twelve men. Tolvt (-en, -er), dozen. Tom, empty. Tomhänt, indecl. , empty handed. Tomt (-en, -er), plot, lot. Ton (-en, -er), tone, sound. Topp (-en, -ar), top. Torn (-et, --), tower. Torr, dry. Torv (-en), sod, turf. Torv|a (-an, -or), turf, sod. Tre, three. Travare (-n, --), trotter. Trenne, three. Trevlig, pleasant. Trettio, thirty. Triv|as (-des, -ts), to thrive, feel at home. Tro (-dde, -tt), to believe, think. Tro (-n), faith, belief, trust. Trofast, faithful, steadfast. Trogen, faithful. Trohet (-en), faithfulness. Troll (-et, --), goblin, monster. Trolldom (-en), witchcraft. Trollpar (-et, --), pair of monsters. Trollsäng (-en, -er), incantation. Trolös, faithless. Tron (-en, -er), throne. Trots (-et), defiance; in spite of. Trots|a (-ade, -at), to defy. Trotsig, defiant. Tryck|a (-te, -t), to press. Tryckning (-en, -ar), pressure. Trygg, secure. Träbeläte (-t, -n), wooden image. Träd (-et, --), tree. Träda (trädde, trätt), to step, walk, proceed. Träff|a (-ade, -at), to meet with, hit, strike. Träl (-en, -ar), serf, slave. Trängla (-de, -t), to press. Trög, dull. Trösk|el (-eln, -lar), threshold. Tröst (-en), consolation. Trött, weary. Tröttad, tired. Tröttnia (-ade, -at), to grow tired. Tröttsam, tiresome. Tu, two. Tugg|a (-ade, -at), to chew. Tull (-en, -ar), toll. Tuml|a (-ade, -at), to tumble, roll. Tummje (-en, -ar), thumb. Tung, heavy. Tung|a (-an, -or), tongue. Turturduv|a (-an, -or), turtledove. Tusen, thousand. Tusental (-et, --), a thousand. Tuv|a (-an, -or), knoll. Tvekan, indecl. , hesitation. Tvemännings, two together. Tvenne, two. Tvinga (tvang, pi. Tvungo, tvungit, tvungen), to compel, subdue. Tvinn|a (-ade, -at), to twine. Tvist (-en, -er), quarrel. Tvist|a (-ade, -at), to dispute. Två, two. Tvång (-et), compulsion. Tvänne, two. Ty, because, for. Tyck|a (-te, -t), to think, mean. Tyst|a (-ade, -at), to silence. Tyck|as (-tes, -ts), to appear, seem. Tyst, silent, quiet. Tystn|a (-ade, -at), to become silent. Tystnad (-en), silence. Tyvärr, alas. Tå, (-n, -r), toe. Tåg (-et), march, campaign. Tåg|a (-ade, -at), to march. Tål|a (-de, -t), to endure. Tålig, patient. Tår (-en, -ar), tear. Tårlös, tearless. Täck|e (-et, -en) covering. Tälj|a (-de, -t), to enumerate, relate, count. Tält (-et, --), tent. Tält|a (-ade, -at), tö put up tents, encamp. Tämja (tämde or tamde, tamt or tamt, tamd), to tame. Tänlda (-de, -t), to kindle, light. Tänk|a (-te, -t), to think. Tär|a (-de, -t), to consume, tärn|a (-an, -or), lass, maiden. Tärning (-en, -ar), die, dice, tät, close. Tävl|a (-ade, -at), to contest, vie, compete. Töckenbud (-et, --), gloomy messenger. Töcknig, misty. Töm|ma (-de, -t), to empty, drain. Töra (torde), perchance, no douht, may. Töras (tordes, torts), to dare. Törst (-en), thirst. Törst|a (-ade, -at), to thirst. 

U. 

ull (-en), wool. Ulv (-en, -ar) wolf. Undan, away. Under, under, beneath, during. Und|er (-ret, --), wonder. Underbar, wonderful. Underlig, wonderful. Undr|a (-ade, -at), to wonder. Ung, young. Ungdom (-en), youth. Ungdomsblod (-et), youthful blood. Ungdomsvän (-nen, -ner), friend from childhood. Ung|e (-en, -ar), young one. Ungersven (-nen, -ner), young man, swain. Ungträd (-et, --), young tree. Unn|a (-ade, -at), to allow, permit without grudging. Upp, up. Upp|föda (-födde, -fött), to bring up. Upp|bara (-bar, -burit, -buren), to support. Upp|lösa (-te, -t), to dissolve. Uppsparka, to kick up. Uppsteg, see uppstiga. -upp|stiga (-steg, -stigit, -stigen), to ascend, rise. Uppstå (-stod, -stått, -stånden), to arise. Uppå, upon, on. Ur (-oxe) (-en, -ar), musk ox. Ur, from, out of. Urn|a (-an, -or), urn. Usel, mean, sordid, wretched. Ut, ute, out. Utan, without. Utanför, outside. Utav, of, among. Ute|bliva (-blev, -blivit, -bliven), to fail to appear, remain away. Uti, in. Utlys|a (-te, -t), to announce, appoint. Utsäde (-t), seed for planting. Utav, out of. Utöver, over, above, beyond. Uppbära (-bar, pi. Buro, -burit, buren), to support. 

V. 

vad, what, whatsoever. Vad'a (-ade, -at), to wade. Vagg|a (-ade, -at), to rock, wave. Vagg|a (-an, -or), cradle. Vaggsång (-en, -er), cradle song. Vaj|a (-ade, -at), to wave. Vak (-en, -ar), opening in the ice. Vak|a (-ade, -at), to watch, keep awake. Vak|a (-an, -or), thrush. Vaken, awake. Vakn|a (-ade, -at), to awaken. Vakt (-en, -er), guard. Vakt|a (-ade, -at), to watch, guard. Vakt|el (-eln, -lar), quail. Val (-en, -ar), whale. Val (-et, --), choice, election. Val|a (-an, -or), seeress. Valhallaarving (-en, -ar), heir of Valhalla. Valhallabarn (-et, --), child of Valhalla. Valhallason (-en, --söner), son of Valhalla, valhallastol (-en), seat of Valhalla. Valkyri|a (-an, -or), valkyr. Vallhö (-et), meadow hay. Valplats (-en, -er), battlefield. Valv (-et, --), arch. Valvdörr (-en, -ar), arch door. Van, accustomed. Van|a (-an, -or), habit. Vandr|a (-ade, -at), to walk, wander. Vandrare (-n, -- ), wanderer, walker. Vankelmod (-et), fickleness, inconstancy. Vantro (-n), superstition. Vantrofylld, full of superstition. Vap|en (-net, --), weapon. Vapenbrak (-et), din of arms. Vapenbroder (-n, -bröder), comrade in arms. Vapenklang (-en), clash of arms. Var, see vara. Var, each, every, wherever, where. Vara (är, var pl. Voro, varit), to be. Vara, tag dig till --, beware, look out. Varann, varannan, each other, every other. Varda (vart, vorden), begin to be, become. Varenda, every. Varför, why. Varg i veum, outlaw, profaner of the temple. Varhelst, wherever. Varifrån, whence. Varje, every. Varligen, carefully. Varm, warm. Varmed, whereby. Varn|a (-ade, -at), to warn. Varning (-en, -ar), warning. Vars, whose. Varsam, cautious. Varthelst, whithersoever. Varöver, over or across which. Vass, sharp. Vatt|en (-net, --), water. Vattendrag (-et, --), water course, stream. Vattenfåg|el (-eln, -lar), waterfowl. Vattenlilj|a (-an, -or), water lily. Vattn|a (-ade, -at), to moisten, vaulunderverk (-et, --), product of Vaulund. Ve, woe. Ved (-en), wood, fuel. Vedergäll|a (-de, -t), to repay, make retribution. Vek, weak. Veklig, weakly. Vem, who. Vemhelst, whosoever. Vemodsfull, melancholy. Verk (-et, --), work, deed. Veta (visste, vetat), to know. Vett (-et), sense. Vi, we. Vi, why, wherefore. Vid, by, in, on, at. Vidunderlig, strange, weird. Vift|a (-ade, -at), to flap, wave, beckon. Vig|a (-de, -t), to consecrate, wed. Vigd, consecrated. Vik (-en, -ar), bay. Vika (vek, vikit, viken), to yield, turn aside. Viking (-en, -ar), viking. Vikingabalk (-en, -ar), viking code. Vikingafärd (-en, -ar), viking expedition. Vikingaliv (-et, --), viking life. Vikingahämnd (-en), viking revenge. Vikingaskepp (-et, --), viking ship. Vikingavinst (-en, -er), viking profit. Vikingavis, in viking fashion. Vikt (-en, -er), weight. Vil|a (-ade, -at), to rest. Vild, wild. Vilddjur (-et, --), wild animal. Vilja (pr. Vill, ville, velat), will, want to. Vilj|a (-an, -or), will. Vildsint, ferocious. Vilken, who, which. Vill, see vilja. Villig, willing. Viml|a (-ade, -at), to throng, abound. Vin (-et), wine. Vina (ven, vinit), to whistle, shriek. Vinbägare (-n), wine goblet. Vind (-en, -ar), wind. Vindkall, producing wintry storms. Vingad, winged. Ving|e (-en, -ar), wing. Vink|a (-ade, -at), to beckon. Vinna (vann, pl. Vunno, vunnit, vunnen), to win, acquire. Vinpokal (-en, -ar), wine goblet. Vinst (-en, -er), profit, gain. Vint|er (-ern, -rar), winter. Vintergrön, evergreen. Vinterhim|mel, (-len or himmeln, -lar), wintry sky. Vinterkväll (-en, -ar), winter evening. Vinterköld (-en), winter cold. Vir|a (-ade, -at), to wind, twine. Virk|a (-ade, -at), to crochet. Virvelvind (-en, -ar), whirlwind. Virvl|a (-ade, -at), to whirl. Vis (-et, --), manner. Vis, wise. Vis|a (-an, -or), ditty, song. Vis|a (-ade, -at), to show, direct. Visdomsrun|a (-an, -or), rune of wisdom, sage legend. Vishet (-en), wisdom. Visk|a (-ade, -at), to whisper. Viskning (-en, -ar), whispering. Viss, certain. Vissn|a (-ade, -at), to wither. Vist|as (-ades, -ats), to sojourn, remain, stay. Visthus (-et, --), larder. Vit, white. Vitaktig, whitish. Vitgrå, light gray, white and gray. Vitklädd, dressed in white. Vitskummig, white-capped, foaming. Vitt, så --, as far as. Vitter, lettered, cultured, learned. Vitullig, woolly. Vittberömd, far-famed. Vorden, see varda. Voro, see vara, vred, angry. Vrede (-n), anger. Vredesmod (-et), anger. Vredgad, angry. Vredg|as (-ades, -ats), to be or become angry. Vrå (-n, -r), nook, corner of a room. Vrål|a (-ade, -at), to howl. Vräk|a (-te, -t), to hurl, heave. Vuxen, see växa. Vådlig, risky, dangerous. Våg (-en, -or), wave. Våg (-en, -ar), scale. Våg|a (-ade, -at), to dare, venture. Vågskål (-en, -ar), scale. Våld (-et), force, tyranny. Vår (-en, -ar), spring. Vår, our. Vård (-en, -ar), monument. Vård (-en), care. Vård|a (-ade, -at), to take care of. Vårdag (-en, -ar), spring day. Vårdkas (-en, -ar), signal firevåris (-en), spring ice. Vårsol (-en), spring sun. Vårsky (-n, -ar), spring cloud. Våt, wet. Väck|a (-te, -t), to awaken. Väd|er (-ret), weather. Vädj|a (-ade, -at), to appeal. Väg (-en, -ar), road, path, way. Väg|a (-de, -t), to weigh. Vägg (-en, -ar), wall. Vägra (-de, -t), to refuse. Väl, well, indeed. Välan, well then. Välbekant, well-known. Väld, indecl. , partiality. Välde (-t), power, authority. Väldig, mighty. Välfägnad (-en), good cheer. Välja (valde, valt, vald), to choose. Välkommen, welcome. Välkomstgåv|a (-an, -or), gift of welcome. Välkänd, well-known. Väll|a (-de, -t), to gush. Välment, well-meant. Välsign|a (-ade, -at), to bless. Välsk, Gaelic. Vält|a (-te, -t), to roll, overturn. Välv|a (-de, -t), to arch. Vän (-nen, -ner), friend. Vän|da (-de, -t), to turn. Vänlig, friendly. Vänskap (-en), friendship. Vänster, left. Vänt|a (-ade, -at), to wait, expect. Vänsäll, sociable, amiable. Väntan, indecl. , waiting. Väpn|a (-ade, -at), to arm. Värd (en, -ar), host. Värd, worth. Värde (-t), worth. Värdig, worthy. Värld (-en, -ar), earth, world. Världsbålslåg|a (-an, -or), flame of the universal pyre. Världshav (-et, -- ), main ocean. Världshavsbölj|a (-an, -or), wave of the ocean main. Världskung (-en), world king. Världsmoder (-n), mother of the world. Värn (-et, -- ), defense. Värnlös, defenseless. Värst, worst. Väs|a (-te, -t), to hiss. Väsen, indecl. , being, noise, commotion. Västanvind (-en, -ar), west wind. Väster (-n), west. Västerhav (-et, -- ), Western Sea, North Sea. Västersal (-en, -ar), western hall. Västersalt (-et), western salt, North Sea. Västervåg (-en, -or), western billow or sea. Väv (-en, -ar), web, textile fabric. Väv|a (-de, -t), to weave. Väx|a (-te, -t or vuxit), to grow. Växl|a (-ade, -at), to change, alternate. Växt (-en, -er), growth, stature, plant. Vörd|a (-ade, -at), to respect. Vördnad (-en), respect. 

Y. 

yng|el (-let, -- ), brood. Yngling (-en, -ar), young man, youth. Ypp|a (-ade, -at), to reveal, lay bare. Ypperst, foremost. Yppig, luxurious. Yr|a (-de, -t), to be delirious, rave, whirl. Yttre, outer. Yv|as (-des, -ts), to glory in, boast. 

Å. 

å, on. å (-n, -ar), stream. åbo (-n, -r), inhabitant, denizen. åd|er (-ern, -ror), vein. ålderdom (-en), old age. ånger (-n), contrition. ångest (-en), anxiety, fear. år (-et, --), year. år|a (-an, -or), oar. årsbarn (-et, --), born the same year, coeval. årsväxt (-en), harvest, crop. ås (-en, -ar), ridge. åsk|a (-an, -or), thunder. åskdiger, thunder laden. åskmoln (-et, --), thundercloud. åstad, away, forth. åter, again. åt, to, in, toward. åter|flyga (-flög, -flugit, -flugen), to fly back. åter|födas (-föddes, -fötts), to be born again. återkomst (-en), return. återliv|a (-ade, -at), to revive, quicken to life. återtän|da (-de, -t), to rekindle. återställ|a (-de, -t), to restore. återvän|da (-de, -t), to return. åtskilj|a (-de, -t), to separate. åtsporde, see åtspörja. åt|spörja (-sporde, -sport, -spord), to question, ask. 

Ä. 

ädel, noble. ädelsten (-en, -ar), precious stone. äg|a (-de, -t), to own, possess. ägare (-n, --), owner. ägg (-et, --), egg. ägn|a (-ade, -at), devote, dedicate. ägor, no sing. , possessions, estate. älg (-en, -ar), elk. älsk|a (-ade, -at), to love. älskare (-n, --), lover. älskling (-en, -ar), darling. älskog (-en), love. älv (-en, -ar), river. älv|a (-an, -or), elf. älvkung (-en, -ar), elf king. än, yet, then, ever; om --, even if. än . . . än, now . . . Now, either . . . Or. änd|a (-n, -r), end. ändå, anyway. änk|a (-an, -or), widow. ännu, yet. äntligen, final. äntring (-en), boarding. äpple (-t, -n), apple. är, see vara. ära (-n), honor, glory. är|a (-ade, -at), to honor. ärende (-t, -n), errand. ärlig, honest. ärrig, scarred. ärv|a (-de, -t), to inherit. ätt (-en, -er), family, tribe. ättartal (-et, --), descent, ancestry. ättefar, ättefader, progenitor. ättehög (-en, -ar), tribal funeral mound. ättekull|e (-en, -ar), barrow, ancestral grave. ättelängd (-en, -er), pedigree. även, even, also. äventyr (-et, --), adventure. ävenväl, also, likewise. 

Ö. 

ö (-n, -ar), island. öde (-t, -n), fate. öde, deserted, waste. ödslig, desolate. öga (-t, ögon), eye. ögonblick (-et, --), moment. ök|en (-nen, -nar), desert. öl (-et), ale. öm, tender. ömk|a (-ade, -at), to pity. ömkan, indecl. , compassion, pity. öppen, open, frank. öppn|a (-ade, -at), to open. öra (-t, öron), ear. örn (-en, -ar), eagle. örneving|e (-en, -ar), eagle's wing. ös|a (-te, -t), to pour. öster (-n), east. österut, in the east, towards the east. östervåg (-en, -or), Eastern sea, Baltic. över, over, above, across. överallt, everywhere. över|flyga (-flög, -flugit, -flugen), to spread over. överflöd (-et), plenty, surplus. överflög, see överflyga. över|giva (-gav, -givit, -given), to desert. överhand (-en), upper hand, mastery. överman (-nen, -män), superior. övermod (-et), recklessness, arrogance, pride. överpräst (-en, -er), high priest. överskygg|a (-de, -t), to overshadow. översåll|a (-ade, -at), to overstrew. övertalare (-n, --), persuader.